Arsenal möter Porto i CL-åttondelen!

Arsenal vs. Porto!

, vilken trevlig lottning! Vi kommer tillbaka till den senare i inlägget. Först tänkte jag ta lite andra smånyheter en dag som denna. Vi kan väl börja direkt!

Well, det finns inte alltför mycket nytt att rapportera faktiskt. Det mesta handlar och kommer att handla om CL-lottningen eller matchen mot Hull! Matchen mot Hull tar vi mer om imorgon, medan vi idag fokuserar på CL-lottningen. Men som sagt, först lite smånyheter. Vårt ungdomslag som förra säsongen vann både ligan och FA Youth Cup kommer få möta Ipswich ungdomar i den fjärde rundan. Vi har några av Englands bästa ungdomar i vår trupp och jag ser verkligen fram emot FA Youth Cup för att vara ärlig. Ipswich borde vara ett lag vi ska överkomma tämligen enkelt, men precis som alltid utfärdas ett varningstecken då de har möjlighet att skrälla. Men, i slutändan ser jag ingenting annat än en arsenalvinst. En av spelarna som såg till att vinna dubbeln förra året, men som nu avancerat till reservlaget är JET (Jay Emmanuel-Thomas). JET har nyligen skrivit på ett nytt kontrakt och precis som så många gånger tidigare märker vi att Wenger och Gazidis har lagt ett väldigt stort fokus på att förlänga och förnya spelares kontrakt. JET är den senaste i skaran spelare som skriver på ett nytt kontrakt.

Både Arshavin och Diaby har fortfarande någonting kvar att säga om matchen mot Burnley samt hur vi ligger till i dagsläget:


Arshavin: If you want to stay in the race for the championship we must win against such teams as Burnley. Despite this, we continue to believe Arsenal are still one of the main contenders for the title - and we are going to fight for it. But that draw was something we had not planned. I expected us to get all three points even after Burnley equalised.

Diaby: Burnley are a good team. We knew at home they are very strong and it would be difficult to beat them. They showed against good sides that they can play and they did that last night. We missed our chances to kill the game and at the end we drew so we are very disappointed. I don't think it was a penalty for them but what can we do? We have to get closer to Chelsea and catch them and that is why we're so disappointed that we couldn't take another step and we lost some points. It is very frustrating.

Arshavin och Diaby vet bägge om hur viktiga sådana matcher är och de har inga andra att skylla på än sig själva. Precis som Arshavin säger ska man lyckas vinna matcher över lag som Burnley om man vill lyfta PL-bucklan i slutet av säsongen, men samtidigt måste man komma ihåg att 1-1 mot ett enormt hemmastarkt Burnley inte är fy skam. Jag har redan sagt det tusen gånger, men säger det ännu en gång. Det är synd att vi tappade poäng, men det är någonting vi längre inte kan göra någonting åt och i slutändan är 1-1 egentligen ett väldigt bra resultat. En förlust skulle i det här fallet känts och varit mycket värre.

Arshavin trodde matchen mot Burnley var en solklar trepoängare. Bättre inställning tills nästa gång tack!

Joan - Den Dumme - Laportas senaste försök att få Fabregas att byta klubb ser ut som följande:


Cesc Fabregas is desired by us for many reasons. Barcelona have decided to fight for the kid for next season. The money? This will be decided at the end of March to prepare for a deal. Cesc is such a big player. Our intention is to convince the Londoners about the sale. It won't be easy, but we have good relations with the Gunners.


Good
relations
my ass. Vad är det för jävla snack? Jag har skrivit om Barcelonas idiotiska försök att få till sig Fabregas tusentals gånger och jag orkar helt enkelt inte med att skriva om det en gång till. Barcelona är idioter, Xavi är en idiot, Iniesta är en idiot och den största idioten av dem alla är Laporta som hela tiden börjat med allt bullshit. Jag tror aldrig jag någonsin varit så arg på en fotbollspresident. Laporta saknar respekt helt och hållet, han vet inte ens vad ordet respekt innebär. Hur kul tror han det skulle vara om han var president för Arsenal FC? Jag tänker härmed använda Jonas Björkmans väldigt välvalda ord för att beskriva Laporta och Barcelona i allmänhet:


LUUUUUUUUDER! DIN JÄVLA DÅRE! Du är dum i huvudet, fattar du det eller? Fan inte första gången du är inne och fördärvar.


, isället för att haka upp oss på de respektlösa idioterna nere i Barcelona tycker jag det är dags för oss att byta fokus. Det skedde ju trots allt en CL-lottning idag. En väldigt intressant sådan. Arsenal har redan erhållit €10,7 miljoner för att ha gått vidare ur gruppen och det är trevliga pengar. Chelsea fick mest av de engelska lagen, nämligen €11,1 miljoner. Det handlar inte om större skillnader, men nu gäller det att inte fokusera på den summa pengar man har eller kommer att dra in, utan det lag man ska möta och förhoppningsvis segra över! Hur alla åttondelar ser ut? Jo, så här:

ZLATANS BARCELONA FÅR DRÖMLOTTNING! HERREGUD, HELT MAKALÖST KOMMENTERAR LEIFBY! NU VINNER DE CHAMPIONS LEAGUE! NU VINNER ZLATAN CHAMPIONS LEAGUE TILL SLUT! INGEN KAN STOPPA BARCELONA! INGEEEEEEEN! STUTTGART ÄR SÅ JÄVLA DÅLIGA!!!!!!
  • Suttgart - Barcelona (......)
  • Olympiakos - Bordeaux (Bordeaux vidare enkelt!)
  • Inter - Chelsea (Rejäl skräll ifall Inter skulle lyckas vinna någon utav de två matcherna!)
  • Bayern München - Fiorentina (Enligt mig är det vidöppet!)
  • CSKA Moskva - Sevilla (Sevilla lär ta't!)
  • Lyon - Real Madrid (Stor skrällvarning på Lyon!)
  • Porto - Arsenal (Arsenal, what else?)
  • Milan - Manchester United (Milan kan mycket väl skrämma United, tror dock att United fixar avancemang!)

, hur farliga är Porto egentligen? Porto ligger för tillfället likt Arsenal trea i den portugisiska ligan där de har en målskillnad på 27-10 med 9 vinster, 2 likaresultat och 2 förluster efter 13 matcher spelade. De två lag (Benfica och Sporting Braga) som ligger före Porto leder med enbart en poäng. Alltså går det rätt bra för dem, trots att det skulle kunna gå bättre.

Förra året lyckades Porto - som vunnit Champions League samt Europacupen en gång var - nästan nå semifinal. De klarade av att spela 2-2 mot Atletico Madrid och avancerade till kvartsfinal på mer gjorda bortamål. Väl där så mötte de Manchester United som de så när lyckades vinna över. Det blev 2-2 på Old Trafford och hemma på Estadio do Dragao blev det en knapp förlust med 0-1.  Men faktum var att Porto spelade bra och var extremt nära att gå vidare till semifinal där de i sådana fall skulle mött Arsenal. Istället får de möta Arsenal i år.

, ska vi vara rädda? Ja, vi borde vara lite oroade över att Porto trots allt kan skrälla och de har trots allt mycket bra historik i Champions League. Dessutom har de gjort någonting vi aldrig lyckats med - nämligen att vinna Champions League. Men Arsenal är längder bättre än Porto och när vi mötte dem på Emirates förra året i gruppspelet krossade vi dem både spel- och målmässigt med 4-0. Att det sedan blev förlust nere i Porto berodde på att vi likt förra omgången i CL ställde upp med ett enormt reservbetonat lag.

Arsenal 09/10 är ett bättre och mer sammansvetsat lag än 08/09 och det enda som kan sätta stopp för en vinst är egentligen våra ständiga skadebekymmer. Om vi kommer över det eller inte har så stora bekymmer så kan det gå vägen och det väldigt enkelt. Dessutom hoppas många - inklusive jag - fortfarande på att Wenger värvar en fysisk, stor, stark och möjligtvis lång anfallare under transferfönstret. En spelare lik RvP, Rooney eller Drogba. För det är en sådan vi saknar just nu och det väldigt mycket.

Förra året fixade dessa två herrar storseger på Emirates! En har sålts och en ligger på skadelistan vilket gör att ingen av dem kommer att kunna avgöra åttondelen till Arsenals fördel!

I slutändan är Porto en drömlottning med tanke på att vi kunde fått möta lag som Bayern München, Lyon och Milan. Vi ska vara nöjda och belåtna och i kväll gå till sängs med ett leende på läpparna. CL-drömmen är fortfarande stor och om vi kan slå Porto finns alla vägar öppna för vidare avancemang. Det var allt för idag, tack för att ni läser och kommenterar varje artikel! Ha det!

You can never rule out the Gunners!

Det var på håret, det var verkligen på håret. Jag kunde redan haft ett inlägg klart efter fem minuter av matchen. Jag kunde redan satt mig här och filat på ett förlustinlägg. Men jag hade det på känn, jag hade det verkligen på känn. Jag har följt Arsenal alldeles för länge för att veta när de kan och när de inte kan komma tillbaka. Hur löjligt dåligt vi än spelade i dag kände jag på mig att vi skulle vända det här till slut och det var exakt det vi gjorde. Det var en makalös start, det var det. Jag hann knappt öppna munnen förräns det redan stog 2-0 till SL. Men tack vare Bendtners sena mål i första halvlek lyckades vi vända som tur var. Det finns en heeeel del att förbättra kan man kort sagt säga.

