Kan den här sommaren bli trendbrottet?

Well, ibland förstår jag inte hur mannen bakom arseblog har lyckats. Han har skrivit varenda dag sedan sommaren 2005 och han har inte missat en enda dag. Det är för mig obegripligt. Visst har han haft ärenden också, men då har han haffat in gästbloggare och ändå lyckats uppdatera bloggen. Jag försöker så gott det går och egentligen finns det ingenting mer att säga än just det arseblog tar upp i dag. Det är nämligen Wenger och Fabregas som sagt var sin sak.


Wenger: "The league title is a marathon, in which we had a bad start, and when you are running against people who are quick, it is difficult to catch them up. That is what we want to change next season - we want to start strongly, it is very important. The first part of the season was terrible for us - we lost five of our first 14 league games."

Fabregas: "We definitely need to improve in some areas and do better as a squad. I believe that, next season, we will be stronger. We will see what happens in the summer, but the boss knows what is missing and I am sure he will do something about it."



Well, kan det bli trendbrottet? Kan Wenger för första gången öppna upp plånboken rejält? (sist han gjorde det var 04-05 om vi utesluter Arshavin). Well, det återstår att se, men jag tror att det är mycket sannolikt att det sker. Jag tror han har förstått att han inte kommer komma till slutpunkten med bara unga spelare. Vi är många som älskar hans policy och allt han lyckats göra med dessa ungdomar, men ibland räcker det inte till slutet. Har han äntligen förstått det blir jag glad. Let's hope for a better season!

Annars är Eboué fortfarande utan kontrakt likt Van Persie. Bendtner vill förlänga och Gallas och Adebayor är de två arsenlspelarna som ryktas vara på väg bort. Eboue har gjort en medioker säsong, men har kommit igen starkt på slutet. Mer om honom i spelarsummeringarna. Jag tycker trots allt vi borde behålla honom ett år till, men jag skulle inte fälla tårar om han försvann i sommar. Det absolut bästa vore om ingen lämnade, inte ens Adebayor. Då har vi samma trupp, samma familjkänsla och ännu mer rutin. Gruppkänslan kan göra mycket mer än man anar. Det vet inte minst Gallas (se klippet längst ner i inlägget). Annars är det rätt tomt i dag igen, som flera andra dagar kommer vara. Det är FA-cup final och jag hoppas att Everton kan knycka en annars så självskriven seger från Chelsea, det vore fantastiskt!

We fight them til the end!

Det märks verkligen att sommaren är här!


Henry fick äntligen lyfta bucklan - men i fel tröja!

Well, som ni ser så har frekvensen för nya inlägg minskat och det känns lite tamt att behöva skriva ett inlägg då veckans största nyhet har varit att Fabregas nämnt sin favoritspelare i Barcelona (Iniesta för er som inte visste). Men, jag ska fortsätta jobba med bloggen och jag kommer inte lägga ner den på ett väldigt bra tag. Jag hoppas ni har RSS-uppdateringar och fixar RSS på bloggen. Det blir nog bäst så för både er och för mig. Men vad har då hänt förutom Fabregas uttal om sin favoritspelare? Jo, Manchester United (de svinen!) förlorade CL-finalen, men det var inte det som var det största. Det största ur både mitt och ett arsenalperspektiv var att Henry fick lyfta bucklan. Det var nära till glädjetårar när jag fick se Henry bredvid eller under bucklan gång på gång. Han är så fruktansvärd värd titeln och trippeln. Det sved dock en aning att behöva se honom i barcatröjan, istället för arsenaltröjan. Men faktum är att det fanns ingen annan spelare i barcelonas trupp som var mer värd den där titeln för lång och trogen tjänst (för/i fotbollen, oavsett lag). Nu får vi hoppas att han håller alla tummar för Arsenal nästa år. En intressant detalj är att jag i vintras var 100 % säker på att Barcelona inte skulle vinna Champions League (just pga favoritskapet) så jag lade ett vad med några vänner. Jag lovade att hälla ett helt (eller flera...) filpaket över mig om Barcelona vann CL. Well, nu har vi kommit till punkten där jag får erkänna mig besegrad och ni kommer snart få skratta er fulla av både mig och fil.

Som bekant hålls U21-EM i Sverige denna sommar och England med Stuart Pearce i spetsen har tagit med två arsenalspelare i form av Theo Walcott och Kieran Gibbs. Kieran Gibbs kan jag acceptera och det är till och med roligt att han får chansen i Englands u21-lag, men Walcott kommer även få spela med i Englands a-lag och jag vill för guds skull inte ens tänka på vad som kan hända om han matchas så hårt. Vi vet vad som hände förra gången han tränade för a-laget. Jo, då fick han problem med axeln än en gång och var tvungen att vila tre månader. Det vill vi inte. Just nu när Rosicky och Eduardo kommer med helt friska ben till en helt ny säsong vill vi inte börja en ny säsong med ännu fler skadebekymmer som involverar skadeläkningar i flera månader. Snälla Stuart eller Fabio, låt Walcott vila lite.

Den absolut mest positiva nyheten är att Arsenals juniorer under veckan vunnit FA Youth Cup och det har vi inte gjort sen 2001. Det är riktigt roligt att våran ungdomsakademi går så bra och när man vinner med 6-2 i finalen över Liverpool (4-1 hemma på Emirates och 2-1 på Anfield) så bådar det gott inför framtiden. Det är hur som helst riktigt roligt att åtminstone våra juniorer kan kamma hem titlar då a-laget verkar sakna den sortens spets. Ett stort grattis för dem! Robin Van Persie har ännu inte börjat diskutera om han ska skriva på eller modifiera det kontrakt som står färdigt för honom. Van Persie kommer nog se vad för klubbar som erbjuder honom kontrakt först och det är ingen idé att pressa fram ett svar just nu. Det bästa är att låta honom tänka då jag tror han har mognat så pass mycket att han vet vad för val som är bäst för honom och klubben. Naturligtvis hoppas alla att han stannar och det skulle minst sagt vara en stor förlust om han lämnade, det har vi pratat om förut.


Which player would not like to play for a team like that at the moment? They are probably the best team that I have seen play in history and I have a lot friends there who are always telling me great things. Of course, you feel envy in a healthy way because of the way they play football. Everyone's dream would be to play in a team like this."



Det är Fabregas som ännu en gång "flörtat" med Barcelona. Jag skulle egentligen inte kalla det att flörta. Det är hans moderklubb och han har gjort samma och ännu tyngre uttalanden än detta. Det intressanta är om vi sätter det här i en större aspekt. Hur skulle fansen reagera om det var Adebayor som sa det här till Milan? Jo, då skulle han bli halshuggen av både fans och media. Det är konstigt hur vissa spelare värderas mindre än andra om vi ser på livet utanför plan. Det vi säger när vi tänker eller säger så är att Fabregas är en människa som är värd mer än Adebayor på alla plan. Det handlar längre inte om prestationerna på planen, utan om individualitet. Vilka är vi att döma Adebayor egentligen? Räcker det med att säga att vi älskar klubben mer än honom och bara ge en dänga i ansiktet på hans uttalanden. Varför gör vi inte likadant med Fabregas? Nu är det ju visserligen så att både du och jag vet varför vi inte säger likadant om Fabregas, men faktum kvarstår i det att vi nedvärderar Adebayor så mycket mer än andra spelare som gör liknande uttalanden. Adebayor är minst lika mycket människa som Fabregas, tänk på det.


Bendtners tid i Arsenal = 2004 - 2020?!

Bendtner har redan börjat tala om ett nytt kontrakt, trots att hans nuvarande kontrakt inte går ut förrän 2012. Han vill stanna i Arsenal så länge som möjligt och det är alltid roligt att se spelare med ett sådant hjärta för klubben och dess verksamhet. Han har sagt följande:


"It is of course a priority of mine to prolong my contract, and I have never said anything else. For me it is of course sweet to receive the backing from the manager, and I hope to stay at the club for a long time."



Det var väl allt för i dag. Jag håller just nu på att skriva klart spelarsummeringarna och jag lär posta dem på antingen söndag eller måndag (ta inte dagarna allt för seriöst då mycket kan komma i vägen). Först ut är som sagt spelarsummeringarna som ger er min bild av hur alla spelare presterat den här säsongen. Kom ihåg att det inte är ren gissning, utan jag har sett varenda arsenalmatch och följt en hel del spelare under den gångna säsongen. Men tills dess får ni klara er med detta! Tack och hej!


Så lyder tabloiderna i England. Bombshell är väl att ta i, men det här är en mycket mildare behandling än vad Adebayor fått.

Adebayor lämnar sitt öde i Wengers händer


Adebayor i centrum once again.

Den absolut största nyheten förknippat till Arsenal är att Adebayor bl.a sagt följande:


"He has always had confidence in me, he knows my qualities. It's up to him to decide and no doubt, if he tells me he doesn't want me, then I will find another team, but if he wants me at Arsenal I will be there and as well as that I have will have to stay because I have a contract."



Många av Arsenals trotjänare har någon gång sagt något liknande. Jag tänker då framför allt på slutparten av de meningar jag klistrade in. Många spelare anser att Wenger är mannen som gett dem chansen och gett dem platsen i startelvan så de har tillåtits att utvecklas och till slut tagit en given plats. Många har på liknande sett tackat Wenger, inte minst Fabregas. Men Adebayor är en intressant typ. Nyligen skrev jag ett längre svar till ett inlägg på svenskafans arsenalsida. Det var en kille vars användarnamn jag glömt som skrev att man hackat för mycket på Adebayor och att allting är inte hans fel. Det är vi fans som har stått för den extra press Adebayor tvingats kämpa i. I många aspekter har han rätt, men jag skrev till honom att trots att vi har varit för hårda mot honom, så måste han lära sig att kämpa för sitt lag. Av alla 38 ligamatcher (- 5-10 pga skada) har han kanske visat upp sitt riktiga jag i tre-fyra matcher. Hans arbetsmoral är låg och hans insatser tyder på det samma. Han vill inte göra det där extrajobbet och det ser man klart och tydligt om man följer honom under en match. Han är visserligen oftast ensam uppe på topp, men  ingenting säger att anfallare inte ska jobba. Titta bara på RvP vars löpvilja och arbetsvilja ö.h.t varit enorm. Adebayor står antingen still eller springer offside - vilket är en liten överdrift - vilket gör att jag skulle välja Bendtner alla dagar i veckan före en Adebayor i dagsläget. Mer om Adebayor kommer i slutet av helgen. Bendtner som jag just nämnde har varit ärlig och sagt följande om hans säsong:


"You know, I’ve never tried to hide the fact that I had two months in the Autumn where, in my opinion, I played like a Sunday League player. I tried to work hard and do all the right stuff but it just didn’t seem to go for me. But then all of a sudden there came a turning point and since then I’ve got stronger and stronger."



Likt Fabregas så gillar jag hans ärlighet. Jag gillar över huvud taget folk som är ärliga och inte vill skylla allting på någonting annat och ge löjliga bortförklaringar. Bendtner erkänner att han varit usel till viss del och han står på sig. Jag tycker att Bendtner började säsongen bra, men blev allt sämre och i julas så ville vissa fans gå så långt och sälja honom (någonting som jag aldrig skulle göra), men någonting hände med honom runt jul och efter nyår har han varit en helt annan spelare. Han jobbar hårt i varenda match och hans bollmottagning har blivit sååååååååååå (----------------x---) mycket bättre, vilket gör att man nu har fler alternativ som kan ta mot bollen. En annan som genomgått en liknande transformering är Eboué, någonting som jag kommer skriva mer om i spelarsummeringarna för året.

Annars har det inte hänt så mycket mer. Sommaren har nyss börjat för fotbollspelarna och Hangeland har enligt viss media velat stanna i Fulham. Det finns dock inga citat eller liknande, så jag är alltid lite skeptisk till sådana källor. Det kan mycket väl vara sant att han vill stanna i Fulham, men jag tror att han innerst inne vet att han kanske aldrig får en liknande chans att spela för ett topplag och ett av världens bästa dessutom (om vi går efter champions league). Hangeland kan mycket väl bli en värvning och jag börjar mer och mer tro att Wenger faktiskt kommer lägga ett bud på honom alldeles snart. Vi får helt enkelt vänta och se.

Sist men inte minst är det tjugio år sedan Arsenal vann den där dramatiska ligatiteln på Anfield '89. Någonting som ni kan läsa mer om i mitt tidigare inlägg som ni hittar här. Just nu har jag ingenting mer att tillägga förutom att jag gör min första träning med Hällbybrunn imorgon. Wish me luck!

Framtidsplanerna för bloggen och för Arsenal!

Ingen bild?! Vad är det frågan om? I dag får ni helt enkelt endast nöja er med text!

God dag får man väl lov att börja med. En personlig nyhet är att jag själv blivit "värvad" av ett ungdomslag här i Eskilstuna. Ett av de bästa dessutom och jag ska då spela som målvakt i Junior Elit (som får anses vara superettan/division 1) om vi ska jämföra med seniorlag. Det roliga var att jag blev scoutad under en korpenmatch och tränaren för laget var riktigt nöjd med min insats och det hela påminde mig om nikereklamen där Wenger står och scoutar en okänd spelare. Haha! Hur som helst så har det varken någonting med bloggen eller Arsenal att göra, men jag tyckte det var roligt att klämma in det någonstans i dag.

Nu väntar ett sommarlov för alla studenter och ett och annat för alla de äldre. Jag själv har två hektiska veckor kvar i andra ring i gymnasiet och kommer således försöka att skriva varje dag, men jag kan ingenting lova. Bortsett från det så är det snart sommarlov och då kommer det i stort sett inte hända någonting förutom transferrykten och eventuella övergångar vilket gör att bloggens intresse även kommer minska. Jag kommer självklart fortsätta att skriva, men i sommar kan det lätt hänt bli att det blir varannan dag istället för varje dag. Däremot kommer bloggen rulla på som bara den så fort vi närmar oss början av säsongen 2009/2010 och jag hoppas att vi alla är optimister och äntligen får se våra arsenalspelare jubla för en gångs skull. Bortsett från det kommer jag i sommar uppdatera med diverse transferrykten och även kommentera andra övergångar i andra klubbar. En utvärdering av säsongen i flera delar kommer i helg och början på nästa vecka. Det kommer bli långa inlägg, men mycket intressant material och intressanta analyser som bör läsas! En kommentar jag fick var att det var rätt så roligt hur jag hypade detta i varenda inlägg, men jag vill verkligen att ni ska läsa allt jag har att säga om alla spelare, ledare, lag och allting annat då det enligt mig kan bli mycket intressant läsning, inte bara ur ett arsenalperspektiv, utan generellt sett också. Tills nästa säsong hoppas jag även få ännu fler läsare och en hel del gästinlägg från diverse personer. Jag hoppas även att Josefsson kan ladda om batterierna och komma igång med skrivandet ännu mer. Jag hoppas ni alla har full förståelse för den stress vi för tillfället sätts för i skolan då han detta år tar studenten och jag själv har en enorm stor börda med studier.

Hur som helst vann vi i går mot Stoke med hela 4-1 och det var ingenting annat än en "walk in the park"-seger. Stoke avfärdades på ett tämligen enkelt vis och Mannone fick äntligen stå i mål för a-laget. Wenger har ju tidigare sagt att det är nästa två kommande säsonger (även hans sista två säsonger med Arsenal om han inte skriver på ett nytt kontrakt) som är de absolut viktiga för Arsenals del och att det är äntligen då vi ska få lite silverware. Jag önskar att tränarens ord var lag och att vi belönades med en trippel nästa säsong, men i ärlighetens namn så tror jag inte på stora mirakel nästa år. Jag tror den kommer bli rätt lik den här säsongen med undantaget att vi kommer utmana om ligatiteln, det är verkligen vad jag tror. Tror dock att det kommer bli urtåg ur cuperna ännu en gång och att vår största chans till en titel är just ligan. Det står kvar att se vad som händer och en lista på förbättringar måste redogöras. Någonting som jag kommer göra i senare blogginlägg ur en personlig syn på saken. Det vi får hoppas på först och främst och det kortsiktigaste målet vi torde ha är att gå vidare till Champions League. Som sagt så slutade vi fyra och med de nya reglerna innebär det att de tre lag som hamnade högst upp i de tre-fyra(?) största ligorna får direktavancemang, vilket innebär att fyran får kvala in ensam. Detta gör även så att Arsenal kan möta topplag från andra toppligor - t.ex Fiorentina - vilket gör den hela resan svårare. Jag hoppas innerligt att vi slipper det, men i dagens läge så kan vi ingenting veta. Hur som helst spelas dem matcherna i mitten och slutet av Augusti och det är egentligen inte så mycket semester arsenalspelarna lär få i sommar då Emirates Cup börjar i början av Augusti och en del träningsmatcher måste avverkas innan det.

Hur som helst så hoppas jag att bl.a Wilshere och likasinnade talanger får mer chanser i a-laget och inte enbart i Carling Cup. Jag tror i all ärlighet att vi skulle vunnit CC med våra unga talanger om det inte varit för Brian Jensen i Burnleymålet som var fullständigt fenomenal den kvällen och räddade flera frilägen plus en massa annat. Jag hoppas även att Vela och Bendtner (som båda visat sig inneha en enorm potential) får fler chanser. Bendtner har förvandlats totalt under året och det känns verkligen som han har gått från en gröngöling till en man. Men mer om hopp, löften och spelarsummeringar kommer som sagt i slutet av vecka, så just nu får ni stå ut med det lilla. Inga bilder och inga uttalanden får ni i dag, utan nu har jag bråttom till lektion! Ha det så bra och tills imorgon!

Säsongen avslutades med en storseger mot ett svagt Stoke


Den 24e maj 2009
Premier League | Emirates Stadium
Arsenal - Stoke
4 - 1

( Beattie[sjm] 10, Van Persie 16 [straff], 41, DIaby 18, Ricardo 31 [straff])


Ja, nu är det över, finito, slut. Säsongens sista match för Arsenal avverkades i dag och spelarna visade en god arbetsmoral och lyckades göra hela fyra mål varav tre av dem i första halvlek. Startelvan innehöll en enda överraskning och det var Vito Mannone (målvakten i reservlaget) som fick göra a-lags debut i PL-sammanhang. Han fick en tämligen god start på sin medverkan i a-laget genom att bara släppa in ett enda mål och det var på straff. Annars testades han inte så mycket förutom några skott som han enkelt räddade. Stoke stog för ett svagt motstånd och kanske det var på grund av en straff de inte fick som de vek ner sig aningen. När Ricardo Fuller kom fram på vänsterkanten drog Walcott aningen i hans tröja och visst föll Ricardo tämligen enkelt, men det skulle nog varit straff. Istället kunde Arsenal fortsätta dominera matchen på alla plan och fick så snart även in ett ledningsmål då Fabregas efter en kort hörna sköt ett skott in i straffområdet (ja, han sköt ett skott mot straffområdet) och det träffade James Beattie yttersida riktigt hårt och vinklades in i mål. 1-0 to the Arsenal! Bara sex minuter senare så fick Arsenal en straff då Robin Van Persie (nästan på Bergkamp-maner) passade bollen till sig själv (om jag får ta i aningen) och gjorde en mycket fin individuell prestation, men fälldes i straffområdet och denna gång blev det straff. Van Persie som är Arsenals egen straffspecialist satte den hårt och högt i målvaktens högra hörn. En bra slagen straff och 2-0 till Arsenal.

Det dröjde heller inte länge tills 3-0 kom och denna gång var Van Persie ännu en gång delaktig i förarbetet. Han sköt en frispark som var riktigt bra placerad mitt i boxen och Diaby kunde helt utan motstånd nicka in 3-0 väldigt enkelt. Diaby fick så pass göra sitt fjärde mål för säsongen. Arsenal hade gjort tre mål på 18 minuter och allt talade för en fullständig kross i tennissiffror, men trots ständig press i Stokes straffområde och utanför så lyckades vi inte göra några mål trots bra chanser. Istället fick Ricardo den straff han förtjänade i inledningen av matchen. 31 minuter in i första halvlek rev Denilson ner honom och Mannone ställdes mot Ricardo. Ricardo gick till vänster och Mannone till höger (från målvaktens synvinkel) och 3-1 var fastställt. Arsenal fortsatte och pressade och Van Persie fick göra sitt andra mål för kvällen när han satte 4-1 efter en hemsk rensning och en underbar nertagning. Sörensens fortsatta storspel efter att ha blivit inbytt mot Steve Simonsen som släppte in tre mål gjorde så att man gick till pausvila med 4-1.

Efter paus var det ännu en gång Arsenal som tog initiativet och skapade många målchanser. Stokeförsvaret var en blandning av både svajjigt och stabilt spel. Det skapades många målchanser, men resultatet höll sig ända ut till slutsignal och tre poäng var säkrade. Tre meningslösa poäng ioförsig, men tre poäng är alltid tre poäng. Vad drar vi för slutsatser efter det här? Well, det finns egentligen inte så mycket slutsatser att dra förutom det att Stoke var svagt och Arsenal spelade riktigt bra mot ett svagt lag. Detta skrivs före Wenger givit sin sedvanliga presskonferens så jag kan tyvärr inte meddela vad han tyckte och tänkte om segern, men det kommer förhoppningsvis med i morgondagens blogg.


Van Persie var ännu en gång högst delaktig i vinsten mot Stoke, men han har ännu inte skrivit på ett nytt kontrakt.

Nu får vi helt enkelt hoppas på att detta inte var Robin Van Persies sista match i arsenaltröjan. Han har varit en bidragande orsak varför det gått rätt bra i år. Well, bra och bra..., men han har åtminstone varit den spelare som tillsammans med Almunia enligt mig varit bäst sett över hela säsongen. RvP har visat enorm spelvilja och en riktig hunger. Hans arbetsinsatser har varit riktigt bra och han har inte svikit laget en enda gång (förutom den gången då han tacklade/armbågade Sörensen i bortamatchen mot Stoke, right?). Han har verkligen varit värdig att bära arsenaltröjan och hans två mål mot Chelsea är det som sätter sig fast i minnet allra mest. Något säger mig att han stannar i Arsenal. Jag tror han hade velat ha en rejäl avslutning på sin arsenalkarriär om det här var sista matchen. Han har ändå varit en av de mest tongivande spelarna under de föregående åren trots sina skadeproblem. Jag tror inte RvP sätter upp handen för fansen och bara går sin väg. Han var sådan, men han har förändrats och blivit mycket mognare än han någonsin varit. Däremot är jag rädd för att han kan ta och lämna nästa säsong. Mycket säger mig att han vill ta ett år i taget med Arsenal för tillfället. Vi får helt enkelt hoppas att han tar och skriver på ett nytt kontrakt. Allt annat skulle vara dåligt för klubben.

Nu kan vi äntligen stänga dörren och glömma allt miserabelt som hänt den här säsongen. Allting från intrigerna i höstas till urtågen ur cuperna. Låt oss vända blad och hoppas på att nästa säsong är våran säsong. Jag vet att det är tjatande att behöva tänka så en gång till, men det är det bästa vi kan göra för tillfället. Vi kan inte bli pessimistiska och glömma alla titlar bara för att några säsonger gått i krasch. Visserligen har det varit fyra säsonger i rad, men någon gång måste våran negativa trend brytas och någonting säger mig att det är 2009/2010. So long!


In Wenger We Trust!

Nytt bortaställ, Fabregas friad och Wenger kritisk mot Real Madrid - some news!


Ännu en bild på Wenger. Han står i centrum och kommer stå i centrum ett långt tag framöver nu!

Well. Nu har jag av en ren slump missat att skriva inlägg i några dagar, tre dagar närmare bestämt. Jag har egentligen inga bra bortförklaringar utan det är någonting jag får stå för. Men jag får helt enkelt komma igen och det är som sagt en vecka kvar av stress för min del, sedan kommer ni få se en hel del inlägg från min sida, men tills dess kommer jag hålla det mesta kort. Men hur som helst har det hänt en del de senaste dagarna, låt oss gå till saken.

Först och främst kritiserar Wenger fansen för att de ifrågasatt hans lojalitet genom att kritisera Real Madrid. Det han säger är sant i varje aspekt och som jag skrev i förra inlägget har jag aldrig varit rädd för att han ska lämna Arsenal. Det finns en minimal chans att han kan lämna efter hans kontrakt tar slut (2010/2011) om han inte slutar, men även den chansen är minimal om ni frågar mig. Vidare så blev Fabregas äntligen friad från anklagelserna som ställdes mot honom tidigare den här säsongen. Man hittade inga bevis sade FA. Ja, vad hade de trott att de skulle hitta? Det fanns för guds skull inga bevis och det förstod de inte förräns nu. De hade endast olika utsagor att gå på och för det mesta var dessa utsagor partiska. Det fanns aldrig något videomaterial, det fanns aldrig några bilder, det fanns ingen dna á la CSI. Ingenting, absolut ingenting. Fabregas blev således friad och alla misstankar mot honom har nu strykits. Fabregas själv var ju aldrig speciellt orolig och förnekade allting från början till slut. Vad mer ska man begära av honom?


En äldre version av Håkan Nordtveit?

Ah, en sak jag ogillar är alla rykten som kommer spridas. Spelare som ska köpas hit och spelare som ska köpas dit. Visst, det är absolut roligt att se vilka spelare media kopplar oss samman med, men av kanske hundra spelare som media nämnt så blir det till slut en, två som klubben köper. Dessa har kanske aldrig ens varit med i ryktena, så det är lite ... pretentiöst av all media att få varje spelare framstå som nästa nyförvärv. Hur som helst har vi kopplats samman med Fulhams mittback Brede Hangeland och han är verkligen en i mängden. Argument både för och emot denna värvning är i dag alldeles för tidigt att gå in på förrän vi med klarhet vet om Wenger verkligen har lagt ett bud eller en förfrågan. Vad har annars då hänt? Jo, Arshavin - även kallas Sjava hemma i Ryssland - har gått ut och sagt varför han valde Arsenal. Serie A var enligt honom för tråkig och i Barcelona (som vi sedan tidigare intervjuer före övergången till Arsenal får antas vara hans favoritlag) skulle han få nöta bänk. Vissa var kritiska till värvningen av Arshavin och vissa hyllade honom till skyarna. Jag var en av dem som var riktigt glad över värvningen, jag visste att han skulle vara ett tillskott, men ingen och då menar jag absolut ingen trodde nog att han skulle visa sig vara så dominant som han visat sig vara i vissa matcher. Då kommer Arshavins agent och säger att vi inte sett det bästa av mannen och Arshavin säger exakt detsamma. Frågan är då vad vi ska förvänta oss av honom nästa säsong? Han kan nog bli riktigt bra med en försäsong i benen och att bli tilldelad en sjätte(eller om det var en sjunde-)plats i omröstningen för världens bästa spelare är inte fy skam. Det blir hur som helst intressant att följa mannens karriär i Arsenal. Förresten blev han tilldelad en andraplats av Daily Mail när dem angav säsongens bästa värvningar i Premier League. Bra jobb av Wenger och hans stab som till slut lyckades få över honom hit.

Wenger har sagt följande om aktierna i klubben:


"I was disappointed because I believe especially the shareholders cannot complain. You look at the share price when I arrived and the share price now. You check in October 1996 it must have been around £400 and now it is £10,000. Some would say between eight and 10. But it means that the Club has moved forward and not gone back."



Ja, han har rätt, men man kan ännu en gång inte leva på gamla meriter. Hans lojalitet är given och han behöver längre inte bevisa att han är lojal för en klubb där han stannat i snart femton år, det går inte. Han kan inte bli mer lojal och när han tyder på allting han gjort för klubben (som vi redan vet) så går han över gränsen. Wenger har även kommenterat pengar i sommar + adebayor.


Om att köpa i sommar:
"Yes, we have one or two targets. We are analysing every position, the potential of the players we have. We have a team that is on the way up, we have to take that into consideration. I don’t complain about the money I have and I am not afraid to spend the money when I find it. Do people really think I have £100million but keep it in the bank because I am scared to spend it?"

Om Adebayors framtid i klubben finns det två uttalanden om. Den ena är positiv och den andra är mindre positiv. Frågan är var han egentligen står i den frågan?
: Yeeees, but that depends as well. It's very difficult to go into any individual assessment with that. The only thing I can say is Adebayor is under contract and is with us and that's it.



Det finns ett annat citat om Adebayor på arsenals officiella hemsida där han har en mer positiv anda om Adebayor, men det finns ingenting annat som är mer rätt än att sälja Adebayor i sommar. Varför har jag förklarat och kommer förklara ännu tydligare när sommaren är över. Just nu måste Wenger fokusera på transfermarknaden och först och främst se till att den här gången hålla sitt löfte och köpa två erfarna spelare. Han ska även se till så att vi inte tappar någon spelare alls (förutom Adebayor) i sommar. Han har hur som helst en lååååång sommar framför sig.





Sist men inte minst så har man till slut gått ut med det officiella bortastället nästa år. Vad sägs om det? Visst, den är inte Chelsea-blå och den är långt mycket finare än den gröna varianten, trots att jag skulle valt den vita. Hur som helst så får den betyget 'okej', men ingenting mer. Kragen ser för övrigt helt sjukt ful ut, det ser ut som en krage som finskjortor har. Wtf? Hör det hemma på en fotbollsplan? Det är ju inte så att vi ska gå på middag i vårat matchställ efter varenda match. Den där kragen kommer störa mig så enormt mycket, men jag får helt enkelt fokusera på shortsen. Imorgon möter vi Stoke. Matchrapport och annat efter matchen! Inför-rapporten känns som överjobb då matchen inte har någon betydelse alls! Mer imorgon, keep reading!

Hacka inte enbart på Wenger!


Den stora snackisen får Wenger stå för. Han har blivit centrum för en hel del rykten den senaste tiden. Allt från Bayern München till Real Madrid. Senast var det Real Madrid som ryckte och slängde i honom, men i dag så förnekade han att han skulle vara på väg bort och vem trodde egentligen någonting annat? Wenger har varit med oss sedan 1996 - alltså i 13 (tretton!) år! I Premier League så kan endast Sir. Alex Ferguson slå det. Wenger har varit med oss så pass länge att han inte skulle lämna klubben för något bud i världen, det är åtminstone så det känns. Han kommer ha med sig Arsenal ända tills han dör och han kommer älska klubben mer än någon annan någonsin kommer att älska Arsenal och just det får mig att aldrig bli orolig när det ryktas att Wenger är på väg att lämna. Däremot finns det många fans som ställer sig emot allt detta och klagar på Wenger för de uteblivna resultat. Den enkla utvägen skulle jag kalla det. Wenger har haft sin del i det hela, men han är långt ifrån ensam från nederlagen.

Wenger kan stå till svars för uteblivna värvningar och dåliga startelvor, men ingenting annat. Han har försökt minst lika hårt som vi andra att få laget att fungera och han är nog den man i hela världen som är mest frustrerad över nederlagen. VIsst finns det hardcorefans (så som mannen i Afrika som tog livet av sig - r.i.p), men huvudsaken är den att han har försökt och han har siktat på titlar ända sedan säsong ett i Arsenal. Hans frustration mister inga gränser och det är just det som fans verkar glömma. Fansen kräver titlar och det gör även jag som arsenalfan. Istället har vi från år till år fått se bedårande fotboll (stora delar av säsongerna) och ett Arsenal som kommit långt i Champions League och som alltid hört till toppskiktet i Premier League. När Liverpool slutade bakom oss förra året pratades det aldrig om någon kris. Det var långt ifrån lika många som krävde Benitez avgång och förändringar, men när Arsenal plötsligt kommer fyra (ännu en gång) så är exakt allting Wengers fel. Varför?

Jag är frustrerad, ja. Men vi kan inte gömma oss för den egentliga sanningen. Vi har med det spelarmaterial vi har klarat oss förjävligt bra. Vi har ett lag som har en snittålder runt 22 år och vars trupp kostar lika mycket som bara Ronaldo gör i Manchester United. Ända har vi vunnit mot alla storlagen de föregående säsongerna och denna säsong. Till slut handlar det om så pass små marginaler att det egentligen inte kan mätas. Om Gibbs skulle haft en annan sko eller om Fabianski aldrig tagit den där långa löpningen så skulle vi med all säkerhet (nästan) spelat i två finaler just nu och då skulle alla hylla Wenger istället för att hacka på honom.

Jag kan hålla med vissa av er. Jag är förbannad därför han aldrig ersatte vissa spelare i sommar och jag är förbannad på hans startelva mot Chelsea i FA och jag är förbannad på både det ena och det andra han gjort. Ja, han har gjort misstag och stora misstag. Samtidigt är det rätt att vi inte kan leva i det förflutna, på titlar som Wenger vunnit åt oss. Vi måste blicka framåt och vi måste göra det nu. Även Wenger lär sig av sina misstag och jag är absolut hundra procent säker på att vi kommer utmana om flera titlar nästa säsong. Vi har sagt så i fyra år, men jag lovar er att nästa säsong kommer bli en helt annan. Wenger vet nog också det och det är även därför han sagt att Arsenals större år är framför oss och att nästa säsong kommer bli den absoluta vändningen. Visst, vi kan leva i pessimismens värld och säga att det aldrig kommer att gå, men då grämer vi oss och gräver ner oss i rädsla. Lagmoralen måste höjas, fansen måste börja sjunga, Wenger måste börja fila på nya spelsystem och självsäkerheten måste ökas. Om alla ändringar görs så lovar jag er att det blir en helt annan säsong 09/10. Jag är just nu så himla taggad på en helt ny säsong så jag inte vet vart jag ska ta vägen, men vissa problem kvarstår. Kommer Van Persie lämna, kommer Wenger köpa nya spelare, kommer Arsenal kunna utmana om titlar och kommer det ö.h.t gå vägen nästa säsong? Alla frågor har sina svar, men det är svar som vi får vänta på. Vi får helt enkelt lova oss själva att nästa år är förvandlingen. Jag är säker, är ni det?

It's up for grabs nooowww! THOMAS!!!


Inför den sista matchen 1989 mot Liverpool på Anfield.

1989 var ett klassiskt år av flera anledningar. Det som sitter kvar främst är dock vinsten av ligatiteln, en ligatitel som i praktiken var vunnen av Liverpool, men som till slut hamnade i Arsenals händer. Jag tänkte berätta lite om den där magiska kvällen den 26 maj år 1989. Arsenal hade inte vunnit ligan på hela arton år och sedan '86 så var George Graham tränare för laget. Graham - tidigare arsenalspelare - som senare skulle få en väldigt lyckosam karriär som arsenaltränare. Han vann ligacupen första året som tränare efter att ha besegrat Liverpool. Liverpool som enligt många var världens bästa lag under hela åttiotalet. Liverpool hade spelare som Ian Rush, John Aldridge och John Barnes (på senare hälften av 80-talet), medan Graham satsade på unga talanger före äldre spelare. En typisk light-version av Wenger. Liverpool dominerade hela fotbollsvärlden och vann dubbeln hit och dit samt flera europatitlar. Men år 1989 (samma år som läktarkatastrofen) så vanns inte ligan av Liverpool som alla trodde. Liverpool hade sedan 1986 inte släppt in två mål på hemmaplan och ledde ligan med tre poäng och bättre målskillnad inför den absolut sista omgången mot Arsenal. Liverpool hade redan tagit ut segern i förskott.

Läktarna kokade inför matchen och alla verkade redan fira. Arsenal hade en backlinje beståendes av fem backar och Graham valde att starta med en helt orutinerad spelare (vars namn jag tyvärr glömt) framför en ordinarie man som haft en formsvacka. Graham såg ut att satsa defensivt istället för offensivt på en dag då vi behövde två mål. Det fanns verkligen ingen som trodde någonting annat än att Liverpool skulle gå segrande ur striden. Sympatierna hos alla förutom arsenalfansen låg även hos Liverpool som förtjänade att ta dubbeln samt för den hemska läktarkatastrofen. Men alla var redan inställda på det. Att släppa in två mål första gången på tre år skulle inte kunna hända, inte ens i ett paralellt universum. Matchen började och både Liverpool och Arsenal hade chanser framåt, men istället gick man ut till halvtidsvila med 0-0. Vad Graham sade till sina män har jag ingen aning om, men när andra halvlek startade och liverpoolfansen sjöng så rivstartade Arsenal och Alan Smith som senare skulle bli ligans skyttekung nickade in 1-0 till Arsenal på en hörna.