När världen pratar om ekonomikrisen har Arsenal börjat prata om försvarskrisen. De löjliga misstag som höll på att kosta oss matchen var misstag som man gör i korpenmatcher, inte i Champions League. Försvarsspelet var verkligen uselt, USELT! Det höll inga som helst CL-mått och alla försvarare hade verkligen inte huvudet på skärp. Den enda försvararen som kommer ur matchen med godkänt (trots vinst) är Vermaelen. Han höll sig hela tiden koncentrerad och fokuserad på uppdraget. Gallas, Eboué och Clichy gjorde alla enormt onödiga missar gång på gång. Även Song höll på att kosta oss ett mål direkt i början av andra halvlek. Försvarsspelet i dag var horribelt, så himla horribelt.

Om vi skulle spelat likadant som i första halvlek skulle vi aldrig varit värda segern. Men vi höjde oss och trots att vi började greppa tag i spelet i andra, så fanns inte de farliga målchanserna där. SL backade redan hem efter 15 minuter och försökte döda matchen genom ett minst sagt försvarorienterat spel. Med 75 minuter kvar spelade de försvarsspel i stort sett hela matchen ut och att göra det är i mina ögon så enormt frustrerande. Jag kan köpa lag som backar ner lite i banan eller förändrar till ett lite mer defensivare spelsystem, men SL var helt otroliga. Det handlade om 11 man på egen planhalva i stort sett hela matchen ut förutom vissa kontringar samt de sista minuterna då de var tvungna att anfalla.

V
i var åtminstone värda en poäng och nu fick vi tre. Mot United var vi värda tre poäng, men fick noll. Mot City var Adebayor värd ett rött kort vilket skulle ändrat matchen helt, men han fick inget (istället fick han tre matcher avstängning i dag, någonting som kan ökas på, precis som jag skrev i gårdagens inlägg). Fotboll är konstigt, fotboll är jävligt konstigt. Arsenal får väldigt sällan det flytet storlag brukar få. Chelseas flyt är helt sjukt hittills. Dels har de vunnit i sista sekunden två gånger om och dels vann de en CL-match de egentligen skulle förlorat. Men bra lag vinner matcher de inte borde vinna. Till viss del gällde det även Arsenal i dag. Vi hade flytet med oss i dag, någonting jag är oerhört glad över.

De individuella misstagen var många, enormt många i dag. Om vi spelar så här kommer vi inte vinna någonting, absolut ingenting. Men samtidigt så får man tänka på alla som vi skulle kunna ha just nu ifall alla var friska. Spelare som RvP, Nasri och Arshavin var alla inte tillgängliga och det är spelare med kaliber minst sagt. Samtidigt fick Rosicky starta en match för Arsenal för första gången på nitton månader och på vilket sätt han gjorde det. Det jag kommer ihåg mest är hans enormt precisa långboll till Bendtner från egen planhalva i andra halvleken. Det var världsklass på den bollen och sett över hela matchen spelade han väldigt bra för att ha varit borta så länge.

Jag har länge sagt att jag skiter i hur vi vinner en match, så länge vi vinner den. Den här matchen är ett väldigt bra exempel på det. Jag struntar i alla de misstag vi gjorde och det horribla spel vi visade upp då och då. Vi vann och det är det enda viktiga. Wenger måste prata klarspråk med våra spelare trots allt. Jag kan bara inte ta och glömma hur hemskt vårt spel var. Att vi fick med oss tre poäng var naturligtvis det viktigaste, men vi kommer inte få med oss tre poäng från varenda match om vi fortsätter spela på det här viset. Nu har vi en enorm tur i och med att vårt spelschema ser väldigt enkelt ut de kommande veckorna. Dels kommer vi kunna vila spelare och dels kommer skadade spelare få tid att läka sina skador. Men samtidigt är det just de här matcherna vi har haft svårt med i flera år. Det är matcher som dem mot Wigan som vi haft problem med. Nu gäller det att vi visar upp alla det spel vi inledde säsongen med. Om lagdelarna lyckas klicka så skall det bara fungera.

Samtidigt måste Wenger ta sig en riktig funderare på vad han ska göra med Clichy. Clichy var gudomligt bra 07/08. Clichy var bra 08/09. Clichy har varit usel 09/10. Vi kan inte lägga allt ansvar på hans axlar, men hans misstag har ökat och han är inte den Clichy vi är vana att se. Låt Gibbs få spela ett par matcher och låt det bli en konkurrens på vänsterbacksplatsen. Det skulle gynna båda Clichy och Gibbs och vi skulle även kunna lufta Traoré lite då och då. Mannone skötte sig bra i målet i dag. Han kunde inte göra någonting åt de två mål han släppte in, utan det var helt och hållet Eduardos (första målet) samt Gallas (andra målet) fel. Annars fick han inte så mycket att göra, men han såg åtminstone tryggare ut än i Emirates Cup. Nu får vi hoppas att Almunia blir frisk så snart som möjligt. Trots att Almunia börjat minst sagt mediokert känns det tryggare att ha honom i mål än Mannone.

Så, det finns både mycket positivt och mycket negativt att hämta ur dagens match. Jag tänker ta upp det lite mer detaljerat i morgon. Jag är väldigt trött i kväll och jag är ens förvånad att jag orkade skriva detta. Hur som helst så får vi se till att inte få likadana öppningar på matcher i fortsättningen. Tack och hej för i dag!

Arsenal slår Celtic med ett arsenaliskt spel!


Den 26 augusti 2009
Champions League | Emirates Stadium
Arsenal FC - Celtic FC 3 - 1
(Eduardo[straff] 28, Eboué 53, Arshavin 74, Donati 90)

Vi kan ju ta filmningen direkt så att vi slipper den. Ja, det var en filmning av Eduardo och jag ska inte försvara den. Jag hatar filmningar själv, men det är tyvärr en del av sporten. Vissa kallar filmare för fuskare, andra kallar filmare för genin. Frågan är vad ni kallar dem? Jag tänker inte försvara det Eduardo gjorde, men samtidigt kan man fråga sig hur många gånger det har hänt att en arsenalspelare filmat till sig en straff? Inte många gånger de senaste åren. Jag minns då inget specifikt fall. Detta medan spelare som exempelvis Ronaldo har en tendens att falla väldigt lätt överallt på plan. Men, Eduardo filmade och det blev mål. Jag gillade det heller inte, men det blev mål och det är det enda som gills.

Samtidigt får vi komma ihåg hur otroligt snyggt spelet var fram till straffen. Jag skulle onekligen sagt något i stil med "det där är nästan värt ett mål bara det" om det inte blivit straffmål, men sanningen är att Arsenal dominerade hela första halvlek och var näst intill värda ett mål. Nu kom det på ett mindre bra sätt, men det kom och det målet skulle ändå komma förr eller senare. Det finns så många mer "fuskare" än Arsenal och Eduardo, så snälla, spara eran krutvätska.

V
ad hände annars då? Jo, Arsenal rivstartade och bollinnehavet var väl runt 80-20 till Arsenals fördel. Vi hade flest målchanser, flest inlägg, flest inspel, flest passningar etc etc. Arsenal spelade väldigt fin fotboll och väldigt arsenaliskt av sig. En som överraskade mig något extra var Eboué. Jag vet vad Eboué är kapabel till, men han slutar aldrig att förvåna mig. Hans lilla finesser på plan i dag var magiska, bara magiska. Hans bollkontakt var yttersta världsklass och hans passningar och rörelse var otroligt bra. Han spelade helt enkelt enormt bra. Att han fick kröna det hela med ett smart mål var inget annat än välförtjänt.

Boruc storspelade i mål, trots att han blev sjukt lack på straffen. Om han inte skulle storspelat skulle det lätt kunnat sluta fem eller sex mål mot ett. Men resultatet är inte det viktiga. Det viktiga är att vi presterar oavsett lag på plan. I dag hade vi en väldigt försvagad startelva, men lyckades ändå överkomma ett lag som Celtic. Jag sade det från början och jag säger det igen - jag var aldrig orolig. Vi ska bara överkomma ett lag som Celtic och det var exakt det vi gjorde. Lite flyt, lite intelligens, lite mål och underbart spel lade grunden för vad man skulle kunna kalla en utklassning spelmässigt. Målmässigt blev det som sagt inte en alltför stor utklassning, men det var inte det viktiga. När man har spelare av Arshavins kaliber på bänken och tar in dem i matchen säger det rätt mycket om ens trupp. Arshavins mål var dessutom världsklass, ren världsklass. Så otroligt snyggt kalkulerat och så otroligt snyggt avslutat. Arsenal har inte gjort någonting annat än imponerat hittills.

Så, nu är vi i Champions Leagues gruppspel för nionde året i rad och det är någonting inte många lag lyckats med. Jag kommer inte ihåg hur många lag som lyckats med det, men det var inte många. Målet ska naturligtvis vara att vinna allting. Det kommer bli långt ifrån lätt, men vi får komma ihåg att vi har en mycket starkare trupp i år. Att kunna slå lag som Barcelona, Real Madrid och de andra engelska lagen kommer bli enormt svårt, men det är någonting vi är kapabla till. Wenger suktar efter den där CL-titeln, det är den enda stora titeln han inte vunnit med Arsenal och han vill ha den så gärna, så himla gärna. Vi får hoppas att vi lyckas överkomma storlag med allt från stjärnor som Ronaldo och Messi till Ribery och Lampard.