Men 1-0 skulle inte ett lag som Liverpool tappa och ingen trodde någonting annat. Resultatet höll sig länge, kanske alldeles för länge, men faktum kvarstår att alla liverpoolfans- ledare och spelare gratulerade varandra när de sista sekunderna tickade förbi. Det var bara en halvminut kvar av matchen när Lee Dixon skjuter en långboll (väldigt lik den Fabregas passade till Bendtner i matchen mot Dynamo Kiev) som finner Smith som snabbt passar vidare den till Thomas. En Thomas som ser ut att sjabbla bort bollen medan han springer mot målet men lyckas i den exakt sista millisekunden peta in den till vänster om målvakten och titeln är säkrad. Alla liverpoolspelare- ledare och fans är chockade och ser på när alla arsenalfans och spelare blir euforiska av glädje. Arsenalklacken överröstar en enormt tyst liverpoolpublik som känner sig rånade på titeln. Det man fick se finns det inga rejäla ord att beskriva. Nu är jag så pass ung så jag aldrig såg den matchen när den spelades, men som tur var så finns det någonting som kallas television och jag har på senare da'r sett den matchen om och om igen. En match som betydde så mycket, så himla mycket. Kommentatorns ord är idag i arsenalmun klassiska:


"Arsenal come streaming forward now, in surely what will be their last attack. A good ball by Dixon, finding Smith... for Thomas, charging through the midfield! Thomas, it's up for grabs noowww!! THOMAS!!!  "





Thomas gör 2-0 i den sista sekunden av matchen.

Det finns egentligen inte så mycket mer att säga. Det är en match som borde vara obligatorisk att se om man är eller vill bli arsenalsupporter, utan tvekan. Jag är villig att säga att den dagen var vändningen och början på någonting stort för Arsenal. Efter den titeln så har Arsenal vunnit fyra ligatitlar till och medans vi inte är i närheten av Manchester Uniteds och Liverpools 18 ligatitlar så kan vi vara riktigt nöjda med att vara tvåa/trea. Ett bevis för att Arsenal är ett klassiskt (historiskt) lag.

Men nu får vi blicka framåt. Vi får resa tillbaka till 2009 och vi får framför allt inte leva på gamla meriter. Wenger har blivit kritiserad hela säsongen och Dixon har tydligen blivit arg och sagt följande:


'Yes, we have gone four seasons without a trophy and have been off the pace in the Premier League this season, which is Wenger's trophy priority, but he is as frustrated as anyone else. The balance in the team is not quite right and now Andrey Arshavin has come in, that gives them another attacking option which can only be a good thing. He feels the frustration just like anyone else, he has produced one of the best training grounds in the world, one of the best stadiums in the world and some of the most attractive football ever been played. And people still just say 'we haven't won anything'. They just have to be a bit more patient."



Dixon är en intelligent man, men det han säger har sagts förut och vi har hört det förut. Naturligtvis vill han försvara Wenger, men nu är inte jag en av dem som kritiserar Wenger så pass mycket att jag tycker att han borde stå till svars för alla titlar vi inte vunnit under de fyra säsongerna vi varit titellösa. Det har varit så mycket annat att kritisera, men som vanligt så är det managern som blir halshuggen i media och media påverkar oss så pass mycket i dagens samhälle så jag själv blir mörkrädd. Jag tänker inte gå in på samhällets brister, men plattformen för total idiotimedia (om man så ska kalla det) är en av dessa. Om tidningar och tv inte skulle funnits skulle Wenger inte bli lika kritiserad som han blev nu, men naturligtvis får han stå till svars för det han gjort fel, det ska vi inte glömma. Samtidigt är inte allting hans fel. Genom att säga att allting är hans fel skyller man det på någonting enkelt. En enkel bortförklaring för de som vill skylla på någon eller någonting. Istället borde man lägga fokus på vad som egentligen gått fel och vad man kunde ha gjort bättre och se till att förbättra det. Vad det är kan vi ta en annan gång.

Sist men inte minst så säger Almunia att han vill spela fotboll ända tills han inte orkar längre. Han säger även att han inte vill avsluta sin karriär i Spanien som de flesta andra spanskar vill. Något som indikerar hans enormt stora vilja att bli engelsk medborgare. Hur som helst säger han:


"I believe that every Spanish footballer that is playing in The Premier League harbours the ambition to return to Spain one day, but I don’t know if it is to play [or just to retire]. One thing is for sure: personally I want to keep on enjoying myself playing high level football for as long as my body allows me to.”



Vi kommer behålla Almunia i något år till, så vi får helt enkelt hoppas att han håller lika bra klass som han gjort i år. Han har varit en av de bästa arsenalspelarna i år och det kan ingen säga emot. Nu får vi vänta på den sista matchen mot Stoke innan vi utvärderar säsongen som gått. Tills dess!


Almunia vill visst stanna kvar i England tills han dör.

Vi har en hel drös med dagar framför oss...


Ännu en gång en bild på Wenger tänker ni? Jag har inget bra svar säger jag.

"You cannot see what we have seen on Saturday and not aspire to that, we want to achieve that. It was a very important game for us. I knew that, for the future of the team, it was important to give a strong response. We’ve made good progress since the start of the season. We were quite in control on the pitch today we mastered well the space we had. But we had seven players today of under 22 years-old on the pitch. So why should we not hope to be even better next year?”


Detta får inleda dagens blogg. Enligt vår käre Arsene Wenger så var det en bra syn spelarna fick se i lördags. Enligt honom så är det här vara starten på någonting stort om man tänjer orden lite. Detta kan sporra spelarna är det han vill ha sagt och all heder åt honom om han lyckas sporra spelarna genom att få dem att se på hur Manchester United firar. Jag har ju själv ingen aning vilken respons spelarna hade, men med tanke på deras miner efter slutsignalen så såg alla glada ut, till och med Fabregas som har världens största vinnarskalle. Vi får helt enkelt hoppas att det faktiskt sporrade dem.

Nära inpå slutet av säsongen börjar så klart transferspekulationerna komma i full gång. Jag tänkte ta med lite i dagens inlägg. Silvio Berlusconi som är bossen för Rossoneri där borta i Italien har sagt följande: "There is a good chance that we can get Adebayor.". Adebayor var som bekant inte med i truppen i lördags och det har speedat upp spekulationerna enormt mycket. Jag hoppas innerligt att vi kan sälja honom och hitta en bra ersättare (en erfaren ersättare). Varför jag vill sälja Adebayor tar jag upp efter säsongens sista match. Milan är hur som helst beredda att lägga bud på honom och Adebayor har sedan tidigare flörtat med Milan samtidigt som han sagt att han ska stanna i Arsenal. Han är smart och håller alla dörrar öppna, precis som Fabregas gjort hela tiden, dock inte lika öppet som Adebayor.


Snart ett minne blott?

Bortsett från Adebayor har vi blivit starkt relaterade med Lille's mittfältare i form av Yohan Cabaye. Jag har aldrig hört talas om honom för att vara ärlig så jag kan inte uttrycka mig så mycket om han vore bra eller dålig, men en sak man direkt kan slå fast vi är att han är fransk och ung. Wenger verkar prioritera franska spelare framför andra och det har han gjort ända sedan han kom hit. Vissa år har det lycktas, vissa inte. Han lovade dock att köpa spelare med erfarenhet och jag vet inte hur mycket en 23-årig fransman som spelar i Lille har för erfarenhet, men detta är väl en bland mängden av rykten som kommer börja komma igång och det är ingenting man borde lägga all sin kraft på.


En framtida arsenalspelare må tro?

Den tjugiofjärde maj spelas den sista arsenalmatchen säsongen 08/09 och det är mot Stoke hemma på Emirates. En match som verkligen inte betyder någonting för Arsenal. Jag ser gärna att Wenger startar med en del spelare som inte fått så många chanser den här säsongen. Varför inte sätta in Randall, Bischoff, Wilshere och Vela samt Bendtner på topp? Skulle vara roligt för alla de unga (well, i stort sett är hela laget ungt) spelarna att få göra debut från start. Jag kommer naturligtvis att se matchen och efter matchen är det äntligen dags för spelarsummeringar och annat den här säsongen. Lite best of och lite sämst of får ni också infinna er i. Hur man gör en säsongssammanfattning har jag ingen aning om, men jag ska nog knåpa ihop någonting.

Jag vill ursäkta för att det dels inte blev ett inlägg i går och dels för att eXotic inte dykte upp. Det är så att vi båda har väldigt stressade scheman för tillfället och jag har minimalt med tid vilket gör att bloggen lider lite. Snart är det dock över och jag kommer hitta mycket tid för bloggen. Ni får helt enkelt vara tålmodiga och fortsätta läsa bloggen! Tack för allt stöd jag fått hittills! Det är alltid roligt! Tack för alla kommentarer och för att vissa profiler nämnt min blogg på andra sidor och bloggar och nu hoppas jag klättra på bloggportalens top 50-lista över de mest besökta bloggarna i sport&fritid-avdelningen. Ännu en gång, tack!

Ligatiteln blev ännu en gång vunnen av Manchester Fucking United....


Den 16 maj 2009
Premier League | Old Trafford
Manchester United - Arsenal
0 - 0

Well, 0-0. 0-0 brukar innebära 1 poäng. I dag innebar det ligavinst för Manchester United. Hur som helst så är jag trots det nöjd med vårat spel. Jag kan citera expertkommentatorerna från andra halvlek. "Right now Arsenal are outpassing Manchester United and that is something that you not see too often". Vi var helt enkelt bra i dag. Det räckte bara till 0-0, men jag kan lova er att det skulle räckt till mycket mer om vi skulle spelat så här i varenda match i ligan. Det var en bra fotbollsmatch. Båda lagen hade sina lägen och målchanser och medan man inte kan säga vems som var skarpast och bäst så kan man säga att ett likaresultat var sett till matchbilden rätt så självsägande, trots att Arsenal vissa stunder spelade riktigt bra.


Song i kamp med Ronaldo.

Touré kommer jag minnas för en sekvens då kommentatorerna ännu en gång skrattade till och sade Ronaldo outronaldod. Ni som är insatta förstår vad de menade. Ronaldo blev helt enkelt lurad av sina egna finter, men Tourés kvicka fotarbete var väl inte så charmerande, men underhållande nog. Det finns egentligen ingenting mer att säga om självaste matchen, mer än att Manchester United vann ligan. Grattis (gjorde lite ont i själen) till dem och så får man önska våra gubbar lycka till tills nästa år. En sak som förvånade mig var hur glada arsenalspelarna var efter matchen, de gick runt och kramade unitedspelarna och pratade med dem och såg allmänt glada ut. Jag vet inte varför, men så länge dagens match inte var en psykisk belastning för dem så är det helt okej. En sak som slog mig sent in i matchen var att alla liverpoolsupportrar satt hemma och höll tummarna för Arsenal, ett lag som antagligen släckte deras drömmar totalt när vi spelade 4-4 mot dem på Anfield, men hey, även vi skulle hålla tummarna för vilket annat lag som helst om vi var i deras position. Nu blir sista omgången intetsägande för i stort sett alla lag och det kommer bli riktigt skönt för många av spelarna att gå på semester.

Många av våra spelare presterade riktigt bra idag och jag tycker att Nasri och Van Persie höll mycket hög klass. Ibland var vårat spel exemplariskt och Nasri och Van Persie löpte och passade som ingen annan. Vi får helt enkelt hoppas att Van persie inte lämnar oss i sommar. Det skulle sänka vårat självförtroende ytterligare. Spelarsummeringar och annat får ni imorgon i och med Josefssons återkomst från de döda, från en veckas hårt plugg och fotbollsträningar för att vara mer seriös.


Van Persie var nära i slutet, men kunde tyvärr inte näta.

Wenger såg på sin bänk väldigt pressad ut. Hans uttalanden om att fansen dödar honom och liknande ska tas med en nypa salt, men för att vara ärlig så har han under hela året varit kritiserad och pressad. Ända sen bråket mellan Walcott och Van Persie samt Gallas-incidenten till urtåget ur semifinalerna. Jag måste nästan själv erkänna att
Wenger måste varit den man som haft mest press på sig av alla tränare, ledare & spelare under året. Han har fått utstå burop, uttalanden och annat dylikt. Samtidigt så kan man inte kritisera någon annan än just Wenger för årets misslyckanden. Han säger att Arsenals viktigaste år är framför sig och han har lovat att stå för all skada om vi inte tar en titel nästa säsong. Vi får helt enkelt hoppas att han inser att han behöver lite till spetskompetens i truppen tills nästa säsong. Sedan behövs en hel del mer, men det kommer vi in på efter säsongens slut.

Som sagt så blev det 0-0 idag och det är ett bra resultat på Old Trafford - oavsett lag. Vi ska gå ut med huvudena högt (precis som arsenalspelarna gjorde efter matchen) och samla all kraft och positiv anda för att ladda om och se fram emot nästa säsong. Många är trötta på att säga så varenda gång, men vad ska vi annars göra? Deppa, kritisera spelare och ledare, hata? Det finns inte så mycket mer att välja emellan och så länge vi fans står bakom klubben och dess verksamhet så ska vi vara optimistiska inför nästa år. Mer om nästa säsong och annat i nästa inlägg.


Måste.......tänka......optimistiskt.....

Slipper vi se Manchester United fira ligatiteln imorgon?


Slipper vi se likartade scener imorgon?

Well, våran miserabla säsong skulle inte ha ett mer miserabelt slut om vi inte fick se våra värsta rivaler i Manchester United fira ligatiteln framför ögonen på oss. Det tråkiga är att en poäng räcker för United. Vi ska på nittio minuter neutralisera (mja...) ett hypereffektivt Manchester United och hålla tätt där bak. Det känns redan nu som en omöjlig uppgift, men hey, jag är pessimist snarare än optimist. Men som jag skrev i gårdagens inlägg så handlar allt om att vara realistiskt. Nu är det inte S Å pass stora skillnader mellan lagen och vi vann ju trots allt mot dem i höstas. Det är inte en omöjlighet att göra det igen och om Arshavin kan vara lika effektiv som han var mot Liverpool ska det nog gå undan, men något i trion Rooney, Ronaldo och Tevez (hur kan Ferguson släppa honom?!) gör mig rädd inombords.

Jag tror att alla arsenalsupportrar insisterar när jag säger att det bästa för spelarnas självförtroende och fortsatta kamp om en titel nästkommande säsonger skulle vara att slippa se scenerna som kan komma sig att spelas på lördag. Matcher mot Manchester United som vi haft har både slutat i underbara och fruktansvärda minnen, låt oss hoppas att vi åtminstone slipper se scener när Man U:s lagbygge hoppar upp och ner i segertakter. Det är den minsta tändvätska Wenger kan ge spelarna inför matchen. Det jag är rädd för är att vi kommer vika ner oss, mycket på grund av de psykologiska effekterna föregående matcher har gett oss. I elitfotboll är det inte så fruktansvärt lätt att skaka av sig en förlust, det kan nästan bli så att det kommer förfölja dig hela ditt liv. Det förstnämnda kan vi ta exempel från nästan varenda säsong. Visserligen blev det bara 4-4 mot Tottenham, men faktum är att det kändes som en förlust då vi tappade en tvåmålsledning på de två sista minuterna i matchen. Matcherna efter den matchen var inte Arsenal sig likt. Det finns fall där förluster har varit så hårda att ta att spelare gråtit på plan. Vi har nog alla sett bilderna på både Ronaldo (EM 2004) och Terry (CL-finalen 2008) som är stora män som inte pallar för trycket och tårarna flödar ner för kinderna. Speciellt synd var det om Terry. Han har i nyliga intervjuer erkänt att han fortfarande tänker på den straffen han missade varenda morgon han stiger upp, det kan inte vara bra....


Det är nästan hjärtkrossande att se hans min efter finalförlusten. Hans ansiktsuttryck är så tomt...så himla tomt.

Som tur är kommer nog inte morgondagens match påverka oss så mycket, men vi ska till varje pris se till att undvika en förlust eller ett lika-resultat. Det kan komma att bli svårt, men det kommer gå om vi bara visar det riktiga Arsenal. Det Arsenal som spelade ut Cardiff i FA-cupen varenda sekund, det Arsenal som slog Manchester United med 2-1 i höstas, det Arsenal som spelade en om inte den bästa PL-match som någonsin spelats mot ett Liverpool i högform (en match som för övrigt vi inte alls spelade bra i, men där effektiviteten och en viss Arshavin avgjorde). Så, potentialen finns där, men allt tyder på att United ska ta titeln på lördag. Låt oss se till att de inte gör det. Låt oss ge Liverpool (hur mycket vi än hatar dem) en sista chans.

En glad nyhet en dag som denna är att Rosicky äntligen återgått till full träning. Han kommer inte att spela någon som helst match den här säsongen (av de få matcher som är kvar), men istället för att ha semester kommer han träna upp sig till 100 %. Han har nu varit borta i snart ett och ett halvt år och det är minsann mycket för en fotbollspelare. Jag tror inte att det fanns någon som trodde att Rosickys skada skulle ta mer tid att läka än Eduardos men så blev fallet. Hur som helst så hoppas jag vi inte säljer honom i sommar. När han var som bäst innan skadan var han en mittfältare av yttersta toppklass. Hans kreativitet, hans spelsinne och inte minst hans långskott (vilka skott killen kan få till!) är enormt bra och utvecklat. Frågan är bara om han kan bli lika bra som före skadan. Vi såg att Eduardo (som tyvärr dragits med småskador ända sedan han kommit tillbaka) visade att han är minst en lika bra spelare som förut i de matcher han spelat, inte minst i matchen mot Burnley. Rosicky kan nog även han bli helt återställd och då har vi plötsligt flera riktigt bra alternativ på mittfältsplatserna. Arshavin, Fabregas, Rosicky, Song, Walcott, Nasri osv. osv. De spelarna är ingenting att leka med och ifall någon skulle gå sönder har vi trots allt en Denilson och en och annan Diaby att sätta in. D&D som varit kritiserade för det mesta under säsongen. Mer om det tar vi efter säsongen. Rosicky skulle vara riktigt nödvändig nästa säsong och så länge han inte är skadad så ska vi använda oss utav honom. Ett stort grattis till Rosicky och vi får hoppas på att han kan vara med från start nästa säsong. Som bonus så bjuder jag på ett om inte hans snyggaste mål i karriären. Vad säger ni om detta min damer och herrar? Det är verkligen pure class. (Mer än så har jag inte att säga idag så jag avslutar här, jag önskar er en trevlig fredag!)

Whaaaat a goaaaaal!!

Frågan är vad Adebayor håller på med....eller?


Ade har hamnat i blåsväder igen.

Okej, jag tror ni alla har läst Adebayors senaste uttalanden, men bara för att jag kan så citerar jag ändå:


"It is not true, it is about money, you are talking about in life and it is about money." "When we are young, of course we played because we loved the game, we play because we were passionate about the game. But now as soon as you reach a stage where you are professional and playing Champions League, after all those things we are talking about money. If it is not because of money, what am I going to be playing for Arsenal for? If it is not because of money I don't think I would go to Arsenal to play. I would stay in my country, I would stay in Lome where everyone loves me. If it's not because of money, I would not have come to Europe."



Så, jag tänker faktiskt försvara Ade lite. Jag menar, det han säger har blossats upp så mycket i media vars enda uppgift är att sälja så många lösnummer som möjligt. Dem tar ingen som helst hänsyn till varför han givit det svar som han givit. Jag menar, det han säger i slutändan är ändå att han skulle spelat hemma i  Lome om han hade haft en lika stor lön, vem skulle inte det? Jag tror inte många skulle gått utomlands om de fick så bra betalt som Ade i allsvenskan. Visst, det skulle fortfarande finnas spelare som skulle åka utomlands, men om allsvenskan var en europeisk toppliga och man fick mer pengar för att stanna hemma än att åka, så skulle nästan vem som helst gjort det. Media har på något sätt försökt vinkla innehållet och fått det att se ut som att Adebayor på ett eller annat sätt smutskastat Arsenal. Det har han absolut inte gjort, han har bara givit ett helt normalt svar till BBC Africa som var bolaget som intervjuade honom.

Om han däremot sagt att han skulle gå till en annan klubb i Europa om det inte var för pengarna skulle det varit någonting helt annat. Det jag menar är att han lika väl skulle kunna svara på samma sätt om han spelat i Schalke 04 eller Fiorentina. Budskapet i det inlägget är att han älskar sitt land och han skulle stannat hemma om han skulle fått så bra lön som han får, för han älskar ju fortfarande fotboll, men han vill få betalt för att spela och vem av oss skulle inte vilja få betalt för att spela fotboll? Inte många kan jag säga nu direkt. Sluta klaga på just detta svar och fokusera istället på hans dåliga insatser på fotbollsplanen. Dit kommer vi efter säsongen är färdigspelad då spelarsummeringarna klargörs.

Medan Adebayor säger sitt så säger Wenger sitt:


''We have a very promising team who can deliver very soon. If you look at the statistics of the two teams, we have scored a similar amount of goals. In the passing quality in the final third and in the opposition half, we are as good as Manchester United. We have conceded more goals and that is where the difference lies; we have conceded 36, they have conceded 24, we have scored 64, they have scored 67. Offensively, I do not believe there is a difference. Defensively, there was a difference.''



Om Fabregas skulle sagt samma sak skulle han ha ett helt annat svar. Okej då, lite överdrift, men det Wenger gör är att ännu en gång försöka höja självförtroendet inför lördagen. Problemet med det han säger är bara det att vi är inte lika bra som Manchester United, långt ifrån. Okej, statistiken visar att offensivt sett så är vi nästan jämlika och i defensiven har vi större problem än Man U, men bortsett från passningar finns det ingen statistik på hur ett lag spelar. Manchester United har varit effektivare framför mål, tätare i försvaret, haft ett mycket bättre passningsspel och ö.h.t ett bättre spel än Arsenal under hela säsongen. Det är ingenting jag ska gå under bordet med och Wenger vet det själv. Han försöker försvara sig genom statistik, men statistik ger oss inte svaren på allting. Men om Wenger skulle sagt att Manchester United är mycket bättre och vi inte har en chans skulle han antagligen bli halshuggen i media och av fansen, så vad ska man göra. Det finns ingenting att göra oavsett vad. Det han borda bli bättre på är att vara ärligare, lite mer Fabregas. Men ja, så är det med det.

Just nu ska jag inte gå in på mer, det räcker med Ade och Wenger för idag. Mer inför-analyser kommer imorgon fredag, annars får jag önska er alla en trevlig torsdag...


...och så möter vi Man U ännu en gång.

Låt oss först och främst spela klart de två matcher som återstår + nytt bortaställ?


Tabellen inför lördagens drabbning.

Så, på lördag möter vi Manchester United på Old Trafford. Det är i alla fall en match som jag inte skulle vilja spela. Ni vet nog varför, men det är bara jag. Jag skulle inte palla den mentala biten. Att först ha blivit besegrade med 1-0 på Old Trafford för att sedan inte ens få chansen att vända på hemmaplan. Men jag hoppas ingen av arsenalspelarna tänker så. Det är en match som egentligen inte har någon innebörd alls. Ligan är i stort sett säkrad (bara ett mirakel kan rädda Liverpool) och vi har ingenting kvar att kämpa för, inte ens en tredjeplats. Då är frågan vad man ska göra. In med alla reserver så dem får lite mer erfarenhet, in med alla de som aldrig fått chansen, in med det bästa laget, in med Wenger, in med Ovechkin - ja, inte vet jag. Wenger har fria händer och kan göra vad som än faller in i hans hjärna. Det vore naturligtvis orättvist mot de fans som rest till Manchester för att följa matchen att inte ens kämpa för den om man ligger under med låt oss säga 2-0, men han kan experimentera hur mycket som helst.

Jag har ingen aning om vad för mentalitet spelarna går in i den här matchen med. Tänker de fortfarande på förlust(-erna), tänker de på att ge igen, tänker de på ingenting alls, tänker de bara på att avsluta säsongen så snabbt eller så bra som möjligt. Samtidigt som jag hoppas på det sista, så är jag säker på att åtminstone en handfull spelare bara vill spela av matchen och glömma den här säsongen, gömma den under en kolossal sten. Men än kan vi inte göra det. Man U och Stoke återstår och om jag får lov att vara realist så slutar det med en förlust och en seger. Det är svårt att vara optimist just nu och hur mycket jag än skulle vilja vara det, så måste man vara realistisk och realistiskt sett så kommer vi inte vinna på lördag. En vinst skulle dock uppskattas av mig och av fansen, men mer än så skulle den inte göra. Jo förresten, den skulle utjämna den interna statistiken mellan antalet matcher som United&Arsenal vunnit samt förlorat under Wengers och Fergusons tid som coacher. Ferguson som bekant tog över ledningen efter två raka vinster i CL. Men ja, mer än så handlar inte matchen om. Jag hoppas Wenger ser till att egga trupperna trots det och gå vinnande ur striden. En sak jag inte kommer sluta längta till är en skadefri trupp och en Arshavin med en försäsong i benen. Förstå vad han skulle kunna göra för skada. Men Arshavin har alldeles nyss ogillat den position Wenger satt honom i. Han säger detta:


"I still can’t get used to the idea that I am capable of playing there and, frankly, having to do it keeps me baffled. I don’t know if I can play so well as a left winger or if it is just God taking care of me."



Jag ser helst honom som innermittfältare av den enkla anledningen att han passar bäst på den positionen. Visst, han fungerar till vänster, men han och Fabregas skulle passa perfekt ihop. Och vad håller Wenger på med, för i helvete så frustrerad jag blir varje gång jag ser Fabregas som släpande forward. Han gör ingen nytta där, när kommer han förstå det? Han har erkänt det själv i en presskonferens efter en match som jag just nu inte verkar hitta, men han håller fortfarande kvar honom där, varför? Han ska vara på mittfältet och ingen annanstans. Det är där han distributerar passningarna så väl som han gör och utgör en stor del av Arsenals power framåt. Men han blir som fryst så fort han flyttas upp bakom forwarden. Han blir fasthållen alldeles för långt upp i banan.

Kort men konsist, jag skulle gärna höra vad ni som säger att Fabregas gör bättre nytta längre upp i banan har att säga. Hur som helst så släpper vi det. Ni som känner till klubben väl känner till Alisher Usmanov. Det är en man som har många aktier i Arsenal och var vid ett tillfälle på att köpa upp hela klubben á la Abramovich. Men saken med honom är att han inte har någonting i klubben att göra. 99 % av alla fans hatar honom och så gör även jag. Han har försökt att köpa sig fram i klubben steg för steg och gått ut med uttalanden om att han ska göra oss till världens bästa lag medans han själv hejar på Manchester United. Han håller just nu dock låg profil blandat med uttalanden som gör honom till en hög profil igen, frågan är när han ska göra det avgörande rycket och köpa hela klubben. Det är en dag som inte är långt borta och en dag jag är rädd för. Att se Usmanov som "the boss" är en så absurd tanke som jag bara vill glömma så fort den skapas i min hjärna. Han har ingen som helst passion för fotbollen och det enda han verkar bry sig om är pengar. Det han gör allra minst är att älska Arsenal. Usch, fy. Hur som helst vill Usmanov nu betala en stor skuld som Arsenal har för att köpa loss (köpa igen...) transferpengar till sommaren. En längre artikel om det hittas här och medan jag håller alla tummar för att han inte gör det (hur bra det än vore för klubbens ekonomi) så är jag rädd för att det kan komma att hända ändå. En annan artikel ni borde kika på är denna. Lee Dixon kritiserar Adebayor och ber Wenger att sälja honom. Skulle inte Dixon kunna vara coach för en dag?


Kan han inte bara försvinna?

Sist men inte minst så har antagligen den slutgiltiga versionen av Arsenals bortatröja nästa år kommit fram. Det är långt ifrån säkert, men allting tyder på det. Det spekulerades i två tröjor innan denna. Det är de två första bilderna som det spekulerades i, men den tredje verkar nu vara den slutgiltiga tröjan, men var kritiska eftersom det som sagt är långt ifrån säkert. Det är dock den tredje som är den tröjan som är den mest sannolika av de tre just nu.

Tröja nummer ett - mja....


Tröja nummer två - hmm...


Tröja nummer tre - hmmmjaaa?


Wenger lovar att köpa spelare + vad händer nu?


Wenger har mycket att tänka på i sommar!

     För det första, förlåt för att jag inte kunde uppdatera igår! Jag hoppades att en gästbloggare skulle dyka in, men även han hade fullt upp. Hur som helst. Wenger. Mannen bakom dagens Arsenal. Det är ibland väldigt svårt att förstå vad Wenger menar. Han har stått för så konstiga uttalanden att man på olika forum och communities spekulerat i vad han egentligen menade. Ibland är hans uttalanden så intelligenta och filosofiska så att man blir mörkrädd. Transferfrågan är en fråga som har ställts till honom ungefär si så där 500 gånger. Varje gång får man ett svar som är olikt det andra. Men när han nu äntligen säger att han kommer köpa spelare som har erfarenhet så tror jag även honom. Han har inte sedan det gamla Arsenal (03-05) gått ut och sagt att han ska köpa spelare så tydligt som han sagt det nu. Det är äntligen även en trevlig nyhet i all misär. I den här frågeställningen säger han följande:


“We will try of course to bring in one or two players to strengthen the squad but we have plenty of strikers. And if we buy, it certainly won't be players who lack experience. We have enough of those.”




     Well, man kan ju ännu en gång spekulera i vad han försöker att säga, men den här gången framgår hans budskap ganska tydligt. Det handlar om att vårat lag helt enkelt behöver mer erfarenhet och det ska köpas i sommar, men inte för monstersummor. Då bryter hans policy. Ioförsig köpte han Arshavin för den högsta transfersumman han någonsin betalat för en spelare, men det var Arshavin. Nu förstår vi varför Arshavin var värd så mycket som han var värd. Egentligen skulle han ha gått för 20 miljoner pund. Nu gick han för 15,9+3,0(+3 ifall vi vinner någonting med honom i laget under de närmsta åren). Mer än det då? Touré respektive Fabregas har sagt följande:


Touré om varför han lämnade in en transferansökan i vintras: "Then when we didn’t start the season well I was scared. You start to think that maybe the Club don’t need you anymore. When it's like that and you are 28 you have to think about yourself as well. But I came back, I'm playing at the moment and I hope that will carry on. There is still time on my contract and I hope the Club will show me that they need me. People know I love the Club, nobody can say I don't. I believe you can only truly love one club in your career, and my club is Arsenal. It doesn't matter if I ever move onto another team, Arsenal will always be the one in my heart. When my career is finished and I'm older, I will always think of myself as an Arsenal man."

Fabregas om dagsläget:
"We haven’t been in any Finals and perhaps that’s because of something. We’ve gone 21 games without losing in the league, so we know we are good, but when we’ve played in the Semi-Finals of the FA Cup and Champions League we haven’t been at the level everyone expected us to reach. While we’re always positive, we know it’s difficult to keep everyone happy at this moment because it’s the fourth consecutive season in which we haven’t won anything. It’s frustrating for the fans, who are used to winning things, to see other teams going into Finals when we haven’t really managed that."




Touré älskar och kommer alltid att älska Arsenal. Som att vi redan inte visst det (:?

     När jag läser det där funderar jag på varför inte Fabregas skulle kunna stå för presskonferenser efter matchen. Han ger tydligare och mer ärliga svar än Wenger någonsin gjort. Men det är väl sanningen som ska ut nu, om det inte är för sent. För att detta inte ska bli ännu ett deppinlägg så får vi tänka optimistiskt, precis som han säger. Vi vet att Arsenal har ett slagkraftigt lag. Kom igen, 21 raka i ligan, semifinal i både FA och CL. Det är inte varenda lag som kan göra det, långt ifrån. Men vi misslyckas när vi kommer till slutändan. Jag har ingen aning om vad det kan bero på, men det finns anledningar, precis som för allting annat. De jag tycker mest om (precis som "Fabbe") är fansen. Det inkluderar även oss, men framför allt alla de som varje helg och veckodag tagit tag i sig och gått till Emirates för att heja fram vårat lag. Jag vill en dag (som kan komma väldigt snart) se arsenalspelarna ge tillbaka någonting väldigt värdefullt till fansen. En buckla så klart, men framför allt någonting som vi äntligen skall kunna känna någon sorts glädje av. För övrigt SKA alla som har Arsenal TV se denna intervjun. Otroligt bra och otroligt intressant.


     Vad händer nu? En fråga som kräver långa precisa svar, eller ingenting alls, med den enkla anledningen att vi inte vet? De två matcherna som vi har kvar i ligan är det nog inte många som bryr sig om. Jag ska naturligtvis se dem och fullborda denna säsong med att ha sett exakt alla matcher som involverat Arsenals a-lag. Men jag kommer inte deppa om vi förlorar mot vare sig Man U eller Stoke. Låt spelarna spela och så får vi se vad som kommer att hända nästa säsong och framför allt i sommar. Det jag är mest rädd för är dock det nya kvalsystemet. Jag har förklarat det förut, men gör det gärna igen. Nu är det så att tre lag direktkvalificeras från Premier League (anledningen varför Wenger så gärna ville komma trea), medans det fjärde laget måste kvala. Det är ingenting nytt med det, men nu kan vi komma att ställas inför andra lag från europeiska toppligor. Jag är inte så säker på att det vi vill är att ställas inför Milan, Hertha Berlin, Juventus eller något spanskt topplag. Det som skrämmer mig är att chanserna är rätt stora att det kan hända och en förlust då skulle betyda inget avancemang till Champions League. Snacka om att de förstör för sig själva, men japp, så går det till nu. Vi får helt enkelt hålla tummarna för att vi slipper dem lagen.

     Annars så kan vi ÄNTLIGEN(!) blicka framåt med att börja säsongen med någon/några nya spelare och ingen som har lämnat (förhoppningsvis) och framför allt helt utan skador. UTAN SKADOR! Förstå hur skönt! Jag kan knappt bärga mig. En helt skadefri trupp! Förstår ni det? Det kommer bli så himla skönt att slippa alla skadeproblem. Ja visst, sedan kan väl någon skada hända då och då under säsongen, men vi slipper åtminstone det som varit det största problemet under säsongen - skadorna. Sedan så är det bara ladda om batterierna och länga till slutet av Juli då de första officiella träningsmatcherna börjar. Visst, vi ställs mot blåbärslag, men Arsenal är våran drog och Arsenal är det vi kommer få i slutet av Juli. Nu hoppas jag bara att vi kan spela av matcherna, inte titta på varken CL-finalen eller FA-cup-finalen och hålla tummarna för en bra sommar för alla våra spelare!


Nästa år är även Arshavin tillgänglig i Champions League! Underbart!

Hemskt. Miserabelt. Oroväckande. En perfekt dag för att vara pessimistisk.