Nu riktas för första gången alla blickar på matchen mot Manchester United på riktigt. Det är en match som kommer bli grym om ni frågar mig. Båda lagen är riktiga topplag med enormt bra trupper och Arsenal är verkligen på G. Sen de förlorat matchen mot Valencia på Mestalla har vi vunnit allt som stått i våran väg, och det med stil. Mer i morgon, tills dess får ni ha det så bra!

Flera spelare imponerar stort när Celtic besegras på självaste Celtic Park!

Jag vill understryka något Sladjan sa efter matchen. Det här är första gången sedan 83/84 Celtic förlorar mot ett engelskt lag på Celtic Park. Samtidigt var "Rit-Ola" ständigt där med sitt "Arsenal 2.0". Det vi såg i dag var verkligen ett Arsenal som bytt skepnad sedan förra säsongen och jag ska straxt tala om er varför, hur och varför vi skall tro på underverk i år.

Uttalanden, bilder, highlights och annat smått&gott kommer i morgon. Det här är ren matchanalys från min del. Vi kom till ett kokande Celtic Park och jag skulle varit nöjd med ett likaresultat. Under andra halvleken var det nästan bara arsenalfansen som hördes (de ska ha en stor eloge minsann) och jag har nog aldrig hört Parkhead tystare. Det var ingen 6-1-seger, men wow, vilken match vi gör! Det handlar om ett Arsenal som har helt andra direktiv, som har helt andra spelare och som har en helt annan spelidé. Mer om det senare. Till matchens början ville inte något av lagen ta direkt initiativ, utan det blev lite hit och dit med väldigt få målchanser. Bortsett från ett friläge som Vermaelen lyckades stoppa mycket elegant var det inte så farligt.

Istället var det Gallas som kunde ge oss ledningen genom att göra ett mål med ryggen. Jag tänker inte acceptera de som säger att båda dessa mål var turmål. Det var en Fabregas som tog beslutet att ett skott är ett bättre alternativ än ett inlägg, det var en Gallas vars intelligens hjälpte honom att dra sig loss från sin försvarare och det var till slut en spelare som var på rätt position vid rätt tidpunkt som gjorde ett mål. Det var nästan ingenting turligt med det alls. Han kunde lika gärna kunnat göra mål med foten, eller med huvudet, eller med rumpan. Huvudsaken var att han tog den där lilla löpningen in dit för att dels skymma målvakten och för att dels kunna ta en eventuell retur. Nu kom den på ryggen och det blev mål. Visst, aningen tur, men det var ännu en gång hans intelligens som skapade det målet från början.

Så, ett Arsenal i blått gick till pausvila med 1-0 i bagaget och Celtic hade inte lyckats pressa oss en enda sekund och det hade egentligen aldrig blivit så farligt en enda gång. I andra halvlek spelade vi ett försvarrspel som var på gränsen, men som trots det var galant. Det var brytning efter brytning efter brytning och det såg likadant ut i första halvlek. Vermaelen, Clichy och Gallas visade alla klass i försvaret och ni som tvivlar på Gallas förmåga kan ju ta en titt på hans brytning med den "förlängda foten" i straffområdet. Om den bollen skulle slinkit förbi skulle det blivit mål i nio fall av tio. Nu var han där och det visar ännu en gång prov på intelligens och erfarenhet.

Jag vill inte vara snabb med att utropa flippar och floppar, men Vermaelen - vilken man, vilken värvning! Det är en minst sagt lyckad värvning efter det vi sett av honom. Han och Gallas fungerar p e r f e k t i mittförsvaret och vi såg flera gånger om offensiva löpningar av Vermaelen och jag kan inte annat än beundra honom. I Vermaelen har vi lyckats få till oss en modern mittback som är bra både defensivt och offensivt och som är uppoffrande i sitt spel. Han är verkligen kung tillsammans med Gallas!

I början av andra halvlek så hade vi en tre-fyra chanser bara de två första minuterna och med lite större precision skulle det blivit 2-0 redan där. Istället blev det Diaby som med sitt fina förarbete fixade in tvåan. Han fick ta emot bollen lite över mittlinjen och fintade oerhört snyggt bort en mittfältare och gjorde en mycket fin löpning för att passa till Clichy som menade att passa någon i straffområdet, men som istället Caldwell kom på och olyckligt nog gjorde självmål för Celtic. Olyckligt nog för Celtic det vill säga.

Sedan spelade vi enbart på resultat med några få instick till målchanser då och då. Med lite större precision och lite mer tur kunde vi enkelt satt 0-3, men det är inte det viktiga. Att spela på Celtic Park är något av det svåraste som finns, till och med för topplag i Europa. Att vi då åker till Glasgow och spelar ut Celtic på sin egna mäktiga hemmaarena är något som man bara inte gör. Vi kan mycket väl klassa denna seger som lika imponerande som den mot Everton. Vi ägde spelet och det Arsenal vi såg i dag är en förvandling jämfört med förra säsongen. I sommar utlyste jag om ett helt nytt spelsystem, en helt ny spelidé och ett helt nytt upplägg. Jag fick allt. Wenger har finslipat taktiken och spelarna har växt flera meter i sina skor. Vi pressar mer än någonsin tidigare och vi pressar högt upp i plan. Wenger har fått våra killar att börja slita mer och verkligen slita ut sig för att nå framgång. En Adebayor skulle aldrig - ALDRIG - fungerat i ett sådant här spelsystem. Wenger har transformerat hela laget till en bunt slitvargar och det märks inte minst på den kraft de lägger ner. Så fort Celtic fick bollen var det en-två spelare som alltid pressade bollhållaren. På så sätt vann vi tillbaka en enorm mängd bollar och det var även så vi fick frisparken Gallas lyckades rygga in och det var även så självmålet kom till. Vi pratar om ett spel som är jobbigt, men som är mödan värt. Jag hoppas vi fortsätter med det.

Arshavin var enligt många blek i dag. Då kanske ni missade den perfekta bollhantering han hade vid varje bollkontakt. Bollen studsade inte ens tio centimeter ifrån hans fot. Den satt som fastklistrad vid hans fot, verkligen. Och trots att han inte var så framhävande så var han fortfarande där och han var fortfarande speltillgänglig. En man som imponerade stort i dag var Alexendre Song. Song, vilken man! Vi såg det under försäsongen och vi såg det under matchen mot Everton. Han har all potential i världen för att bli en defensiv mittfältare av rang. I dag var han ännu en gång kung på mittfältet. Han var till och med bättre än Fabregas. Song kämpade, slet, vann bollar, tacklade och trixade. Det fanns så mycket han gjorde idag som man aldrig trodde att han skulle kunna göra samma tidpunkt förra året. Jag har fortfarande kvar minnessekvenser från när han lyfter bollen över en celticspelare för att bygga upp ett anfall. Jag har fortfarande kvar minnessekvenser från när han får flera celticspelare på sig, men ändå lyckas hålla kvar i bollen trots att han ligger nere på marken. Han har inte tekniken och offensiven än, men han har redan nu mycket och han har redan nu tillräckligt mycket så att det inte ens behövs diskuteras om han behövs på plan eller ej.

Rit-Ola kallade oss för Arsenal 2.0 gång efter gång och det ligger någonting i det. Alla - verkligen alla - har underskattat oss rejält och det finns ingenting som glädjer mig mer än detta. Arsenal visar upp galant spel, fullständigt galant. Jag njuter av att se oss spela och det var ett bra tag sedan jag gjorde det. Att vi sedan har spelare som Nasri, Rosicky och Walcott på ingång från skador och talanger som Gibbs och Wilshere sittandes på bänken gör mig inte ett dugg orolig för den här säsongen. Visst, jag skulle inte säga nej till en bra mittback som täckte upp för Gallas&Vermaelen då jag inte ser att Djourou verkligen är där än. Visst, jag ser gärna Chamakh som ett kompliment till de anfallare vi redan har, men i ärlighetens namn tror jag Wenger vet vad han gör. Det stora orosmolnet kommer bli vem vi ska spela som defensiv mittfältare när Song drar iväg till de afrikanska mästerskapen. Det ser ut som Denilson, men frågan är om Denilson spelar som bäst på den positionen?

Många har även kritiserat Diaby och jag är en av många. Han spelade visserligen bara 20 minuter i dag, men av det vi såg av honom så var det verkligen pure class. Så länge han behåller en liknande form så tror jag att till och med Diaby kan ses som den klasspelare Wenger vill att vi ska se honom som. Jag hyller laget för mycket nu kan vissa tycka, men vad ska jag göra? Vi har sett två fullständigt underbara insatser och det finns väldigt få saker jag kan kritisera. Jag är glad över att Arsenal är tillbaka och jag är glad över att se vilket enormt fint spel vi spelare. Jag hoppas ni är minst lika glada som jag. Tack, hörs imorgon!

Celtic kommer bli en svår nöt att knäcka, men jag förmodar att vi knäcker den!


Ett fullsatt Parkhead är vad som väntar oss i morgon.

W
ell, jag anar att det här kommer bli ännu ett inlägg med en hel del uttalanden, men hey, it's Arsenal. Så, nu kan vi äntligen lägga segern över Everton bakom oss och fokusera oss på matchen mot Celtic redan i morgon. Den blev inte flyttad som vissa trodde, utan kommer att spelas i morgon på Parkhead. Wenger har sagt ett och annat om motståndet. Bl.a följande:


"I feel that, in the Champions League, the games are always fair. But of course you expect a massive support to be behind Celtic. Scotland is always special when it comes to attitude and noise in the stadium. The fans always create a strong atmosphere. But we have played everywhere in Europe and I believe we can deal with that. It will be down to us and how well we play. We don't go to Celtic Park with fear. We go with respect for Celtic."



Det känns konstigt att vi ska behöva kvala in och det år efter år, men det är verkligheten och det finns ingenting vi kan göra åt det. Förra året mötte vi Twente och det blev en promenadseger. Nu väntar ett råtaggat Celtic och det kommer bli allt som Twente inte var. Missta er nu inte vad jag sagt tidigare. Jag tänker bara säga det en gång till. Jag är väldigt säker på att vi vinner över Celtic, men jag har aldrig sagt att det blir enkelt. Dessutom har jag aldrig sagt att det blir hejdundra svårt. Något däremellan, men till slut ser jag ändå oss som segrare.

Ni som någonsin sett en stormatch på Parkhead (live, via tv/radio, sett youtubeklipp) vet vilken sjuk atmosfär det är man spelar i som spelare. Det är i klass med italiensk supporterkultur uppe i Glasgow och Celtic kommer ha en sjungades publik bakom sig i nittio minuter. Arsenal kommer känna sig pressade från sekund ett, men vi har mött större lag på större arenor och det här är någonting vi bara ska fixa. Det är klasskillnad mellan lagen och den enda positionen som ö.h.t kan diskuteras är om Almunia är bättre än Boruc eller ej. Vissa tycker det, vissa ej.


Mannen som kan stoppa oss i morgon.

Celtic tränare Peter Grant har följande att säga:


"Arsenal could keep the ball off you in a phone box, we have to concern ourselves with what we do when we have the ball. We did that at West Bromwich Albion and that's the way that we approach every game. We'll go into this game having a right go at Arsenal as much as they'll be having a go at us. We've got good players and match winners as well."



Well, vilken komplimang han gav Arsenal i början. Det påminner mig mer om invincibles-eran, men visst har nuvarande laget fortfarande ett väldigt bra passningsspel när allt klickar. Jag tror att Celtic är självsäkra, men jag vet även att de vet vad som väntar. Arsenal är ett av Europas bästa lag och för att kvala in till CL måste Celtic helt enkelt vinna över oss sett över två matcher. Om de gör det eller ej återstår att se.

Wenger (som kommer citeras i bloggen väldigt många gånger framöver) har en del att säga om spekulationer:


“You never know how well you will adapt when big players leave, but the most difficult thing is the uncertainty when you don't know. When you don't know what's happening behind the scenes it's difficult to say how much Lescott wants to leave. I hear he is a true professional, and don't think they lost because of his performance, but of course it's always difficult.”

"You never know how much is being created by others, how much by City, and we have the same story with Fabregas. Barcelona didn't contact us, but it's all over the place and we can't stop that. Speculation is there every day and you have to live with it.”



Det finns egentligen inte så mycket man kan säga angående det här. Wenger är en mycket intelligent man och han har varit med i branschen ett väldigt långt tag. Han kan sina saker om man kan säga så.

V
ermaelen som bara har varit med oss i några månader suktar redan efter titlar sägandes följande:


"People not tipping us not to win anything this season has not given the players any added incentive. We want to win things, of course, and we will work very hard every single day. I think the most positive thing about it was that we showed we are a united team."



Det känns bra att veta att exakt alla har en och samma målsättning. Lagandan är hög och truppen vet att de har alla ingredienser för att lyckas. Det är bara resultaten de måste få med sig för att just det ... lyckas. På en repris jag nyligen har sett tycker jag mig påminnas om de ledaregenskaper Vermaelen fått med sig från Ajax. Det är under Fabregas 5-0 mål som Vermaelen skriker åt hela backlinjen att flytta upp sig för att sekunder senare sträcka händerna i luften och fira Fabregas mål. Visst, en enkel handhöjning och ett skrik säger väl inte så mycket, men jag tyckte mig då se mer av just detta i matchen mot Everton. Reprisen finns att se här.


Vermaelen fick en lyckad debut. Låt oss hoppas att det håller i sig.

Annars är det rätt lugnt för att vara en måndag. Det närmsta vi kommer i transferrykten är att engelska medier skriver att vi är intresserade av Van Der Vaart som för tillfället spelar i Real Madrid. Enligt hans agent skulle han kunna gå gratis (av någon konstig anledning), men medier säger att Wenger förbereder ett bud på enbart £7 miljoner. Om han kommer för det priset är jag mer än villig att få över honom hit. Van Der Vaart är en mycket kreativ spelfördelare och skulle vara ett bra tillskott. Men, det mesta är säkert påhittat och det här kommer nog aldrig hända. Ioförsig sade jag samma sak om Vermaelen, men...jag får väl hoppas att jag har fel igen.

Det var allt för i dag. Om det finns något att rapportera om i morgon, så kommer ett inlägg som vanligt, annars kommer det efter matchen. Tills dess får ni ha det så bra!

Ibland längtar man tillbaka till 03-04 och ibland är verkligheten hemskare än man trott


Den femte maj 2009
Champions League | Semifinal | Emirates
Arsenal - Manchester United
1 - 3

(Park 8, Ronaldo 11, 61, Van Persie, 75)

Det finns så mycket att skriva om den här matchen och det finns så mycket att ta hänsyn till. Men allt rör sig om det magiska ordet om. Fotboll handlar om så oerhört små marginaler så det inte är sant. Om inte Gibbs hade halkat hade det aldrig blivit 1-0. Om det inte hade blivit 1-0 hade Van Persie aldrig blivit så frustrerad på Ronaldo att han tryckte omkull honom. Om Van Persie aldrig skulle blivit frustrerad skulle den frisparken aldrig funnits till. Om det inte blivit 2-0 hade vi inte grävt ner oss och kontringen som det skulle bli 3-0 på skulle aldrig existerat. Vissa säger att det handlar om tur, andra om skicklighet, den tredje om karma. Verkligheten är den att vi förlorade igår och vi förlorade stort. Vi förlorade inte som Liverpool, med 4-4 och en magisk match. En sådan utgång är naturligtvis hård att ta, men det är mycket bättre att förlora med huvudet högt, än det som hände på Emirates. Emirates kokade, fullständigt kokade. Det här skulle bli våran match och äntligen en triumf. Arsenal började så piggt och Manchester United kunde bara se på hur bra Arsenal passade runt bollen. United var helt tillbakatryckta och de skulle aldrig fått luft om inte Park hade varit så lyckosam och hållt sig där framme. Det skulle kanske blivit Arsenal ändå. Men nu förstördes allt på elva minuter. Horribelt, hemskt, fasansfullt.

Arsene Wenger sade orden som kom ur min mun varenda gång jag tänkte på matchen. Han sade att matchen var över innan den hade börjat och mer rätt än det kan man inte ha. Allt såg så bra ut. All optimism flödade och alla hade hoppet. Men allt förstördes. Jag vill nog inte ens veta vad Wenger sade till sina män i halvtid när de var tvungna att göra fyra mål på fyrtiofem minuter. Wenger sade för övrigt någonting mycket intressant som vi kommer till senare. Jag ska erkänna att jag tittade på hela matchen, ja, jag gjorde det. De flesta skulle nog ha släckt av tv:n (Com Hem gjorde väl redan det för vissa) efter 11 minuter, men jag fortsatte att titta, hoppas på ett mirakel. Men man kunde inte mer säga än att arsenalspelarna var totalt slutkörda i hjärnan efter 11 minuter. De hade mycket spring kvar i benen, men hjärnan var tom. Efter halvtid var det  nästan hjärtkrossande att se hur arsenalspelarna försökte och försökte. Hur de slet och slet. Till och med Adebayor verkade springa mer än vanligt. Men vad försökte de göra? Ett mål? Två mål? De försökte förgäves då ingenting kunde göra fyra hål på United. Det var som en inbiten arsenalsupporter hjärtkrossande och det är en bild jag snart vill glömma.



Nej, nej och åter nej.