Den tionde maj 2009
Premier League | Emirates Stadium
Arsenal - Chelsea
1 - 4

(Alex 28, Anelka 39, Touré(självmål) 49, Bendtner 70, Malouda 86)

Ibland blir man arg, ibland blir man jättearg, ibland blir man irriterad, ibland blir man frustrerad och ibland orkar man bara inte med att vara någonting. Vissa saker här i värden är så jävla orättvisa. Sådant som man blir så arg på så att man skulle ha lust att slå sönder dörrar. Chelsea fick känna på det i onsdags, nu var det våran tur att känna hur det känns att förlora trots att man har övertaget i de större delarna av matchen. Under trettio minuter hade vi konstant press på Chelsea. Chelsea hade inte en enda målchans och var helt avdankade. Men så får dem en frispark som Alex nickar in och plötsligt leder dem. Tidigare borde vi har gjort tre mål. Walcott borde ha nätat, Diaby borde ha nätat eller åtminstone släppt bollen till Fabregas(tror jag det var) som hade nätat. Song hade den absolut bästa chansen, men sumpade även det. Istället får Chelsea ett mål. Det är ett fenomen i fotboll som borde försvinna. Det borde nästan finnas en regel som tillgodoger en konstant press. Jag vet att det är en överdrift, men det är så det känns. Om det skulle varit så hade Chelsea vunnit med 5-1 mot Barcelona och idag skulle Arsenal vunnit med samma siffror. Det som är det mest sorgliga är att två rekord spräcktes. Det ena kunde vi vara riktigt stolta över. Vi hade inte förlorat en enda match på 21 matcher. Bara det är svårt att uppnå. Vi hoppades på att den skulle hålla säsongen ut, men icke sa nicke. Vi hade inte släppt in ett enda mål på Emirates sedan Liverpool spelade här i julas. Men nu släppte vi in fyra på en match. Så ... jävla .... orättvist.

Vi var helt klart det bästa laget under första halvleken och skulle ha gjort mål. Men skulle räcker inte. Istället vann Chelsea och Wenger måste göra det svåraste uppdraget han någonsin ställts inför. Han måste se till att hålla sin youth policy samtidigt som han ska se till att Arsenal börjar vinna igen. Vi har snart inte vunnit någonting på fem jävla år. FEM ÅR?!?! Jag börjar bli allt mer frustrerad på att vi aldrig lyckas nå finalen. Tänk er alla fans som under alla fem åren kommit till Highbury respektive Emirates för att se oss spela. För att se våran vackra fotboll och vårat ibland flytande passningsspel. Vi måste betala tillbaka, någon gång. Jag vill inte längre höra snacket om att nästa år så händer det. Det är uttjatat och orealistiskt. Vi kan säga nästa år, nästa år, nästa år varje år. Allt handlar om att vinna titlar för en sådan stor klubb som Arsenal trots allt är. Jag är så himla trött på att vi varit så nära, men inte klarat av det sista. Förra säsongen var vi extremt nära att vinna ligatiteln. Den här säsongen var vi extremt nära att komma till FA-cup-finalen där vi till 90 % skulle ha vunnit. Nästa år är vi väl i final i Champions League och förlorar. Ännu en titellös säsong kommer svida och Wenger kommer stå under all kritik.

Vi får inte glömma allt som Wenger gjort. Han har vunnit många titlar och slagit många rekord och byggt ett helt nytt lag från grunden sedan Henry lämnat. Men hans youth policy fungerar inte och han måste inse det själv. Visst, jag uppskattar den och jag älskar verkligen idén, men den vinner inga titlar åt oss. Han kan få hålla på med den i flera år till, men så länge den inte vinner titlar åt oss så ska han skrota den. Han har försökt i två-tre år, han har varit nära, men han har inte lyckats. Allt tyder på att det blir ännu en ny säsong utan titel nästa säsong. Jag är rädd för att fansen kommer kräva hans avgång då, oavsett vad som händer. Jag personligen är klyvd/kluvad (stavning?) i den frågan. Samtidigt som jag vill se att vi vinner titlar (som vi inte längre gör med Wenger), så skulle det vara konstigt att se Arsenal utan Wenger, mycket konstigt. Jag vet inte och jag vill inte veta. Det enda jag kommer bry mig om nästa säsong är om vi vinner eller inte. Jag kommer fullständigt skita i hur bra eller dåligt vi spelar, jag kommer skita i om vi så vinner alla matcher på tilläggstid och alla börjar hata Arsenal, jag kommer fullständigt strunta i vad som än händer, så länge vi vinner EN ENDA JÄKLA TITEL! Ja, jag är arg just nu. Arg är kanske att ta i, men frustrerad. Jag orkar inte mer, jag orkar inte se våra spelare som gör ett fantastiskt jobb förlora. Jag är rädd för att spelarna tycker detsamma. Deras självförtroende kommer sågas av på mitten om vi fortsätter så här. När vi väl kommer komma till en final kommer vi ha negativa tankar, eller så är det nervositeten som kommer få oss på fall. För skillnaden mellan oss och de andra tre topplagen i England är att vi saknar rutin och erfarenhet. Wenger har kommit med tusen bortförklaringar för att det inte behövs, men allt är till för att öka självförtroendet på den unga spelartruppen. Sanningen är att vi behöver rutin och erfarenhet och det fort.


Ibland längtar man inte bara tillbaka till 03-04. Ibland ser man avslutningsscenerna på sista matchen '89 om och om igen och försöker hålla hoppet uppe att vi snart är där igen.

Så, hur ska vi gå till väga? Det första är att vi måste köpa åtminstonte två spelare i sommar. Inte mer och inte mindre, så länge vi inte tappar någon. Två nya spelare behövs, av flera möjliga anledningar. Sedan måste Wenger fila på helt nya taktiker. Ett helt nytt upplägg och helt nya träningar och allt ska vara nytt. Men vi ska kunna träna in det så pass mycket så att allt som vi tränar på ska kunna göras under match. Det handlar om att förvandla detta lag av förlorare till ett lag med vinnarskallar likt Fabregas. Det handlar om att göra ett gäng loosers till winners. Det handlar om att vinna en enda titel och jag skiter i vilken det är, så länge det är en titel. Vi hade den största möjligheten i semifinalen i FA-cupen. Då ställer Wenger upp med en startelva som är så brutalt ihopsatt att jag nästan gråter. Jag kommer aldrig förlåta honom för det. Jag har förlitåt honom för mycket, men två saker kommer jag aldrig förlåta honom för. Det ena är att han aldrig såg till att köpa några (ex. Alonso i somras) värdiga ersättare till Hleb eller Flamini (visst, Nasri, men vi behövde minst två till). Det andra är laguppställningen i semifinalen mot Chelsea. Jag vet inte vad han höll på med när han bänkade Arshavin. En Arshavin som nästa vecka skulle göra fyra mål mot Liverpool, helt på egen hand.

Hoppet är det sista som överger en brukar man säga, men vad händer om hoppet redan övergett en? Det känns så nu. Det känns som nästa säsong kommer bli ännu en säsong utan titlar. Eller så tar vi trippeln, HEY! Tänka optimistiskt borde man göra, men det är omöjligt så länge man är arsenalsupporter. För oss är den bistra sanningen att vårat lag inte är slagkraftigt nog. Första prioriteten i sommar är att sälja Adebayor. Jag orkar knappt beskriva min ilska för hans insatser och jag tänker inte göra det förrän spelarsummeringarna efter säsongen. Bendtner gjorde mål idag. Bendtner har gjort 15 mål i år. Han började miserabelt ja, men han har slutat säsongen i världsklass. Men det är inte det viktigaste. Bendtners arbetsvilja- och kapacitet är ungefär 1824 % större än Adebayors. Bendtner är ett framtidshopp och Adebayor är bara en one-time-wonder. Han gjorde en (1) enormt bra säsong. Ingenting mer. Nu borde han ansluta sig till gubbarna som spelar i Milan. Istället borde vi ersätta honom med någon som faktiskt är villig att löpa och som inte springer offside 127 gånger per match.

Vad som händer nu vet jag inte. Jag tror vi förlorar mot Manchester United nästa vecka också. Jag tror att spelarna egentligen inte vill spela matcherna. De vill nog bara ladda om sina batterier och ta semester för att komma igen som ett helt nytt lag i sommar. Då menar jag verkligen ett helt nytt lag. Vi får helt enkelt se vad som händer i framtiden. Att vinna en titel eller inte, det är frågan.


De senaste två månaderna har vi fått uppleva miserabla förluster. Alla näst intill hjärtkrossande. Nu gäller det att klara av två matcher till, ta semester och ladda om batterierna!

Imorgon möter vi ett lika hjärtkrossat Chelsea


Han gjorde två mål senast mot Chelsea i ligan, kan han göra om det må tro?

En kort blogg idag på grund av tidsbrist! Så, imorgon är det dags för en av de tre sista matcherna den här säsongen. Det enda vi har kvar att kämpa för är en eventuell tredjeplats, men den ser rätt så avlägsen ut till och med om vi vinner över Chelsea imorgon. Vad Wenger måste få in i våra mannar är att vi får inte förlora vad som än händer. Det vore ärligt sagt riktigt tråkigt om våran "unbeatable"-rad spricker. Om den trots allt gör det så innebär det en helt ny start för oss nästa säsong. Om den inte gör det kan vi åtminstone gå in med lite självsäkerhet i ligan nästa säsong då vi vet att vi inte förlorat på ett bra tag. Men allt handlar egentligen om hur bra vi har återhämtat oss sedan förlusten. Har alla lyckats glömma den och hur många dyker upp på Emirates? Det är väl de två viktigaste frågorna som det måste ställas svar till imorgon. Vi får helt enkelt hoppas att alla avslutar säsongen väl och att ingen tar på sig ännu en skada.

Chelsea åkte som bekant ut mot Barcelona i onsdags och även dem måste återhämta sig och man skulle kunna säga att den som vinner matchen imorgon har återhämtat sig bäst, men egentligen handlar det bara om att ta tre poäng i slutändan. Vi måste svälja våran stolthet och kämpa med vårat hjärta och kanske framför allt visa fansen att vi inte lägger oss ner och dör. Vi ska bara vinna och om vi inte vinner är det inte hela världen, det viktigaste är att inte förlora. Jag har ingen aning om vad för startelva vi ställer upp mot Chelsea, men allt tyder på att det blir i princip samma elva som det var mot Man U. Arshavin har tyvärr drabbats av influensa (inte svininfluensan som tur är!) så han kommer ej vara tillgänglig. Men som tur är har han återhämtat sig mot matchen mot Manchester United i nästa vecka.

Jag tänker idag inte skriva så mycket mer än detta, då alla vet vilka omständigheter som råder. En matchrapport och analys och annat kommer efter matchen imorgon! Här kommer sannolika startelvor och skadelistan!

Chelsea:

Cech
Ivanovic - Terry - Alex - Cole
Lampard - Mikel - Essien - Kalou
Anelka - Malouda

Arsenal:
Almunia
Sagna-Touré-Djourou-Eboué(Gibbs får nog vila pga flera skäl)
Walcott-Fabregas-Denilson-Nasri
Adebayor-van Persie

Skadelistan:

Eduardo, Clichy, Gallas&Rosicky:
Alla fyra är borta säsongen ut. Eduardo har ljumskproblem. Rosicky har fortfarande problem med vad det nu är han har problem med och Gallas har som bekant knäproblem. Clichys rygg läkte inte i tid och även han är nu borta resten av säsongen. Skadeproblemen verkar aldrig ta stopp!
Arshavin: Har som jag tidigare nämnde influensa, men räknas vara tillbaka så snart som möjligt. Kan nog trots allt göra ett inhopp, men långt ifrån säker.

Inte många dagar kvar att deppa + Walcott signerar nytt kontrakt!


Walcott har nu skrivit på ett nytt kontrakt som sträcker sig över fyra år.

Vid lunchtid idag mötte jag min vitryske vän som håller på Chelsea. Han berättade att han under två dagar hade mått jättedåligt och varit nära på att gråta, han sade att det var en av de värsta fotbollsmatcher rent känslomässigt han hade skådat. Jag förstår hur han känner sig och det gör nog ni också. Men som en arsenalsupporter så är känns det självklart värre att förlora mot ärkerivalen United redan efter åtta minuter. Men jag kan inte säga att Chelseas förlust var snöpligare. Jag kan inte börja hålla på och rangordna vilka förluster som är värst, det är för det andra väldigt svårt då man per automatik blir subjektiv vid sådana rangordningar. Men nu till dagens Arsenal. Efter att den oficiella sidan varit nästan tom sedan förlusten har det idag flödat upp massa uttlanaden och annat. Det tar jag upp senare i texten.

För det första har vi äntligen vunnit någonting! Mja, nästan i alla fall. ARS....havin har vunnit utmärkelsen för månadens bästa spelare i Premier League och det är han så klart värd. Det var många som tvivlade när han kom över, många sade att han skulle bli en flopp likt Shevsenko i Chelsea, men det blev han inte. Han har redan hunnit vara med om att göra fyra mål mot Liverpool, varit kapten och fått denna utmärkelse. Det är rätt mycket på så kort tid, men Arshavin är en av världens bästa spelare och nästa år kan han nog skapa en oerhört farlig mittfältsduo tillsammans med Fabregas.

Dock kom den kanske bästa nyheten från Theo Walcott. Walcott har nu gått med på ett nytt kontrakt och undertecknat det. Enligt The Guardian handlar det om ett fyraårskontrakt. Det var minst sagt en trevlig nyhet i dessa bistra tider. Visserligen så var det aldrig ens nära att han skulle lämna då han har ett arsenalhjärta och själv var arg på klubbledningen att dem tog så lång tid på sig att fixa fram ett nytt kontrakt åt honom. Walcott säger följande om ärendet:


"Next season is going to be a big year for me and the club and I am definitely ready for it. It is a shame I have had some injuries this year, but I just want to have unbelievable seasons to come. I am going to put my head down, there is still loads of hard work to do. I have got to keep on working hard, try and get in that starting line-up every game and score goals which I will be judged on at the end. The main thing is to win trophies and I think this club can definitely win them."



Hur som helst så hoppas vi verkligen att detta påverkar Van Persies val. Van Persie har inte flörtat med andra klubbar lika mycket som Adebayor (jag börjar ogilla honom allt mer och mer), men det är en stor risk att han kommer att lämna på bosmanfall i sommar, någonting som gör att klubben inte får några pengar alls och att Van Persie lämnar skulle vara riktigt dåliga nyheter. Men flera klubbar - inklusive Barcelona - har varit riktigt intresserade och Van persie vill inte göra annat än vinna titlar. Om han känner att Arsenal inte kan fullfölja hans krav så kommer han att lämna, annars inte. Vi får helt enkelt se vad som händer med holländaren.


Wenger står för tillfället under all möjlig kritik, men han kommer att komma igen.

The Boss himself har sagt att skillnaden mellan Man U och Arsenal inte är så stor som folk verkar tro. Wenger är en mycket intelligent man, det är han, men om det är någonting vi inte är i närheten av för tillfället är det Uniteds klass. Med helt skadefri trupp och en formtopp så kan jag hålla med om att vi inte är långt ifrån eller väldigt nära Uniteds klass, men denna säsong och just nu är vi rätt så långt borta. Men Wenger insisterar och säger följande:


“I know by experience that afterwards people always take definite conclusions but I believe the distance between the two teams is not as big as people make out today.”

Han säger att det inte finns något utrymme för panik heller genom att säga: "I believe we have to take on the chin the critics, but at the end of the day, it is down to how strongly we believe in ourselves and how good I think the team is. You cannot imagine that we work as we did with young players and give them a chance, then let them go. We are criticised because we play young players, then we are supposed to let them go when they are in a position where they start to perform at the top level? That is not acceptable."



Hans youth policy är under all kritik i media, men vad andra än säger så har han gjort ett fantastiskt jobb och jag tror inte att många fotbollstränare runt om i världen kan göra om samma bedrift och ändå leverera så pass bra resultat som han gjort. Men fansen, media och vi kräver titlar. Det handlar längre inte om youth policy eller inte, det handlar om att vinna stora matcher och det har vi inte gjort förutom i ligan där vi kompletterat det med förluster mot botten- och mittenlag. Jag hoppas han fortsätter på sin youth policy, det gör jag, men han måste inse att det måste krävas en stor förvandling för att vi ska kunna utmana om titlarna. Okej, ingen stor en, men det krävs. I gårdagens inlägg skrev jag att marginalerna är så otroligt små i fotboll och med några bättre pass och några bättre avslut skulle vi kunna vara i final i både CL och FA samt utmana om ligatiteln. Då får vi tänka att vi haft en stor majoritet av våra spelare skadade under säsongen och varit i alla möjliga svackor och fortfarande levererat. Jag längtar redan nu inför nästa säsong, men ska vi ännu en gång hoppas på titlar så måste någonting hända med laget, någonting som får dem att få självförtroende, så de kan tro på sig själva och spela med stor självsäkerhet. Då kan någonting hända, det kan det verkligen.

Just nu har jag inte så mycket mer att tillägga, jag får tipsa er som har Arsenal TV att se denna intervju med Nasri. Den är sjukt intressant. Om ni dessvärre inte har Arsenal TV ska jag se över möjligheterna att hitta den någon annanstans. Men just nu får vi hoppas att Sverige slår Kanada i semifinalen i hockey-vm (ah, som att det kommer hända!) och önska er en trevlig dag!


Nasri står för en mycket avslappnad intervju på den oficiella sidan.

Dags att blicka framåt mot slutet av juli!


Wenger har mycket kvar att tänka på tills nästa säsong!

Hur mycket jag än gillar fotboll så skriver jag det här med ena ögat på kvartsfinalen i hockey-vm, så jag får ursäkta för stavfel och dylikt redan nu. Men tillbaka till inlägget, varför slutet av juli tänker ni. Jo, i slutet av juli är då första träningsmatcherna avverkas. Det är bara tre matcher kvar, men vad är det kvar att njuta av, vad är det kvar att spela för? Chelsea hemma, Man U borta (usch, jag skulle antingen vilja spöa skiten ur dem eller inte vilja spela alls om jag var spelare) och Stoke hemma. Medan alla andra topplag har någonting kvar att spela för (Liverpool PL, United PL&CL, Chelsea FA) så har Arsenal ingenting. Fjärdeplatsen är redan säkrad och tredjeplatsen kommer vi med all sannolikhet inte nå. Det är bara 270 minuter kvar av våran säsong som bara ska spelas av. Någonting säger mig att våran rad av matcher utan förlust kommer spräckas i någon av dessa tre matcher. Jag hoppas jag har fel för det är faktiskt det absolut enda vi har kvar att spela för. Att behålla våran rad av matcher utan förlust.