Titeltorkan har i nästa säsong varat fyra-fem år (senaste titeln var fa-cupen 2005). Vad som har gått fel finns det så många olika förklaringar på så att jag skulle kunna springa fem maraton under tiden som någon förklarar allting för mig. Det kändes som förra året var "året". I jul och efter jul så låg vi på förstaplats i ligan. Vi hade en Adebayor som sprutade in mål, vi hade Eduardo (tills han bröt benet), vi hade Hleb&Flamini och en Fabregas i praktform. Vi var 8 minuter från en semifinalplats i Champions League.  Men det blev inte vårat år ändå. Det här året skulle enligt många bli det året då vi äntligen tog hem en titel. Men det blev inte så. Manchester United krossade våra drömmar. Med lite sarkasm säger jag väl att nästa år är det år då vi äntligen kan utmana med de stora. Vi får komma ihåg att det är så små marginaler. Ni som säger att det behövs fler nya spelare har fel. Om vi bara skulle tagit bort tre snöpliga förluster i ligan (som vi kunde vunnit enkelt) skulle vi fortfarande ligga i den absoluta toppen och utmana om ligatiteln. Om vi bara hade haft en bättre startelva i fa-cupen så skulle vi varit i final. Om Park inte skulle göra 1-0 på Emirates skulle vi med all säkerhet kunnat ha en stor chans att gå vidare. Det var inte långt borta mina vänner. Det var inte det, vad ni än kommer med. Men det krävs en total förvandling, det gör det. Det krävs även en eller två nya spelare, men inte mer än det. Wenger måste inse att han måste förändra allting. Allt från hur vi spelar till hur vi taggar inför matcher. Han måste göra en "Barca" i form av att låta spelarna träna så mycket passningsspel på träningarna så det till slut åker in i generna. Barcelona har lyckats enormt bra och ett så pass passningsskickligt lag som Arsenal trots allt är, så ska det inte mycket till för att vi ska kunna börja passa lika bra som Barcelona. Visst, det låter hur absurt som helst, men det är långt ifrån omöjligt. Wenger måste göra någonting och han förstår det själv. Om nästa år blir ännu en säsong utan titlar så är jag säker på att många kommer kräva hans avgång, men på grund av att han efter nästa säsong bara har ett år kvar på kontraktet så kommer det inte att hända. Vi får inte glömma allting som Wenger gjort för klubben, all själ han har lagt ner och allt arbete han lagt ner. Alla titlar han vunnit och allt han ö.h.t gjort. Det verkar vara som om de flesta glömmer det när dem pratar om att Wenger som tränare.

Mannen jag efter gårdagens match jag tycker mest synd om är som många vet Gibbs. Jag hoppas verkligen, verkligen, verkligen att hans psyke inte knäcks av det här. Han har varit rent ut sagt fenomenal de senaste matcherna och började även som en världsklass-spelare idag. Igår gjorde han ett enda misstag vilket ledde till att han grävde ner sig totalt. I halvtid blev han utbytt mot Eboue och mycket säger mig att han antagligen grät i omklädningsrummet. Åtminstone var han nog oerhört deprimerad. Men lika synd kan man tycka om Fletcher, men det gör jag inte. Domaren tog i med det röda kortet vad andra än säger och jag ska inte sitta här och känna sympati för Fletcher, men det är lätt hänt att utvisningen på Fletcher blir någon slags plåster på såren - det blir det inte. Den vi ska känna sympati för idag är Gibbs och ingen annan. Jag hoppas verkligen att han återhämtar sig och jag hoppas verkligen att vi kan avsluta säsongen starkt och hålla kvar vårat rekord på 21 matcher utan förlust till 24 matcher utan förlust. Mycket talar dock för att vi kommer gräma oss och gå ut mot Chelsea med förlusten kvar i vårat hjärta. Dock kan samma öde drabba Chelsea ikväll och det kan bli så att två lag med krossade hjärtor(stavning?) kliver ut på Emirates på söndag.


Van Persie var efter sitt egna straffmål så frustrerad att han slängde bollen i marken så hårt han kunde.

Vad ska vi göra nu? Vad ska jag som bloggare och inbiten arsenalsupporter se fram emot? Vad händer ö.h.t? Det är frågor jag inte har svar på. Jag kommer fortsätta blogga dagligen och trots att sommaren kommer bli lång kommer jag trots det uppdatera er arsenalsupportrar om allting som händer på och utanför plan. Med amatörmässiga svar kan jag säga att det som händer är att vi ska spela tre matcher till. Två stycken av dem är mot Chelsea och Manchester United. Jag vet inte hur spelarna kommer känna sig när de går ut på Old Trafford och ska möta United, men jag vill ingenting annat än att Wenger ser till att ha personliga samtal och bänka de spelare som fortfarande bär kvar förlusten vid det tillfället. Det är bara tre matcher kvar. Det kunde varit fem. Men vi kommer inte längre än till det kunde. Samtidigt är det acceptabelt att vara deppig idag, men vi måste gå vidare och glömma allt det här hur svårt det än är och morgondagens blogg kommer vara mycket positivare, hur svårt det nu kan komma att bli.

Wenger sade följande på den efterföljande presskonferensen igår:


Om att köpa nya spelare i sommar och om Man U: “It’s a difficult question to answer tonight because I am too disappointed. I need to take some distance with this season. We are on a consistent run of 21 games unbeaten but recently in the games that have mattered, like Chelsea and tonight, we couldn’t win. That of course needs thinking. It’s easy to say that we needa bit of experience but I am convinced that we have the quality and we’ll continue to develop. If you look at the average age of the team it is still very young. To reach that level deserves a lot of credit but tonight we were caught by a team who has the art to kill and take advantage of mistakes. I believe Cristiano Ronaldo today gave us a tough time.”



We were caught by a team who has the art to kill. Det där är nog det mest poetiska han sagt på ett långt tag. Samtidigt som det är otroligt fint uttryckt av honom så är det en komplimang. who has the art to kill. Det låter nästan som Shakespeare. Hur som helst så vet även han att det är inte tonvis med nya spelare som vi måste ha in. Han vet att det viktigaste han kan göra för laget är att behålla exakt alla spelare han har just nu och möjligtvis förstärka med en eller två nya spelare. Sedan förstår han även hur små marginaler det handlar om. Wenger är en otroligt klok man och vi ska inte kritisera honom för förlusten, vi ska inte kritisera någon över huvud taget. Matchen var över innan den hade börjat, så enkelt är det.


Fabregas får klara sig ännu en säsong utan en titel. Det är bilder som är tunga att se, men som fortfarande måste bli sedda.

Mindre än 24 timmar kvar tills den stora drabbningen


Semifinal i Champions League - behöver jag ens säga något mer?

Pater noster, qui es in caelis: sanctificetur Nomen Tuum; adveniat Regnum Tuum. Ja, om ni undrar vad det var så var det de tre första raderna i herrens bön på latin. Något säger mig att många på läktar(-na) på Emirates kommer be till högre makter om vi ser det hela gå till förlängning och/eller straffar. Något som vi naturligtvis inte hoppas på, men det är hur som helst ett mycket bättre alternativ än att förlora direkt. Det är nu mindre än tjugio fyra timmar kvar tills drabbningen vi väntat på förgäves. Första matchen blev något av ett antiklimax, dagens match (ännu ett sent blogginlägg som får räknas vara tisdagens inlägg) får vi hoppas bli det motsatta. För tre år sedan satt jag ensam hemma och slog på tv:n för att se Barcelona-Arsenal. Jag hade då hejat på Arsenal ända sedan barnsben och förstog allt vad den matchen innebar. Jag kommer än idag ihåg hur jag sprang ut på balkongen och skrek sönder mina lungor när Campbell nickade in ledningsmålet. Jag kommer än idag ihåg hur jag föll ner på golvet i uppgivelse när vem det nu än var som gjorde 2-1 till Barcelona. Jag är rädd för att det ska hända igen, det är jag. Manchester United kan krossa våra drömmar på det mest miserabla sättet som finns. Det är bara tänka tanken att vi leder med 2-0 och vi är inne på tilläggstid i andra halvlek då Rooney får bollen i straffområdet och smäller in den. Då finns det ingen återvändo och då kommer de 60 000 eller hur många som pallrat sig till Emirates sjunka ihop och vela glömma den här dagen för alltid. Någon har lärt mig att man alltid ska tänka på det värsta möjliga utfallet, för om det skulle hända så skulle man inte deppa för att man var förberedd för att det skulle hända och om det skulle sluta på det bästa sättet så skulle man bli både glad och överraskad.

Vad ni än tänker och vad ni än tycker så kommer dagens match att förändra eran onsdag. Vare sig ni är unitedsupportrar eller arsenalsupportrar kommer eran onsdag påverkas på ett negativt eller positivt sätt. Antingen springer ni till skolor och jobb med ett stort leende på läpparna eller så kommer ni knappt iväg hemifrån på grund av något som jag skulle kalla en fotbollsbakfylla. Men den risken tar varenda supporter. En riktig supporter stöttar sitt lag vare sig man ligger sist i hela tabellen och allt hopp är ute om en fortsättning eller om ditt lag bara fortsätter att vinna...och vinna....och vinna. Den nervositet som uppstår före match är enorm och vare sig man är i London, Moskva eller lilla Eskilstuna så är den omöjlig att beskriva. Det är bara de mest inbitna som förstår romantiken, spelet, desperationen och allt annat vad fotboll innebär. Men neutrala folk bör inte skylla sig själva för det. Istället har dem den stora fördelen av att just vara neutrala, att kunna se en fotbollsmatch som nöje och tycka att den antingen var riktigt jäkla bra, eller riktigt jäkla dålig. Det är exakt det som är det fantastiska med fotboll och speciellt cuper.

Ryan Giggs, Theo Walcott och Arsene Wenger är männen som har talat i media. De har sagt följande i kronologisk ordning:


"If we play to the ability we did in the first half last week we will have no problems.We went out to get the crowd going and play at a quick tempo. That is what we do when we are at our best. Arsenal are a top team and they are capable of scoring goals so we are under no illusions about how difficult this is going to be."



"We did not create any chances and it will need our best performance of the season on Tuesday to go through to the final. Everyone was down after the first leg because we lost the game and did not get the away goal we wanted. But considering the number of chances they had, I think we got away with it."



"I believe we will make it. I'm not interested in how many chances we will have, I just believe we will make it. We have a good opportunity to enjoy it and we have a good chance to play the football we love. Let's go out and do that and let other people talk. No matter what happens on Tuesday I believe this team will make a big impact in the game and that is what we want to continue to develop."




Kan vi få se en favorit i repris?

Tre intressanta uttalanden från tre intressanta män. Det är helt klart att alla från de bägge lägren är riktigt optimistiska och det är det absolut inget fel på. Arsenal är fast beslutna om att vända detta och United med Rooney&Ronaldo i spetsen är fast beslutna om att avsluta det fort. Vilket det blir får vi inte veta förrän imorgon, men vad det än blir ska vi vara stolta över våra lads. Så som många av dem som kämpat och så de slitit för att komma dit de är så ska dem ha all cred dem kan få( minus Adebayor). Argumenten som lyder att vi mött enkla lag har jag ingen lust att förklara för en tredje gång, men ni kan gärna skicka ett personligt e-mail till mig om ni fortfarande är fast beslutna om att Arsenal har fått en för enkel väg till semifinalen.

Manchester United har både Ferdinand och Evra tillbaka från mindre skador och ställer upp med en riktigt stark startelva. Hoppet om att Ferdinand skulle missa returen släcktes lika snabbt som hoppet kom till liv. Istället får Adebayor och Van Persie/Bendtner tampas med en av världens bästa mittbackar. En Ferdinand som för övrigt hatade Manchester United i hans yngre år som spelare, det visste ni inte vah? Hur som helst så ställer vi upp med den starkaste elvan som vi har för tillfället och det är med en smått ironiskt leende som jag skriver det med tanke på alla tunga avbräck. Det senaste avbräcket kom alldeles nyligen som bekräftade att Eduardo kommer missa sista biten av säsongen. Dessa skadeproblem har verkligen tömt hjärnan på mig. Det är med längtan jag ser fram emot nästa säsong då vi kan komma till start med en helt skadefri trupp och förhoppningsvis ett och annat nyförvärv och inga förlorade spelare. Då minsann kommer vi åtminstone kunna utmana på riktigt. Men nu står vi där vi står och Arsenal måste slita ihjäl sig idag. Det handlar om att spela den bästa fotboll de kan komma att spela och det handlar om de individuella prestationerna. Först och främst laget, men de individuella insatserna är enormt viktiga i returen mot Man U. Inte minst de spelare som kommer starta i backfyran. Om vi bara kan hålla Manchester United borta från vårat straffområden så kommer jag flöda med optimism. Mer har jag egentligen inte att säga för det känns som jag sagt allting i detta och de tidigare inläggen, så ni för nöja er med detta och jag får hålla tummen och alla andra kroppsdelar för att Arsenal går segrande ur striden. Jag bryr mig inte om det blir en klassiker eller ej, jag bryr mig inte om Man U gör mål, jag bryr mig inte om tre av våra spelare skadas, jag bryr mig inte om någon supporter springer in på plan, jag bryr mig bara om att det blir vinst, sedan får det gå till exakt hur som helst så länge vi går vinnande ur striden. Come on you gunners!


Kan vi få se liknande scener efter slutsignalen ikväll? Vi kan bara hoppas....

Nytt domännamn samt en minianalys


Vi har under åren sett många klassiker mot Man U. Jag hoppades på en förra veckan, det blev det inte. Kan vi hoppas på en imorgon? Det är frågan.

     På grund av att jag har helt fullt upp idag så kommer dagens blogg väldigt tidigt (nattetid) och en full inför-rapport kommer inte förräns imorgon. Hur som helst är det en sak jag vill meddela er alla och det är att vi från och med nu heter arsenalblogg.se. Det går fortfarande att gå in via arseeenal.blogg.se, men det är enligt mig och antagligen alla er andra mycket smidigare att gå in via arsenalblogg.se. Eftersom jag inte har tillgång till dagens nyheter så pass tidigt så kan jag inte göra mer än att analysera vad som händer just nu.

     På tisdag väntar som sagt Manchester United och hur mycket jag än tjatat om det så måste jag göra det igen. Jag skulle helst se att ni som inte läst tidigare inlägg gör det på momangen, för där står det massa nyttig information samt diverse analyser. Jag behöver egentligen inte säga mer än att det är viktigaste matchen denna säsong och det visade Wenger tydligt i matchen mot Portsmouth då bara tre ordinarie spelare spelade. Det var faktiskt rätt roligt att se Vela och Bendtner tillsammans. Jag tror att det är vårat framtida anfallspar hur skruvat det än låter. Bendtner har gjort 14 mål i år, Adebayor 16 och Van Persie 18. Det är långt ifrån dåligt att göra 14 mål och hur mycket vi än kritiserat Bendtner måste vi förstå att han har potentialen att bli en världsklasspelare. Vela behöver jag knappast säga varför han kommer bli stor. Hans avslut är av yttersta världsklass och då pratar jag inte bara om hans chippar, utan alla avslut. Så länge han inte blir inbytt (då skjuter han ofta förbi på grund av stress) och är lugn och sansad och resultatet till exempel står och väger så är en spelare av Velas kaliber enormt bra att ha inne på plan. Jag tycker mig finna lite av Eduardos klass i Vela. En Eduardo som kommer missa matchen mot Manchester United, tyvärr.

     Hur som helst är en bra nyhet att Van Persie kommer absolut spela mot Man U enligt det engelska pressdrevet och det är verkligen en bra nyhet. När Van Persie inte gör mål jobbar han oerhört mycket för laget och han är en riktig lagspelare. Sedan kan han göra mål med båda fötterna och hans frisparkar är enormt farliga. Något vi lär behöva om vi ska lyckas göra mål mot Manchester United. Djorou kommer antagligen starta bredvid Toure och med Sagna i form och en Gibbs som presterat oerhört bra så är jag faktiskt längre inte nervös för försvarets del. Det handlar istället om hur bra vi kan pressa Manchester United. Om Man U gör 0-1 på Emirates så är det över. Vi kommer aldrig lyckas att göra tre mål på ett ultradefensivt Manchester United då dem med all säkerhet kommer att backa hem. Jag tror även det är Fergusons taktik på tisdag. Han kommer försöka få sina spelare att pressa sönder Arsenal i början för att få in en balja och sedan backa hem. Sedan spelare det ingen roll om Arsenal gör ett eller till och med två mål. Tre mål är extremt svårt att göra på Manchester United oavsett vad man heter och medan det inte är omöjligt så är det i princip extremt svårt.
 
     Tyvärr så blev det en kort blogg idag på grund av mycket arbete, men jag lovar att komma igen med en fullmatad blogg  på tisdag! En dag som antingen blir den värsta eller den bästa detta år ur ett fotbollsperspektiv. Hörs på tisdag!

Förlust, men ingen tid för att deppa!


Den 30e april 2009
Champions League | Semifinal | Old Trafford
Manchester United - Arsenal
1 - 0

(O'shea 18)

     Den enkla utvägen direkt efter gårdagens förlust var att deppa. Jag kan säga att jag var riktigt irriterad, men jag deppade aldrig. Arsenal gick in med exakt den startelva jag skrev i inför-rapporten med undantag för Silvestre som tog Djorous plats. En Silvestre som sett över hela matchen skötte sig rätt så bra. Det var riktigt oturligt att bollen vinklades till O'shea när han försökte rensa undan den från straffområdet. Ett mål som resulterade i att United höll undan och vann slutligen med 1-0. Vad var det då vi gjorde fel? Spelade vi dåligt? Blev vi krossade av United? Alla dessa frågor får svar nu, så häng med.

     Arsenal kom ut på Old Trafford med stort självförtroende. Tjugio matcher utan förlust i ligan, visserligen ute ur FA-cupen, men fortfarande i en semifinal i Champions League. Vi mötte ett Manchester United som på senare tid haft en mindre formsvacka (absolut ingen stor, men dem har haft en formsvacka). Manchester United spelade ut oss den första halvtimmen. De rullade bollen runt i laget väldigt länge och skapade flera farliga målchanser. Om det inte hade varit för Almunia (som var fantastisk igår!) och som även fick näst högsta betyg av The Sun så skulle det lätt kunnat stått 3-0. Almunia gjorde två räddningar av yttersta världsklass och var på bollen som O'shea sköt in i mål. När jag hör folk säga att Almunia är en av de mest mediokra målvakterna i ligan så blir jag rent ut sagt ursinnig. Tidigare säsonger har han haft sina upp- och nergångar. Men i år har han visat världsklass, det måste ni förstå. Han har räddat oss i väldigt många matcher och han är väldigt jämn som målvakt. Han slog Doni med längder i straffläggningen mot Roma. Vi måste förstå att Almunia är en målvakt av världsklass och så länge han håller den klass som han hållit denna säsongen, så finns det ingen oro för att byta målvakt.

     Hur som helst så spelade United ut oss första halvtimman, men jag skulle aldrig i hela mitt liv kalla det för kross. Visst blev vi utspelade, men inte så pass mycket att vi inte hade våra lägen och hade boll så pass mycket som vi fick ha i slutet av första halvleken. Det var först då vi började komma igång och först då som bollarna började hitta en ensam Adebayor. En Adebayor som ännu en gång stod för en minst sagt ifrågasatt insats. Om han fortsätter så här, har han ingenting i Arsenal att göra. Det var istället Fabregas som fick två bra lägen. Det ena var ett skott som Van der Sar tog och om han inte skulle hållit den så skulle en av våra petat in den då vi var först på bollen. Det andra var ett skott som kunde blivit riktigt bra, men Fabregas snubblade och bollen gick ut över sidlinjen. Sett över hela första halvlek hade dock United mer bollinnehav och mer chanser och var det bättre laget.