N
är jag tänker på nästa säsong tänker jag på alla kritiker som sagt si och så. Jag tänker på alla vänner som uttalat sig negativt och på alla kommentarer som jag läst runt om på internet. Nästan alla har varit emot våran chans att nå någon titel. Vi har aldrig varit favoriter till att ta hem en titel på flera år och trots att det inte krävs ett favoritskap så vill jag mer än någonting annat i hela världen visa alla dem som snackat skit om Arsenal vad vi är kapabla till. Jag vill ge dem en smäll på käften nästa säsong och säga "Hah, där fick du!" eller någonting liknande. Men kommer vi vinna någonting nästa säsong? Vi har trott på en titel i tre säsonger i rad och jämfört med Anelka så vet alla att Arsenals ambitioner är att vara titelutmanare varje år. Men denna titeltorka har gått mig på nerverna. Den här säsongen har förstörts av interna problem, ständiga skador, transfersagor hit och dit och uteblivna resultat. Men i julas var jag så himla deprimerad så jag ingenting annat ville än att se nästa säsong, men Arsenal kom igen och på vilket sätt de kom igen, men trots det blev det ingen titel. Nu kan även denna säsong klassas som ett fiasko och den spelare jag tycker mest synd om är Fabregas. Fabregas är utan tvekan vår bäste spelare och hans vinnarmentalitet är störst i hela klubben. Han hatar att förlora och jag vet det och jag vill inte ens tänka vad han tänkte när Park satte 0-1 i tisdags. Jag är trots det rätt säker på att Fabregas stannar (det kommer komma ett inlägg efter säsongen är slut på en lång historia om Fabregas&Henry, så där har ni någonting att se fram emot), men det jag är mest rädd för är att vi kommer tappa spelare och att vi inte kommer fylla på. Jag är rädd för att Wenger gör samma misstag. Jag personligen ser ingenting hellre än att vi säljer vissa spelare, men i sådana fall ska de ersättas. Jag tänker först och främst på Adebayor. En Adebayor som sagt följande:


"Before signing, I can remember people telling me I had the chance to win things. Now I am empty-handed but I don’t have any reason for leaving until I have got trophies and what I came here for. Arsenal put me where I am today. They made me one of the biggest strikers in the world. I have to pay them back."



Hahaha! Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Adebayor har varit usel i år. Hans 16 mål säger mig ingenting. Hans arbetsinsats har varit totalt usel och hans ego är större än vissa tror. När expertkommentatorerna (vill knappt kalla dem det) i viasats studio diskuterade Adebayor så sa dem att han är en världsklasspelare och att han fått för lite hjälp. Lite som en Zlatan. Det dem inte verkar lägga märke till är att han knappt lägger ner någont arbete alls. Han gjorde trettio (+/- 2?) mål förra säsongen, i år har han inte ens varit nära. Om han fortsätter så har han ingenting här att göra och samtidigt som vi har enormt mycket anfallare i vår trupp så ser jag hellre att vi köper en riktigt bra ersättare till Ade om han skulle säljas i år. Någon som skulle komplettera Van Persie riktigt bra. Van Persie har i mina ögon växt någonting enormt det här året. Han har mognat så mycket och hans arbetsinsatser är ungefär 14230% större än Adebayors. Men jag vill inte att det här ska vara någon sorts resumé av våran säsong, den kommer komma ändå efter sista matchen mot Stoke. Nu gäller det att egga spelarna och tagga om, hur svårt det än kan bli.

E
tt Chelsea som gick samma öde till mötes som vi (förlorade på ett minst sagt hemskt sätt) ställs vi inför på söndag. Det kommer vara två lag med krossade hjärtan, precis som jag beskrev i gårdagens inlägg. Vem som drar det längsta strået i den matchen vet jag inte, men det laget som gör det har visat vara det laget som kunnat lägga förlusterna bakom sig. Jag hoppas verkligen det blir Arsenal. Men idag har vi ännu en gång nåtts av dåliga nyheter. Det är Clichy som blir borta resten av säsongen. Gibbs har dock spelat fenomenalt bra, men frågan är om han kan lägga det mentala bakom sig från tisdags. Det var tufft för honom och det såg man, speciellt för en sådan ung kille. Jag hoppas mer än någonting annat att han glömmer det. Men ännu en gång en ny skada. Jag vill bara skrika ut följande: AOPSDKPWOKDPOAWPOJWDPOJA JÄVLA SKADEHELVETE SUG K*K FÖR I HELVETE JÄVLA F***SÄSONG.
Problemet med det är att man tas som en testosteronfylld tolvåring som just insett att hans favoritlag missat en chans till en titel. Trots det så är det precis så och många andra arsenalsupportrar tycker. Vet ni hur jäkla skönt det ska bli att starta nästa säsong helt utan några som helst skador? Bara den grejjen är värd en medalj.


Till och med Rosicky kommer vara skadefri tills nästa säsong...får vi hoppas. Bara det är värt en medalj.

Hur som helst har Almunia och inte minst Bendtner varit i farten efter förlusten mot United. Almunia har hur som helst sagt att vi behöver mer erfarenhet oavsett hur ungt vårat lag är. Följande är det han sagt:


"Many people say we need more experience. But maybe at this time, which is a difficult time for us, maybe we do. Or some help from other players who can come in for next season. The Arsenal team is a good team, a good squad. But fans expect more from us. And who knows, maybe we need some changes to the squad in the summer. But the responsibility is with the boss who understands what the club needs most and which decisions need to be taken."



Detta kommer från den äldsta spelaren i truppen och han kan inte ha mer rätt än det han redan har. Jag hoppas Wenger förstår att vi åtminstone behöver någon till spelare som är lika erfaren som Almunia, Gallas och Arshavin. Om man inte vill göra en Almunia och kräva mer erfarenhet efter förlusten kan man göra en "Bendtner". Det är redan nu klassiska arsenalbilder enligt mig. Kolla in!


Bendtner försöker supa bort förlusten. Vi borde ingenting annat göra än att förlåta honom....

.... för vem av oss andra skulle inte ha gjort det? Ni kan neka hur mycket ni vill, men jag är nästan säker på att många skulle gjort samma sak. Nu råkade det bara bli så att han tappade byxorna och någon paparazzi hade fotokameran med sig. Hur som helst så förstår jag honom och jag hoppas även ni gör det. Bendtner kommer inte försvinna i sommar, så det är lika bra att hålla tummen för att hans lever inte tar skada.

Innan dagens inlägg blir för långt så är det väl dags att runda av. Vad finns det kvar att säga? Väldigt mycket om ni undrar, men det kommer kommer fler dagar och fler blogginlägg, så det är bara fortsätta läsa och fortsätta följa bloggen och gärna lägga till den bland dina bokmärken! :)

Ibland längtar man tillbaka till 03-04 och ibland är verkligheten hemskare än man trott


Den femte maj 2009
Champions League | Semifinal | Emirates
Arsenal - Manchester United
1 - 3

(Park 8, Ronaldo 11, 61, Van Persie, 75)

Det finns så mycket att skriva om den här matchen och det finns så mycket att ta hänsyn till. Men allt rör sig om det magiska ordet om. Fotboll handlar om så oerhört små marginaler så det inte är sant. Om inte Gibbs hade halkat hade det aldrig blivit 1-0. Om det inte hade blivit 1-0 hade Van Persie aldrig blivit så frustrerad på Ronaldo att han tryckte omkull honom. Om Van Persie aldrig skulle blivit frustrerad skulle den frisparken aldrig funnits till. Om det inte blivit 2-0 hade vi inte grävt ner oss och kontringen som det skulle bli 3-0 på skulle aldrig existerat. Vissa säger att det handlar om tur, andra om skicklighet, den tredje om karma. Verkligheten är den att vi förlorade igår och vi förlorade stort. Vi förlorade inte som Liverpool, med 4-4 och en magisk match. En sådan utgång är naturligtvis hård att ta, men det är mycket bättre att förlora med huvudet högt, än det som hände på Emirates. Emirates kokade, fullständigt kokade. Det här skulle bli våran match och äntligen en triumf. Arsenal började så piggt och Manchester United kunde bara se på hur bra Arsenal passade runt bollen. United var helt tillbakatryckta och de skulle aldrig fått luft om inte Park hade varit så lyckosam och hållt sig där framme. Det skulle kanske blivit Arsenal ändå. Men nu förstördes allt på elva minuter. Horribelt, hemskt, fasansfullt.

Arsene Wenger sade orden som kom ur min mun varenda gång jag tänkte på matchen. Han sade att matchen var över innan den hade börjat och mer rätt än det kan man inte ha. Allt såg så bra ut. All optimism flödade och alla hade hoppet. Men allt förstördes. Jag vill nog inte ens veta vad Wenger sade till sina män i halvtid när de var tvungna att göra fyra mål på fyrtiofem minuter. Wenger sade för övrigt någonting mycket intressant som vi kommer till senare. Jag ska erkänna att jag tittade på hela matchen, ja, jag gjorde det. De flesta skulle nog ha släckt av tv:n (Com Hem gjorde väl redan det för vissa) efter 11 minuter, men jag fortsatte att titta, hoppas på ett mirakel. Men man kunde inte mer säga än att arsenalspelarna var totalt slutkörda i hjärnan efter 11 minuter. De hade mycket spring kvar i benen, men hjärnan var tom. Efter halvtid var det  nästan hjärtkrossande att se hur arsenalspelarna försökte och försökte. Hur de slet och slet. Till och med Adebayor verkade springa mer än vanligt. Men vad försökte de göra? Ett mål? Två mål? De försökte förgäves då ingenting kunde göra fyra hål på United. Det var som en inbiten arsenalsupporter hjärtkrossande och det är en bild jag snart vill glömma.



Nej, nej och åter nej.

Titeltorkan har i nästa säsong varat fyra-fem år (senaste titeln var fa-cupen 2005). Vad som har gått fel finns det så många olika förklaringar på så att jag skulle kunna springa fem maraton under tiden som någon förklarar allting för mig. Det kändes som förra året var "året". I jul och efter jul så låg vi på förstaplats i ligan. Vi hade en Adebayor som sprutade in mål, vi hade Eduardo (tills han bröt benet), vi hade Hleb&Flamini och en Fabregas i praktform. Vi var 8 minuter från en semifinalplats i Champions League.  Men det blev inte vårat år ändå. Det här året skulle enligt många bli det året då vi äntligen tog hem en titel. Men det blev inte så. Manchester United krossade våra drömmar. Med lite sarkasm säger jag väl att nästa år är det år då vi äntligen kan utmana med de stora. Vi får komma ihåg att det är så små marginaler. Ni som säger att det behövs fler nya spelare har fel. Om vi bara skulle tagit bort tre snöpliga förluster i ligan (som vi kunde vunnit enkelt) skulle vi fortfarande ligga i den absoluta toppen och utmana om ligatiteln. Om vi bara hade haft en bättre startelva i fa-cupen så skulle vi varit i final. Om Park inte skulle göra 1-0 på Emirates skulle vi med all säkerhet kunnat ha en stor chans att gå vidare. Det var inte långt borta mina vänner. Det var inte det, vad ni än kommer med. Men det krävs en total förvandling, det gör det. Det krävs även en eller två nya spelare, men inte mer än det. Wenger måste inse att han måste förändra allting. Allt från hur vi spelar till hur vi taggar inför matcher. Han måste göra en "Barca" i form av att låta spelarna träna så mycket passningsspel på träningarna så det till slut åker in i generna. Barcelona har lyckats enormt bra och ett så pass passningsskickligt lag som Arsenal trots allt är, så ska det inte mycket till för att vi ska kunna börja passa lika bra som Barcelona. Visst, det låter hur absurt som helst, men det är långt ifrån omöjligt. Wenger måste göra någonting och han förstår det själv. Om nästa år blir ännu en säsong utan titlar så är jag säker på att många kommer kräva hans avgång, men på grund av att han efter nästa säsong bara har ett år kvar på kontraktet så kommer det inte att hända. Vi får inte glömma allting som Wenger gjort för klubben, all själ han har lagt ner och allt arbete han lagt ner. Alla titlar han vunnit och allt han ö.h.t gjort. Det verkar vara som om de flesta glömmer det när dem pratar om att Wenger som tränare.

Mannen jag efter gårdagens match jag tycker mest synd om är som många vet Gibbs. Jag hoppas verkligen, verkligen, verkligen att hans psyke inte knäcks av det här. Han har varit rent ut sagt fenomenal de senaste matcherna och började även som en världsklass-spelare idag. Igår gjorde han ett enda misstag vilket ledde till att han grävde ner sig totalt. I halvtid blev han utbytt mot Eboue och mycket säger mig att han antagligen grät i omklädningsrummet. Åtminstone var han nog oerhört deprimerad. Men lika synd kan man tycka om Fletcher, men det gör jag inte. Domaren tog i med det röda kortet vad andra än säger och jag ska inte sitta här och känna sympati för Fletcher, men det är lätt hänt att utvisningen på Fletcher blir någon slags plåster på såren - det blir det inte. Den vi ska känna sympati för idag är Gibbs och ingen annan. Jag hoppas verkligen att han återhämtar sig och jag hoppas verkligen att vi kan avsluta säsongen starkt och hålla kvar vårat rekord på 21 matcher utan förlust till 24 matcher utan förlust. Mycket talar dock för att vi kommer gräma oss och gå ut mot Chelsea med förlusten kvar i vårat hjärta. Dock kan samma öde drabba Chelsea ikväll och det kan bli så att två lag med krossade hjärtor(stavning?) kliver ut på Emirates på söndag.


Van Persie var efter sitt egna straffmål så frustrerad att han slängde bollen i marken så hårt han kunde.

Vad ska vi göra nu? Vad ska jag som bloggare och inbiten arsenalsupporter se fram emot? Vad händer ö.h.t? Det är frågor jag inte har svar på. Jag kommer fortsätta blogga dagligen och trots att sommaren kommer bli lång kommer jag trots det uppdatera er arsenalsupportrar om allting som händer på och utanför plan. Med amatörmässiga svar kan jag säga att det som händer är att vi ska spela tre matcher till. Två stycken av dem är mot Chelsea och Manchester United. Jag vet inte hur spelarna kommer känna sig när de går ut på Old Trafford och ska möta United, men jag vill ingenting annat än att Wenger ser till att ha personliga samtal och bänka de spelare som fortfarande bär kvar förlusten vid det tillfället. Det är bara tre matcher kvar. Det kunde varit fem. Men vi kommer inte längre än till det kunde. Samtidigt är det acceptabelt att vara deppig idag, men vi måste gå vidare och glömma allt det här hur svårt det än är och morgondagens blogg kommer vara mycket positivare, hur svårt det nu kan komma att bli.

Wenger sade följande på den efterföljande presskonferensen igår:


Om att köpa nya spelare i sommar och om Man U: “It’s a difficult question to answer tonight because I am too disappointed. I need to take some distance with this season. We are on a consistent run of 21 games unbeaten but recently in the games that have mattered, like Chelsea and tonight, we couldn’t win. That of course needs thinking. It’s easy to say that we needa bit of experience but I am convinced that we have the quality and we’ll continue to develop. If you look at the average age of the team it is still very young. To reach that level deserves a lot of credit but tonight we were caught by a team who has the art to kill and take advantage of mistakes. I believe Cristiano Ronaldo today gave us a tough time.”



We were caught by a team who has the art to kill. Det där är nog det mest poetiska han sagt på ett långt tag. Samtidigt som det är otroligt fint uttryckt av honom så är det en komplimang. who has the art to kill. Det låter nästan som Shakespeare. Hur som helst så vet även han att det är inte tonvis med nya spelare som vi måste ha in. Han vet att det viktigaste han kan göra för laget är att behålla exakt alla spelare han har just nu och möjligtvis förstärka med en eller två nya spelare. Sedan förstår han även hur små marginaler det handlar om. Wenger är en otroligt klok man och vi ska inte kritisera honom för förlusten, vi ska inte kritisera någon över huvud taget. Matchen var över innan den hade börjat, så enkelt är det.


Fabregas får klara sig ännu en säsong utan en titel. Det är bilder som är tunga att se, men som fortfarande måste bli sedda.

Mindre än 24 timmar kvar tills den stora drabbningen


Semifinal i Champions League - behöver jag ens säga något mer?

Pater noster, qui es in caelis: sanctificetur Nomen Tuum; adveniat Regnum Tuum. Ja, om ni undrar vad det var så var det de tre första raderna i herrens bön på latin. Något säger mig att många på läktar(-na) på Emirates kommer be till högre makter om vi ser det hela gå till förlängning och/eller straffar. Något som vi naturligtvis inte hoppas på, men det är hur som helst ett mycket bättre alternativ än att förlora direkt. Det är nu mindre än tjugio fyra timmar kvar tills drabbningen vi väntat på förgäves. Första matchen blev något av ett antiklimax, dagens match (ännu ett sent blogginlägg som får räknas vara tisdagens inlägg) får vi hoppas bli det motsatta. För tre år sedan satt jag ensam hemma och slog på tv:n för att se Barcelona-Arsenal. Jag hade då hejat på Arsenal ända sedan barnsben och förstog allt vad den matchen innebar. Jag kommer än idag ihåg hur jag sprang ut på balkongen och skrek sönder mina lungor när Campbell nickade in ledningsmålet. Jag kommer än idag ihåg hur jag föll ner på golvet i uppgivelse när vem det nu än var som gjorde 2-1 till Barcelona. Jag är rädd för att det ska hända igen, det är jag. Manchester United kan krossa våra drömmar på det mest miserabla sättet som finns. Det är bara tänka tanken att vi leder med 2-0 och vi är inne på tilläggstid i andra halvlek då Rooney får bollen i straffområdet och smäller in den. Då finns det ingen återvändo och då kommer de 60 000 eller hur många som pallrat sig till Emirates sjunka ihop och vela glömma den här dagen för alltid. Någon har lärt mig att man alltid ska tänka på det värsta möjliga utfallet, för om det skulle hända så skulle man inte deppa för att man var förberedd för att det skulle hända och om det skulle sluta på det bästa sättet så skulle man bli både glad och överraskad.