     I andra halvlek spelade vi bättre - inte mycket bättre, men bättre - och kunde skapa fler farliga målchanser. Det var aldrig tal om riktigt farliga målchanser, men målchanser var det och Bendtner skulle ändå ha satt den där nicken. Han hade öppet mål då Van der Sar rusat ut, men var för het på bollen och den gick inte ens i närheten av målet. Eduardo kom in alldeles för sent och ett tredje byte gjordes aldrig. Jag förstår varför Wenger ville spela 4-2-3-1, men vi har visat oss vara mycket bättre med ett 4-3-1-2 med Fabregas mycket djupare ner i banan och med två forwards. Nu saknade vi Van Persie och jag är säker på att han skulle startat med något liknande om han var frisk, men fortfarande, varför vågar han ej spela Bendtner eller Eduardo bredvid Adebayor. Jag tror vi klarar oss utan Diaby, det vill säga med en ensam Song som defensiv mittfältare. Nästa match på Emirates måste han tänka om lite om vi ska ha någon chans att vinna över huvud taget. Denna formation lär inte göra mer än ett mål. Visst låter jag pessimistisk, men det är sanningen. Så som vi spelade igår (visserligen hade vi våra lägen) var inte ens i närheten av hur vi spelade mot Middlesbrough. Visst, Middlesbrough är ett bottenlag i Premier League, men om vi skulle spelat på ett liknande sätt kan jag lova er att vi skulle fått mer på mål.


Adebayor hade vår farligaste målchans i andra halvlek, men var bortsett från det väldigt blek under matchens gång.


     Att sedan höra ordet kross i andra halvlek tyder på att man inte sett fotboll tidigare. Arsenal hade i ett läge bollen på Uniteds planhalva i en evighet och rullade runt den som bara den för att försöka luckra upp försvaret. United var riktigt djupt nere i banan och spelade väldigt defensivt, men var riktigt kvicka på kontringarna. Sedan kom även United upp i banan flera tillfällen, men det var rätt så jämnt i andra halvlek. Visst var United det bättre laget sett över hela matchen, men Arsenal visade åtminstone lite kämpaanda. Det enda riktigt farliga jag kunde notera i andra halvlek för United var Ronaldos magnifika skott som tog i ribban. Där har vi ett riktigt hårt skott! Men bortsett från det var det jämnt fördelat. Jag betonar ännu en gång att United var det bättre laget sett över hela matchen, men de flesta verkar tro att United var totalt överlägset. De hade mycket mer spring i benen, de hade en riktigt taggad Tevez, de hade mer erfarenhet och en kvick Rooney, men mer än så hade dem inte. En Rooney som dock var osynlig i stora delar av matchen. Vad ska vi då ta med oss från en match som denna? Vi ska ta med oss resultatet. Det blev bara 1-0 till United och vi ska inte gräma oss för att vi inte fick ett bortamål. Att vända 1-0 är väldigt långt ifrån omöjligt och senast spelade vi ut både Roma och Villarreal när vi spelade hemma på Emirates. Vi vet att vi kan spela ut United också om vi bara vill. Lyckas vi hålla tätt längst bak så är jag 99 % säker på att vi åtminstone får ett mål framåt nästa vecka. Dessutom har vi Van Persie tillbaka då. Clichy är förhoppningsvis också tillbaka. All respekt åt Gibbs dock, han gjorde igår en alldeles fenomenal insats som reservspelare. Gibbs spelade enkelt, bröt flera anfall och tog sig ofta fram på vänsterkanten. Gibbs var en av våra bästa spelare igår och han neutraliserade hotet från Ronaldo på ett riktigt bra sätt. Gibbs är en framtidsman, men Clichy har ett mycket bättre inlägg och mycket mer erfarenhet. En spelare som passar bättre mot just United.

     Om sedan Adebayor kan skärpa sig och förstå att det här är en semifinal så ska han också kunna göra mål. Vi vet att han är kapabel till att arbeta och slita ihjäl sig (som Nasri gjorde igår), frågan är bara när han känner för att göra det. Det känns som han är en total egoist på planen. Annat låter det som i media, men media har ingenting med den här saken att göra då allt fotbollspel sker på plan. Förhoppningsvis kan han visa det i returen som kommer bli den viktigaste matchen som någonsin spelats på Emirates Stadium. Det handlar om en match som kan rädda vår säsong. Om vi förlorar har vi ingenting mer att spela för. En tredjeplats säger ni, en tredjeplats för vad då säger jag. Jag vet att en tredjeplats är bättre än en fjärdeplats i och med  de nya reglerna som lyder att lag kan lottas mot vilka andra som helst. Så det kan bli Arsenal-Milan för att ta ett exempel. Eller så kan det bli Arsenal-TVMK eller något annat lag från ett östeuropeiskt land. Men faktum är att våran säsong är förstörd. För Manchester United är den långt ifrån förstörd till och med om de skulle förlora. Jag vill se att vi spelar med desperation. Fortfarande med elegans och inte desperation på det sättet ni kan uppfatta det som, men jag vill se att spelarna förstår vad den här matchen innebär. Att dem sliter ihjäl sig totalt tills dem inte längre kan springa en meter. De ska förstå att det här är en av de viktigaste matcherna i deras oliksinnade karriärer.

     Om Arsenals och Almunias insats säger han följande:


"It was a difficult game played at a high pace. Manchester United started stronger than us and if you look at the clear cut chances they were on top, of course, tonight. The positive is that we are only 1-0 down and we are still to play at home. I am convinced you will see a different Arsenal at The Emirates. I believe we still have a chance to reverse the result. Football can be like this. We could play tomorrow and you would see a different game. That is why I still believe at home we can do it. The tie is still very open. United could have regrets because they could have scored a second goal, and it is up to us to make them regret that."

“A player who had a big game in a big game! He was excellent, top class in every sense. The reading of the game, his decision making, his sharpness. He was really top class tonight.”



Han säger bestämt att vi kommer se ett annorlunda Arsenal nästa vecka och det är jag säker på att vi även kommer att se. Vi kommer se ett mer taggat, mer viljefyllt, mer desperat och ett framför allt bättre Arsenal. Låt oss nu hoppas på att det även blir så. Matchen den femte maj kommer bli episk.

Ni som väntat på Josefssons analys får vänta lite till! Det här inlägget blev lite längre än jag trott och fokus på spelarprestationer och annat fokuseras det på imorgon! Matchens höjdpunkter finns med här nedan och Josefssons analys får ni som sagt imorgon. Gå inte runt och deppa nu! Arsenal can do this and you know it!

John O'shea | 1-0

Hela matchens höjdpunkter
En grinande Ronaldo (oh herregud vad roliga scener!)


Almunia deppar efter målet. Han kunde inte ha gjort en bättre insats. Han var magnifik igår och han har inte tid att deppa, han måste fokusera på returen redan nu!

Wengers mannar ställs inför ett av europas bästa lag - Manchester United


Semifinal! Äntligen!

NU KÖR VI!?!?! Nu är jag inte så fylld av adrenalin, men visst kommer det att kännas så ikväll. Det här är mötet vi sett fram emot sedan avancemanget till semifinalen i och med vinsten över Villarreal. Äntligen är det dags. Äntligen så smäller det! Nu kör vi gasen i botten (får väl framför allt sägas till Walcott)! Hur som helst är det äntligen dags för matchen och nu jävlar ska vi se till att vinna den!

Vår vicekapten "King Kolo" har sagt följande:


"True we lost Thierry Henry, but Emmanuel Adebayor is playing really well; we lost Robert Pires, but we have Samir Nasri, all those players have been replaced. The good thing about this team is we have a lot of young players who want to show they have the quality. I remember that a team like Ajax - nobody was expecting them to win, but they won (in 1995) and had a really young team as well."




Jag ska först och främst säga att jag står bakom hans uttalande helt och hållet. Det ger självförtroende och det är så en (vice)kapten ska uttala sig. Dock har jag all anledning att kritisera hans tankesätt. Att jämföra Adebayor med Henry och Pires med Nasri är att gå för långt. De bägge spelarna är inte ens i närheten av den kvalite både Henry och Pires hade. Två spelare som anses vara arsenallegender. Nasri och Adebayor är inte ens nära, men vad gör man inte för att höja spelarnas och framför allt sitt eget lags självförtroende inför en mycket svår uppgift. Arsene Wenger har sagt följande på den officiella hemsidan:


“This is the moment we have waited for and we want to show what is needed to take advantage of our first game. We have tried to build our team in a different way. It is not better or worse. We have just built a young team because we wanted to develop a special way of playing and a special spirit. When the players had been educated together from the age of 16 to 23 or 24 there is something special we hope will come out at this level of the competition.”



Jag vet att Wenger är den man som främst av allt vill ha revansch för den bittra finalförlusten för tre år sedan. Han gick ju nyligen ut och sade att han ännu idag tittar på repriser från den matchen och känner en enorm vilja att vara med i finalen igen, denna gången som vinnare. Om vi gör mål på Old Trafford, spana in Wenger då! Han lär hoppa och strutta runt som bara den, precis som han gjorde mot Villarreal. Sist men inte minst så blickar Almunia framåt inför matchen och säger följande:


Om Van Der Sar: "He is still among the top goalkeepers in the world. He's still wining titles. It's unbelievable."
Om sig själv: "I feel very good in goal. I have the confidence of the coach, which is very important, and the confidence and the respect of the rest of the squad."