Vad ni än tänker och vad ni än tycker så kommer dagens match att förändra eran onsdag. Vare sig ni är unitedsupportrar eller arsenalsupportrar kommer eran onsdag påverkas på ett negativt eller positivt sätt. Antingen springer ni till skolor och jobb med ett stort leende på läpparna eller så kommer ni knappt iväg hemifrån på grund av något som jag skulle kalla en fotbollsbakfylla. Men den risken tar varenda supporter. En riktig supporter stöttar sitt lag vare sig man ligger sist i hela tabellen och allt hopp är ute om en fortsättning eller om ditt lag bara fortsätter att vinna...och vinna....och vinna. Den nervositet som uppstår före match är enorm och vare sig man är i London, Moskva eller lilla Eskilstuna så är den omöjlig att beskriva. Det är bara de mest inbitna som förstår romantiken, spelet, desperationen och allt annat vad fotboll innebär. Men neutrala folk bör inte skylla sig själva för det. Istället har dem den stora fördelen av att just vara neutrala, att kunna se en fotbollsmatch som nöje och tycka att den antingen var riktigt jäkla bra, eller riktigt jäkla dålig. Det är exakt det som är det fantastiska med fotboll och speciellt cuper.

Ryan Giggs, Theo Walcott och Arsene Wenger är männen som har talat i media. De har sagt följande i kronologisk ordning:


"If we play to the ability we did in the first half last week we will have no problems.We went out to get the crowd going and play at a quick tempo. That is what we do when we are at our best. Arsenal are a top team and they are capable of scoring goals so we are under no illusions about how difficult this is going to be."



"We did not create any chances and it will need our best performance of the season on Tuesday to go through to the final. Everyone was down after the first leg because we lost the game and did not get the away goal we wanted. But considering the number of chances they had, I think we got away with it."



"I believe we will make it. I'm not interested in how many chances we will have, I just believe we will make it. We have a good opportunity to enjoy it and we have a good chance to play the football we love. Let's go out and do that and let other people talk. No matter what happens on Tuesday I believe this team will make a big impact in the game and that is what we want to continue to develop."




Kan vi få se en favorit i repris?

Tre intressanta uttalanden från tre intressanta män. Det är helt klart att alla från de bägge lägren är riktigt optimistiska och det är det absolut inget fel på. Arsenal är fast beslutna om att vända detta och United med Rooney&Ronaldo i spetsen är fast beslutna om att avsluta det fort. Vilket det blir får vi inte veta förrän imorgon, men vad det än blir ska vi vara stolta över våra lads. Så som många av dem som kämpat och så de slitit för att komma dit de är så ska dem ha all cred dem kan få( minus Adebayor). Argumenten som lyder att vi mött enkla lag har jag ingen lust att förklara för en tredje gång, men ni kan gärna skicka ett personligt e-mail till mig om ni fortfarande är fast beslutna om att Arsenal har fått en för enkel väg till semifinalen.

Manchester United har både Ferdinand och Evra tillbaka från mindre skador och ställer upp med en riktigt stark startelva. Hoppet om att Ferdinand skulle missa returen släcktes lika snabbt som hoppet kom till liv. Istället får Adebayor och Van Persie/Bendtner tampas med en av världens bästa mittbackar. En Ferdinand som för övrigt hatade Manchester United i hans yngre år som spelare, det visste ni inte vah? Hur som helst så ställer vi upp med den starkaste elvan som vi har för tillfället och det är med en smått ironiskt leende som jag skriver det med tanke på alla tunga avbräck. Det senaste avbräcket kom alldeles nyligen som bekräftade att Eduardo kommer missa sista biten av säsongen. Dessa skadeproblem har verkligen tömt hjärnan på mig. Det är med längtan jag ser fram emot nästa säsong då vi kan komma till start med en helt skadefri trupp och förhoppningsvis ett och annat nyförvärv och inga förlorade spelare. Då minsann kommer vi åtminstone kunna utmana på riktigt. Men nu står vi där vi står och Arsenal måste slita ihjäl sig idag. Det handlar om att spela den bästa fotboll de kan komma att spela och det handlar om de individuella prestationerna. Först och främst laget, men de individuella insatserna är enormt viktiga i returen mot Man U. Inte minst de spelare som kommer starta i backfyran. Om vi bara kan hålla Manchester United borta från vårat straffområden så kommer jag flöda med optimism. Mer har jag egentligen inte att säga för det känns som jag sagt allting i detta och de tidigare inläggen, så ni för nöja er med detta och jag får hålla tummen och alla andra kroppsdelar för att Arsenal går segrande ur striden. Jag bryr mig inte om det blir en klassiker eller ej, jag bryr mig inte om Man U gör mål, jag bryr mig inte om tre av våra spelare skadas, jag bryr mig inte om någon supporter springer in på plan, jag bryr mig bara om att det blir vinst, sedan får det gå till exakt hur som helst så länge vi går vinnande ur striden. Come on you gunners!


Kan vi få se liknande scener efter slutsignalen ikväll? Vi kan bara hoppas....

Nytt domännamn samt en minianalys


Vi har under åren sett många klassiker mot Man U. Jag hoppades på en förra veckan, det blev det inte. Kan vi hoppas på en imorgon? Det är frågan.

     På grund av att jag har helt fullt upp idag så kommer dagens blogg väldigt tidigt (nattetid) och en full inför-rapport kommer inte förräns imorgon. Hur som helst är det en sak jag vill meddela er alla och det är att vi från och med nu heter arsenalblogg.se. Det går fortfarande att gå in via arseeenal.blogg.se, men det är enligt mig och antagligen alla er andra mycket smidigare att gå in via arsenalblogg.se. Eftersom jag inte har tillgång till dagens nyheter så pass tidigt så kan jag inte göra mer än att analysera vad som händer just nu.

     På tisdag väntar som sagt Manchester United och hur mycket jag än tjatat om det så måste jag göra det igen. Jag skulle helst se att ni som inte läst tidigare inlägg gör det på momangen, för där står det massa nyttig information samt diverse analyser. Jag behöver egentligen inte säga mer än att det är viktigaste matchen denna säsong och det visade Wenger tydligt i matchen mot Portsmouth då bara tre ordinarie spelare spelade. Det var faktiskt rätt roligt att se Vela och Bendtner tillsammans. Jag tror att det är vårat framtida anfallspar hur skruvat det än låter. Bendtner har gjort 14 mål i år, Adebayor 16 och Van Persie 18. Det är långt ifrån dåligt att göra 14 mål och hur mycket vi än kritiserat Bendtner måste vi förstå att han har potentialen att bli en världsklasspelare. Vela behöver jag knappast säga varför han kommer bli stor. Hans avslut är av yttersta världsklass och då pratar jag inte bara om hans chippar, utan alla avslut. Så länge han inte blir inbytt (då skjuter han ofta förbi på grund av stress) och är lugn och sansad och resultatet till exempel står och väger så är en spelare av Velas kaliber enormt bra att ha inne på plan. Jag tycker mig finna lite av Eduardos klass i Vela. En Eduardo som kommer missa matchen mot Manchester United, tyvärr.

     Hur som helst är en bra nyhet att Van Persie kommer absolut spela mot Man U enligt det engelska pressdrevet och det är verkligen en bra nyhet. När Van Persie inte gör mål jobbar han oerhört mycket för laget och han är en riktig lagspelare. Sedan kan han göra mål med båda fötterna och hans frisparkar är enormt farliga. Något vi lär behöva om vi ska lyckas göra mål mot Manchester United. Djorou kommer antagligen starta bredvid Toure och med Sagna i form och en Gibbs som presterat oerhört bra så är jag faktiskt längre inte nervös för försvarets del. Det handlar istället om hur bra vi kan pressa Manchester United. Om Man U gör 0-1 på Emirates så är det över. Vi kommer aldrig lyckas att göra tre mål på ett ultradefensivt Manchester United då dem med all säkerhet kommer att backa hem. Jag tror även det är Fergusons taktik på tisdag. Han kommer försöka få sina spelare att pressa sönder Arsenal i början för att få in en balja och sedan backa hem. Sedan spelare det ingen roll om Arsenal gör ett eller till och med två mål. Tre mål är extremt svårt att göra på Manchester United oavsett vad man heter och medan det inte är omöjligt så är det i princip extremt svårt.
 
     Tyvärr så blev det en kort blogg idag på grund av mycket arbete, men jag lovar att komma igen med en fullmatad blogg  på tisdag! En dag som antingen blir den värsta eller den bästa detta år ur ett fotbollsperspektiv. Hörs på tisdag!

Rivaliteten mot Manchester United.


Arshavin var ännu en gång mycket bra i gårdagens match och blev även tilldelad kaptensbindeln.

Efter gårdagens komfortabla vinst får Arshavin vila igen. Det handlar inte om ligan, det handlar inte om FA-cupen, det handlar om en finalplats i Champions League. Regeln som innebär att Arshavin inte får spela måste vara den mest idiotiska regeln som någonsin kommit till. Jag menar, jag förstår varför regeln finns där, men den är bara så fruktansvärt dum. För er som inte vet så handlar det om att en spelare som redan spelat Champions League eller Uefa-cupen, men byter klubblag till ett annat klubblag som redan är med i CL eller UC så får inte spelaren spela någon av dessa cuper på grund av att han redan spelat, fast med ett annat klubblag. Hur som helst så får Arshavin sitta på en VIP-plats på Emirates på tisdag och se hur hans lagkamrater ska kämpa sig till en eventuell finalplats. Något säger mig att Robert Lauls bong som har en vinstsumma på 14 000 svenska kronor om Arsenal vinner Champions League inte kommer hålla, men det handlar nog bara mest om att jag är aningen pessimistisk. Hur många gånger har vi inte sett Arsenal i liknande lägen de föregående fyra säsongerna utan att vinna. Det är i matcher som dessa då det krävs erfarenhet och rutin, hur ungt ett lag än är. Men så sades det om Ajax när dem vann 1995 också. De hade ett riktigt ungt lag de med, men lyckades ändå vinna. Nu ska Arsenal försöka göra om den bedriften. Jag håller alla tummar för att det ska gå.

Igår så säkrade vi fjärdeplatsen i ligan, något som kom som en stor lättnad. I gårdagens blogg skrev jag den största anledningen varför Arsenal säkrade fjärdeplatsen så tidigt som man gjorde. Jag angav Stoke som den största anledningen. Jag tänker inte skriva om det jag skrev, men sanningen är att vi hade en likadan match i höstas. Aston Villa hade fram till Stoke-matchen knappt förlorat någonting och såg verkligen ut som ett top 4-lag. Då kom kallduschen. Aston Villa ledde med 2-0 mot Stoke och i 89:e minuten reducerade Stoke för att i 92/93:e minuten kvittera. Efter det var Aston Villa ett slaget lag vart dem än gick. Vi hade en liknande match mot Tottenham i höstas. Vi ledde med 4-2, men tappade på de tre sista matchminuterna matchen till 4-4. Jag kommer ihåg hur förbannad jag var efter det. För oss arsenalsupportrar kändes det som en stor förlust. Men skillnaden mellan Arsenal och Aston Villa kom även att bli densamma. Vi kunde resa oss, det kunde inte Aston Villa.

Vi ligger just nu i en position som vi bara kunde drömt om för fyra månader sedan. Om vi inte skulle förlorat semifinalen i FA-cupen så har jag all anledning att tro att det även skulle bli slutet på vår långa titeltorka. Ett Everton med vår starkaste startelva ska vi bara slå, vilka spelare som än står där. Nu väntar istället Manchester United i ännu en semifinalrysare. Vad som än händer på tisdag så ska vi blicka framåt mot nästa säsong. Jag vet att det känns som ett standardsvar för en förlust, men sanningen är den att vi kommer bli riktigt svårslaget om vi bara behåller alla spelare och köper någon/några nya. Vårat lag kommer förhoppningsvis även vara skadefritt och våra young guns kommer ha utvecklats ännu mer. Rosicky (om han ej blir såld) kommer äntligen vara tillbaka. Eduardo kommer med en hel försäsong i bena inte bli skadad lika ofta. Bendtner kommer utvecklas ännu mer och hota om en plats i startelvan. Arshavin kommer kunna spela i Champions League och ha en hel försäsong i bena. Adebayor kommer.....adebayor kommer....förvandlas....får vi hoppas. Det jag vill ha sagt är att så länge vi inte tappar spelare till andra lag så kommer vi kunna utmana om alla tre-fyra titlar med ett slagkraftigt lag. Jag har faktiskt all anledning att tro att vi kan ta dubbeln eller till och med trippeln nästa år, så länge allting fungerar. Men nu står vi där vi står idag och jag vet att vi vill inget mer än så gärna ta den där finalplatsen från Manchester United vad som än krävs. Jag hoppas verkligen ur hela mitt hjärta att det kommer att fungera på tisdag.

Arshavin bekräftade det vi alla trodde efter gårdagens straff. Han viftade hans finger på grund av att han visste att det inte var en straff. Men han var även kapten i gårdagens match och när han blev tilldelad kaptensbindeln blev han förvånad och sade följande:


"Honestly, it was somewhat unexpected,' he said. '(Cesc) Fabregas and Kolo Toure didn't play, nor did some other senior players. I was the oldest in the team, so perhaps that's why Arsene chose me."

Wenger kommenterade anledningen bakom varför han gav Arshavin kaptensbindeln: "I like rotational leadership and he was the most experienced player in a young side," said Wenger. Since he has arrived here, he has a fantastic attitude with everybody and I wanted to reward that."



En sak som jag är väldigt glad över idag är att Wenger lyckades signa (svengelska!) Arshavin. Han har visat sig vara en otroligt bra spelare och trots att vi visste vad han kunde åstadkomma trodde nog ingen på hur enormt bra han skulle passa i Arsenal. Nu pratar jag inte bara om hans fyra mål mot Liverpool, utan alla hans matcher. Det är bara någon enstaka match han varit dålig, annars har han varit en världsklasspelare och det är riktigt roligt att höra att han trivs i England. Kaptensbindeln by the way, den har i år givits till nio stycken spelare - NIO!. Samtidigt som det är roligt är det aningen skrämmande. Wenger verkar ge kaptensbindeln till vem som helst. Naturligtvis har han en anledning, men att hela nio spelare fått bära på den i år är inte bra enligt mig. Följande spelare har bärt på kaptensbindeln den här säsongen: Gallas, Touré, Bendtner, Almunia, Fabregas, Van Persie, Arshavin, Sagna och Silvestre.

Sist men inte minst kommenterar Roy Keane (jag hoppas ni vet vem det är) hur dagens respekt mellan Manchester United och Arsenal har gått för långt. Något som jag är villig att hålla med om. Jag älskade och älskar fortfarande att se de gamla matcherna mellan Arsenal och Man U. Det handlade om så mycket och det blev alltid täta, spännande och fula matcher. Han säger följande:


"As a player I loved the games against Arsenal but nowadays they are far too pally-pally. We need to go back to the old days because those are the games I really miss playing in. They were really feisty and brilliant affairs and were the real games for me."



Just på grund av Roy Keanes uttalande känner jag mig för att klistra in två youtube-videos. Den första visar er en mycket känd sida av Roy Keane, ni förstår nog själva när ni ser den. Den andra är en trailer inför en ligamatch mellan Man U och Arsenal för fem-sex år sedan. Ooh, rysningar när jag ser den!

Roy Keane blir förbannad på Viera.



Trailer med Matrix-tema inför en ligamatch mellan Man U och Arsenal för ett par år sedan.


Arsenal slår ett redan slaget Portsmouth där kvaliten avgör matchen


Den 2 maj 2009
Premier League | Fratton Park
Portsmouth - Arsenal
0 - 3

(Bendtner 10, 39 - Vela 56)


     Visst kan det tyckas roligt  när jag skriver att kvaliten när vi endast har tre ordinarie spelare på sina ordinarie positioner på plan (räknat bort song pga backposition och denilson pga icke längre given), men det var faktumet i dagens match. Inte minst i början av andra halvlek. Faktum kvarstår att vi äntligen säkrade fjärdeplatsen. En fjärdeplats som vi för tre månader sedan såg ut att missa med stor marginal, men Stoke räddade vår säsong. Jag är helt villig att säga att Stoke är dem vi borde tacka. Efter Stokes två sena mål mot ett Aston Villa som bara vunnit och vunnit så sög det musten ur Aston Villa. Efter Stoke-matchen blev dem aldrig sig lika igen, medan Arsenal toppade formtoppen i rätt tidpunkt. Men nu till dagens match.

     Arsenal som startade med en minst sagt komprimerad startelva började bäst. När Ramsey och Vela startar efter att inte ha spelat något alls i flera månader förstår man att det antingen är skadekris eller att meningen är att vila spelare. Idag var det som tur var det sistnämnda och trots att vi vilade så pass många spelare som vi gjorde så tog vi en minst sagt komfortabel seger mot Portsmouth. Den enda gången man började bli orolig var som sagt i början av andra halvlek då Portsmouth levererade chans efter chans efter chans och om det skulle varit Manchester United vi mötte skulle det antagligen blivit en repris på Uniteds match mot Tottenham då dem vände 0-2 till 5-2. Hur som helst så blev det inte så. Det smått ironiska inlägget i matchen var att efter 13 minuter av stor press av Portsmouth och mängder av chanser kom Arsenal med sitt första riktiga anfall i andra halvlek och det resulterade i ett mål signerat Vela.

     Arsenal började dock matchen väldigt dominant och vi hade mest boll, mest inlägg, mest chanser och mest mål. Bendtner nickade in första målet efter något av en målvaktstabbe av James. Sedan följde många chanser för Arsenal. Både Vela, Arshavin och Bendtner var otroligt nära att göra andra målet. Vela hade i stort sett bara målvakten att slå, men en desperat sistaslängning av Campbell (tror jag det var) rensade undan bollen. Istället kom 0-2 genom en straff som Arshavin lyckades få. Det riktigt roliga med straffincidenten var att Arshavin reste på sig och viftade med pekfingret i en "nej-rörelse". Vad han då menade råder det skilda meningar om, men de flesta tror att han menade att det inte var en straff. Det är väl både lite ödmjukt och kaxigt att göra så. Samtidigt som man erkänner själv att det inte var en straff så flinar man motståndaren i ansiktet genom att säga att vi kan få straffar utan att det är egentliga straffar. Hur som helst så satte Bendtner straffen i James vänstra hörn och som tur gick den in då James var på (eller nästan på) bollen. Vi gick in i omklädningsrummet med stort självförtroende och startelvan hade visat sig bli en mindre succé trots att så många var frånvarande.


Arshavin som i dagens match var kapten (åttonde arsenalkaptenen denna säsong) stod för en bra insats i arsenaltröjan.


     Ut till andra halvlek kom vi som små pojkscouter som aldrig rört en boll. Det var förfärligt försvarsspel och man ska inte lura sig av tanken att vi trots allt höll nollan. Det handlade om kvalitén i de bägge lagen och Portsmouth saknade spetskompetensen idag. De körde över oss totalt och i 10-15 minuter liknade vi Degerfors i divison 1. Men när Arsenal fick igång spelet igen och fick sitt första anfall så visade vi hur oerhört viktigt spetskompetens i fotboll är. Vela gjorde ett fint mål och vi bröt i stort sett ryggen på dem. Vi var totalt förlamade i en kvart då Portsmouth fått chans efter chans, men ändå inte fick in den. Arsenal visade att man bara behöver ett bra anfall för att få in den.

     Vidare så handlade det bara om vad slutresultatet skulle skrivas till. Det blev tyvärr inga fler mål och mitt tips som var 0-4 gick inte in. Istället blev det 0-3. Tre intressanta byten gjordes i och med att Bischoff, Merida och Randall byttes in i kronologisk ordning. Tre spelare som vanligtvis spelar i reservlaget och Bischoff och Merida har bara fått hoppa in i en PL-match tidigare. Det här blev deras andra match som de hoppade in i. Randall har jag ingen större koll på, så jag vet inte om det var debut eller ej, men jag är rätt så säker på att det var PL-debut för honom. Vela fick spela 90 minuter och sett över hela matchen var det en bra prestation av honom. Han presterade mycket mycket bättre än vad Ade gjort på sistone. Efter alla och&men så kommer Ade vara given i matchen mot Man U ändå, så vi får se vad han kan åstadkomma. Vi vet att han kan göra magnifika saker med bollen om han bara känner för det och om han är varm i kroppen. Vi får som sagt se hur det blir.

     Som jag tidigare sagt så kommer matchen mot Manchester United vara den viktigaste den här säsongen och jag kräver att Wenger startar med ett hederligt 4-4-2 där Fabregas har en djup roll så han kan tilldela bollarna, istället för att spela bakom strikern där han inte gör någon nytta. Om Van Persie inte är frisk ser jag hellre en Bendtner (eller varför inte en Vela!) istället för ett 4-5-1 som inte har någon nytta mot Manchester United. Det känns som jag har skrivit alldeles för mycket om vad vi måste spela, hur vi måste spela och hur det ska gå till i tidigare inlägg, så om ni vill ha lite mer information angående just det får ni kika på några dagar äldre inlägg. Just nu har jag ingenting mer att tillägga förutom tre dåliga nyheter. Clichy kommer missa returen, Van Persie är fortfarande ett stort frågetecken och Ferdinand kommer spela returen mot oss. Sedan är även Eduardo (skadad för hundrasjuttioelfte gången) och Silvestre borta från spel. Det blev visst lite mer än tre dåliga nyheter, men vi har som jag i tidigare inlägg sagt att vi inte släppt in ett enda mål på Emirates sedan i julas. Dock handlar det bara om ligan, men det är fortfarande ett faktum att det är svårt att få hål på oss på Emirates. Mer Manchester United och mer Arsenal imorgon, på återseende!

(Editerar in länkar så fort höjdpunkterna kommer upp!)
Niklas Bendtner | 0-1
Niklas Bendtner (straff) | 0-2
Carlos Vela | 0-3
Hela matchens höjdpunkter


Bendtner börjar få upp målskyttet och spelar mycket bättre än han någonsin gjorde i början av säsongen. Låt oss hoppas att han nätar mot Manchester United på tisdag!

En solig fredag och ett Portsmouth på lördag!


Nu väntar ett Portsmouth som spelar på hemmaplan och förra gången räddades vi av Gallas nick. Nu har vi inte en Gallas längre och någon annan kommer få lov att stiga fram.

God dag! Idag är det den första maj och jag hoppas ni väljer att läsa eran kära arsenalblogg istället för att gå ut och demonstrera. Hur ni än gör så är jag ännu en dag här igen. På grund av att gårdagens inlägg blev långt nog så valde jag att ej publicera Josefssons analys. Istället kommer den i sin helhet idag! Den är först ut så var så goda och läs!

Almunia - Arsenals ängel i dagens match. Utan honom hade det lätt kunnat stått 4 - 0 till United efter 20 minuter och vi hade förmodligen kunnat börja packa ihop och se framåt till nästa års Champions League. Tack vare Almunia höll vi oss kvar i matchen och framför allt i Champions League. Helt klart en av Arsenals bästa spelare idag.
Sagna - Kämpar som en oxe både defensivt och offensivt, precis som vi är vana vid att se honom. Han spelar tufft utan att vara ful i defensiven, vilket behövs mot ett lag som Manchester. Samtidigt hänger han som vanligt med upp och hjälper till otroligt bra i offensiven, även där fick man se prov på hur pass stark Sagna är. Det känns tryggare nu när han är tillbaka, hoppas han kan fortsätta spela nu så han kommer in i det till hundra procent. Då får vi det helt stängt även på vår högerkant. Dessvärre förlorar han en eller annan kamp mot Rooney men sköter sig bra i övrigt.
Touré - Det finns egentligen inte så mycket att säga om Touré, han kämpar på som vanligt. Han hamnar på efterkälke när Tevez får en kanonchans i inledningen och ibland ser det inte ut som han har riktig koll bakom sin rygg. Förmodligen så är det brist på kommmunikation i backlinjen och så får det inte vara mot ett topplag som United. Touré gör i övrigt en stabil insats och skapar även lite i offensiven. Han är väldigt nära på att själv lirka sig genom Unitedförsvaret men fastnar på sista eller näst-sista backen.
Silvestre - Börjar kliva i rätt riktning nu, efter att ha gjort 45 bra minuter mot Middlesbrough så följer han upp med att göra en hel bra match mot United. Det finns kanske hopp om den här spelaren trots allt. Fortsätter han att förbättras i det här tempot så blir mittlåset riktigt bra. Visst är det Silvestre som slarvar vid 1 - 0-målet den borde han åtminstone kunna slå ut till en ny hörna. Det ingripandet kunde han gjort bättre. Men å andra sidan så räddar han Arsenal - och Almunia - från ett 2 - 0-mål i andra halvlek.
Gibbs - Jättebra insats i dagens match. Han fortsätter att överträffa sig själv gång på gång. Det är svårt att hitta några nya ord som beskriver hans insatser då alla är otroligt stabila. Så jag nöjer mig med att säga att hans enda riktiga miss idag var ett svagt hemmåtpass till Almunia som han lyckligtvis hann först på.
Walcott (Utbytt i 71:a minuten) - Tämligen osynlig i dagens match, de få insatser man får se från hans sida är tyvärr insatser i defensiven som han inte sköter till hundra procent. Synd att Arsenal inte hade mer anfallsspel, speciellt att det var så lite på Walcotts kant. De få gånger han får chans att avancera så väljer han fel beslut. Han väljer att passa när han kan gå själv och han väljer att gå själv när han borde spela sig genom försvaret.
Song - Kämpar och sliter på mittplan, vinner många fighter och lyckas stoppa ett par anfall. Song kämpar ofta utan boll och tar defensiva jobb som man kanske inte lägger märke till, men som ändå är otroligt viktiga i dagens match. Han får inte rulla upp speciellt många anfall, men de gånger han är med i offensiven så spelar han enkelt.
Nasri - Även Nasri kämpade i det dolda i dagens match. Han gör ett Denilsonjobb kan man säga, mycket arbete utanför bild, oftast defensivt. Det kändes som att Nasri hade blivit tillsagd att täppa till bakåt och inte riskera någonting med några offensiva utflykter. För det var ungefär så han spelade idag.
Diaby - Inleder matchen bra på sin vänsterkant, stoppar många anfall och ser till att Gibbs inte behöver kämpa ensam mot Ronaldo. Men ju längre matchen gick desto mindre såg man av honom, både offensivt och defensivt.
Fabregas - Även Fabregas var tämligen osynlig i dagens match. Att man inte såg honom så mycket defensivt sett var inte alls konstigt då han hade en roll mellan mittfältet och Adebayor. Offensivt sett så var han inblandad lite här och var, framförallt hans skottförsök i första halvlek. Ett skott som tyvärr inte var några större problem för Van Der Sar. Vi fick inte se några av Fabregas briljanta framspelningar i dagens match heller, vilket jag tycker är otroligt synd för det är alltid en fröjd att se.
Adebayor (Utbytt i 82:a minuten) - Vår anfallsstjärna tillbaka i startelvan, det bådar ju gott kan man tycka. Dessvärre verkade inte Adebayor vara på hugget alls idag. Han såg slö, nästan lite ointresserad ut och löpte som vanligt offside väldigt ofta. Visst att det är hans första högtempomatch sedan skadan men jag hade hoppats på lite mer från hans sida. Han lyckas i alla fall kriga fram ett bra skottläge, dessvärre så krutar han volleyn högt över. Hade den gått på mål så hade jag förmodligen börjat skriva in Adebayor som målskytt i dagens match.
Bendtner (Inbytt i 71:a minuten) - Vår danske anfallare blir inbytt i andra halvlek och ersätter Walcott. Det känns svårt att se vår snabbaste spelare kliva av planen. Speciellt när man tänker på att en oinspirerad Adebayor är kvar på planen och att Bendtner egentligen borde ta hans plats. Bendtner kommer i alla fall in som ett riktigt energiknippe i dagens match. Han slåss i defensiven och snor åt sig bollar flera gånger om. Han är även med upp i offensiven och oroar United ett par gånger. Bästa chansen Bendtner får är nog hans nick som går utanför målet efter Fabregas framspelning. En positiv insats av dansken, synd att han inte får näta bara.
Eduardo (Inbytt i 82:a minuten) - Vi hann tyvärr inte se Eduardo allt för mycket i dagens match. Han hann inte göra någonting speciellt efter sitt inhopp heller, han fick helt enkelt för lite tid på sig.

Matchens tre kanoner:

  • 3 - Jag vill lyfta fram vår högerback som gör ett otroligt bra jobb idag, Sagna. Han gör, precis som vi är vana vid, en stabil insats. Han kämpar och sliter och vägrar ge upp, det kommer man långt på.
  • 2 -  Vår unge vänsterback vägrar att sluta imponera på mig. Gibbs gör ännu en gång en otroligt bra match, att ställas mot Ronaldo är inte alls lätt. Det är nästan så man skulle vilja kalla det för en backs mardröm, men Gibbs gör sitt jobb mycket bra idag.
  • 1 - De flesta kan nog gissa vem jag smäller in som kanonetta idag. Almunia såklart! Utan Almunia hade det stått 4 - 0 i inledningen av matchen. Han sätts hela tiden på prov av Uniteds anfallare. Målet han släpper in kan han inte göra mycket åt, O'Shea får ohotad klippa till från bara två - tre meter, det är inte många målvakter som tar. En mycket bra insats av vår målvakt som räddar oss kvar i semifinalen.

Glöm inte bort:

  • Bendtner som kämpar och sliter under den relativt korta tid han får vara på plan. En stark insats av dansken, fortsätter han att visa sådan här inställning så får Adebayor se upp.
  • Silvestre som ännu en gång överraskar med en bra insats.

Matchens Spursspelare (Spelare som behöver putsa sina kanoner):

Adebayor ser stundtals ointresserad ut, han måste vara på tå och villig att kriga för varje boll som är på offensiv planhalva. Vilket han tyvärr inte gör idag, till returmötet vill jag se en nytändning från hans sida.

Josefssons sista tankar:


Det kan te sig konstigt att jag berömmer försvaret så pass mycket om man bara ser resultatet som säger 1 - 0. Men sanningen är att Arsenals defensiv ställs mot ett av världens bästa anfallslag och man gör det med två ordinarie backar borta. På pappret så ser det ut som att Uniteds anfallare ska kunna göra vad de vill, men verkligheten är en annan, nästan i alla fall. Försvaret sköter sig bra, de gör allt de kan för att stoppa Uniteds anfall, men vissa anfall verkar helt enkelt vara menade att gå Uniteds väg. Försvaret krigar och kämpar och det ser nästan stabilt ut stundtals, men som sagt, verkligheten är en annan. United lyckas gång på gång luckra upp försvaret, framför allt på Silvestre - Gibbs-sidan där Ronaldo kan storma fram gång på gång. Den som då ställer upp och räddar försvaret är våran briljante målvakt Almunia. Han gör en otroligt bra insats idag och håller Arsenal kvar i matchen, men han håller framför allt kvar Arsenal i semifinalen. Jag säger semifinalen, med vetenskapen om att den här semifinalen hade kunnat varit död redan nu. United hade många bra chanser att döda semifinalen. Men försvaret och framför allt Almunia ser till att United bara får göra ett mål ikväll och det är ingen omöjlig uppift på Emirates. Jag ser positivt på det hela. Att göra två mål hemma på Emirates är ingen omöjlighet, inte alls. Lägg därtill att vi inte har släppt in ett enda mål på Emirates i ligan, det är något speciellt med våra mål på hemmaplan. Hoppas det där speciella håller i sig till dess att Manchester kommer på besök, för då, då kan det bli en magisk kväll.


Även Josefsson prisade Almunias insats mot Man U och vi kan bara hoppas att han är lika glödhet i returen.

Tack för ännu en superb analys och vidare så har vi diverse spelare som sagt ett och annat. Silvestre har sagt att vi behöver skapa fler målchanser nästa vecka, något som är ett måste:


"We have to look at it in a positive way. At 1-0, we can turn the situation around, and that is what we expect to do next week. We had good possession, but Edwin [van der Sar] was not under as much pressure as he should have been and we have to improve on that by creating more chances at Emirates next week. We kept our composure, and when you see the average age of our side, it is not easy. The guys proved they have the character and hopefully we can show that again next week."



Vidare så pratar Wenger om att Almunia skulle vara det bästa valet som förstemålvakt för England. Som de flesta kanske känner till har Almunia snart bott i i England i sex år och kan alltså i sommar bli engelsk medborgare om han så vill och klarar vad för än test han måste klara. Många ser kritiskt på det, men eftersom han aldrig kommer få chansen i Spaniens landslag (Casillas, Reina, Valdes m.fl kommer före Almunia) så vill han nu göra en chansning i Englands landslag. Det är onekligen mycket intressant, men jag tror att många kommer vara tveksamma till det och jag är rätt säker på att de pamparna som sitter högt upp i styrelsen i det engelska fotbollsväsendet (om man kan kalla det så) inte kommer acceptera det, men man vet ju aldrig. Hur som helst har Almunia själv flera gånger sagt hur gärna han skulle vilja spela för England. Wenger säger följande om saken:


"I believe he is not only good enough, but he is the best. It is down to what you expect morally and mentally from a national team. I believe at some stage you have to observe just the rules and decide what you want. On the English side, for the national team, it is not so much a problem because if the guy decides to become English, he has had to observe and respect the rules like anybody else. "



Vi får se vad som händer med Almunia och hans eventuella engelska pass. Om vi nu istället fokuserar oss på vad som vänta skall. Vad vi kan ta med oss från matchen mot Manchester United beskrevs redan i gårdagens inlägg, men jag känner för att påpeka ännu en gång hur enormt viktig matchen på tisdag kommer att bli. Det kommer att bli viktigaste matchen den här säsongen, utan tvekan. Matchen på tisdag kommer att handla om mer än bara vinst eller förlust. Våran ära står på spel. Våran titeljakt står på spel. våran finalplats står på spel. Våran resterande säsong står på spel. I stort sett står allting på spel. Om vi vinner med 4-3, så förlorar vi ändå med huvudet högt (förlorar på antalet bortamål), precis som Liverpool gjorde mot Chelsea. Vågar Wenger satsa på 4-4-2? Får han äntligen vett i skallen och spelare Fabregas där han ska spela honom? Kan Adebayor förstå att det handlar om någonting så stort som en finalplats? Kan Almunia göra ännu en stormatch? Frågorna är många och tyvärr får vi inga svar på dem förrän matchen är över på tisdag. Det kommer bli de viktigaste nittio minuterna många av dem spelat och absolut de viktigaste nittio minuterna under den här säsongen. Jag skiter i hur mycket vi vinner med, hur vi vinner, hur många spelare som blir skadade, bara vi vinner! Hur det än går till så är vinsten det enda viktiga.

Imorgon väntar ett Portsmouth som i höstas coachades av arsenallegendaren Tony Adams. Tyvärr blev han kickad efter uteblivna resultat och vi får se vad som händer med Adams i framtiden. Väldigt många tror att det är han som en dag kommer ta över efter Wenger och Adams har själv betonat hur mycket han skulle gilla att coacha Arsenal i framtiden. Kanske han kan bli lika lyckosam som George Graham var med tanke på att de bägge spelade för Arsenal en längre tid.
Hur som helst kommer Portsmouth vara farliga och mycket säger mig att vi ännu en gång kommer gå på halvfart. Egentligen är det rätt störande att den här matchen ska spelas av, men det är Premier League och trots att vi i stort sett säkrat fjärdeplatsen så siktar Wenger på en tredjeplats. Hur det kommer gå får vi se imorgon! Inför-rapport och mer imorgon. På återseende!


Tabellen ser för närvarande ut så här. Som ni ser så är det en långt bit ner till Aston villa på femteplats, men en mindre väg upp till tredjeplats som Chelsea intar för tillfället.

RSS 2.0