Att ha Almunia tillbaka kommer vara rätt skönt. Jag säger inte att Fabianski gjort det dåligt, men att ha Almunia ger för tillfället mycket mer trygghet för försvaret. Han gjorde en kalasräddning redan mot M'brough, så vi får hoppas han kan hålla tätt där bak i dag igen.


Låt oss hoppas att Almunia kan hålla nollan!

Bortsett från det så kan man passa på att uppdatera skadeläget.

Mikael Silvestre - Utgick skadad efter matchen mot M'brough. Det handlar dock bara om en liten skada och han kommer göra sitt "fitness" test sent idag, så vi får se om han är med eller utanför truppen mot Manchester United.
Kieran Gibbs - Även han gör ett sent "fitness" (kan någon snälla hjälpa mig att hitta det svenska ordet) test och han är ett osäkert kort inför första matchen mot Man U. Vem som tar hans plats ifall han inte är med är ännu så länge ett mysterium.
Robin Van Persie - Har ljumskproblem och kommer missa första matchen mot Man U, men räknas vara tillbaka til helgen.
Gael Clichy - Troddes vara borta nästan hela säsongen, istället ser det ut som han återvänder till andra matchen mot Man U.
William Gallas&Tomas Rosicky - Borta hela säsongen sedan tidigare.

Jag har själv inget mer att tillägga förutom eventuella startelvor. Jag har i tidigare inlägg skrivit allt jag tycker och känner för inför den här matchen och om ni vill ha mina personliga åsikter får ni kika på tidigare inlägg eller söka på "Manchester United". Innan jag publicerar de spelare som jag tror kommer att starta så hoppas jag att alla kommer se matchen ikväll och heja fram (skrika på tv:n) Arsenal till en vinst. Låt oss hoppas att det kan gå, låt oss hoppas på att vi gör mål och låt oss framför allt hoppas på att vi vinner! Come on you gunners!

Sannolik startelva för Manchester United:

Van der Sar
Oshea Ferdinand Vidic Evra
Ronaldo Scholes Carrick R. Giggs
Berbatov Rooney

Sannolik startelva för Arsenal:

Almunia
Sagna - Toure - Djorou - Gibbs
Song - Diaby
Walcott - Fabregas - Nasri
Adebayor


Come on you gunners!

En dag kvar tills det smäller på riktigt!


Kan Adebayor tända till och visa prov på fjolårets form?

Nu börjar det kännas vah? Vad det än är så är det normalt för alla oss inbitna arsenalsupportrar. En semifinal i Champions League är stort, en semifinal mot Manchester United ännu större. Det kommer krävas en hel del av våra "young guns" om vi ska kämpa oss till seger på Old Trafford. Som tur är så är Almunia, Adebayor och Djorou tilbaka och det är väldigt bra. Hur lat och dålig Adebayor än är, så gör han viktiga mål och det är mål han är betalad för att göra. Djorou kommer vara en viktig kugge i försvaret och jag är hundra procent säker på att han gör en bättre insats än Silvestre. Vårat mittfält kommer troligtvis bestå av Walcott, Song, Fabregas och Nasri om vi inte kör 4-5-1, med en ensam Adebayor på topp som vi gjorde mot Villareal i första matchen. Det ska hur som helst bli intressant att se startelvan och ännu intressantare att se matchen. Jag är ingen höjdare på att hålla mina nerver i styr, så jag kommer hoppa upp och ner samt skrika en hel del.

Bortsett från mina personliga åsikter så har jag tagit ut de mest intressanta uttalanden som personer har gjort. Sir Alex Ferguson säger bland annat att han hoppas på att fansen gör så mycket ljud som möjligt och hejar fram Manchester United till en vinst. Ett rätt så vanligt uttalande före stora matcher, men jag känner för att ha med det trots allt. Han säger:


"I hope the fans support us again throughout the match [against Arsenal]. We need to make it intimidating for Arsenal and put them under pressure. It’s very difficult for opposition teams to play at Old Trafford when the crowd gets behind us."



Adebayor berättar varför Manchester Uniteds fans hatar honom. Det visst inte jag, men tydligen vet han om det själv, hur som helst säger han följande:


"When you get onto the pitch the people around will be singing against you, they will be hating you, and that can give you more motivation, I know they do not like me there because I managed to get a goal, and you just feel like 'Okay, I will show you again how good I am.' In three games there I have scored two goals and I know it will not be easy to get another one, but I will give 100%, to do everything it takes to score or to help my team win the game"


Väldigt intressant må jag säga. Jag hoppas att han tänder till rejält på onsdag och sliter så mycket det bara går. Sannolikheten för att det ska hända är dock minimal, men vi kan alltid hoppas att han håller sitt ord, vilket han borde göra i sådana stora matcher. Det är dessa matcher alla profiler älskar och vi får se vem av alla våra arsenalspelare som blir svårast att möta. Det kanske roligaste uttalandet får Silvestre stå för. Han säger i stort sett att han känner sig ung igen i Arsenal. Mycket rolig intervju. Man kan ifrågasätta källan, men jag har all anledning att tro att han faktiskt sagt det. Sist men inte minst får en veteran uttala sig, nämligen Ray Parlour som säger följande:


"Those games were brilliant, absolutely fantastic, the best. You would give anything to play in one of those games again. They were the team you wanted to beat. We took defeat very badly and we made sure it didn't happen a lot. You didn't go out there thinking, 'we are going to try to win', we went out there thinking, 'we are going to win somehow'. For me, that's how you have to be as a footballer. You have to be ruthless. They were doing the same."



Hela intervjun som hittas här är väldigt intressant och jag tycker ni alla ska läsa den. Han berättar på ett mycket härligt sett hur fruktansvärt bra matcherna mot Manchester United var och i stort sett menar han att det var underbar känsla att få spela dessa matcher.


Ray Parlour älskade matcherna mot Manchester United.

Hur svårt kommer Manchester United bli att möta är en fråga många ställer sig. I helgens ligamatch såg vi att dem inte var långt ifrån att besegras av Tottenham. De flesta skrattar bort det när dem ser resultatet som skrevs till 5-2, men sanningen var att Tottenham dominerade i första halvlek och även början av andra. När Man U fick en feldömd straff så grävde sig dock Tottenhamspelarna ner sig helt medan unitedspelarna fick en nytändning och avgjorde på 22 minuter. Att göra mål på Manchester United är inte omöjligt och trots att Vidic och Ferdinand är ett otroligt stabilt och bra backpar så är dem inte omöjliga. Vi ska veta att Manchester United är inne i lite av en formsvacka, men får trots det resultaten med sig. Det är det som definerar stora lag. Men vi har våra problem. Försvaret har svajat rejält och jag själv fick en chock när jag läste att vi inte släppt in ett enda mål hemma på Emirates i ligan. Det sista som vi släppte in var Keanes balja för Liverpool. Anfallet ser dock stundtals bättre ut och medan förlusten av Van Persie kan vara kännbar så har vi en ton med andra alternativ. Jag vet som sagt inte vart Eduardo tagit vägen, men Bendtner är mannen som troligtvis startar morgondagens match bredvid Adebayor om han inte är ensam på topp. Något säger mig att han blir ensam på topp. Jag vet hur som helst inte hur AW resonerar kring det här, men jag är rätt så säker på att han startar med en 4-5-1 formation.

Vad ska vi då förvänta oss? En lika bra match som på Emirates i höstas? En klassiker? Ännu en 4-4 match? Vi kan förvänta oss mycket, men jag tror att Manchester United har en stor fördel av att många har varit i den här situationen tidigare och har mycket mer rutin än vad Arsenal har. Men det måste inte betyda att dem vinner bara för det, snarare tror jag att vi har en stor chans att vinna eller åtminstone få lika på Old Trafford. Jag själv är rätt säker och tippar på ett 1-1 resultat. Målskyttar blir Ronaldo och Adebayor. Jag vet att det är ett vanligt svar, men jag tror verkligen att det inte blir mer spännande än så. Hur som helst så får ni mer videos, mer bilder och mer uttalanden imorgon då jag ska skriva en liten inför-rapport. Idag får ni tagga inför morgondagens match med Barcelona-Chelsea. Vi håller tummarna för Henry, men vi hoppas väl ändå på att möta Chelsea i en eventuell final? Ett enligt mig mycket lättare motstånd än Barcelona. Dock skulle Barcelona bli en mycket mer episk match. Nej, nu börjar jag skriva igen trots att jag skulle sluta. På återseende!


En obligatorisk bild på vår käre Fabregas. Kan han måla mot Manchester United? Det återstår att se.

Arsenal sänker de gula ubåtarna!

Jubel efter ännu ett mål!


Den 15e april 2009
Kvartsfinal | Champions League | Emirates Stadium
Arsenal - Villareal
3 - 0
(Walcott 10, Adebayor 60, Van Persie 69 [straff])

Sedan Emirates Stadium byggdes har nog ingen match varit viktigare än denna. Vinst eller förlust i en CL-kvartsifinal - blodigt allvar! Inför matchen handlade det mest om hur Arsenal skulle hantera backkrisen som rådde. Därför fick nog de flesta en smärre chock när vi såg Eboue på högerkanten istället för Sagna. Vad hade hänt med Sagna? Vi var så långt ifrån en komplett backfyra som det går att komma. Den enda givna var Touré och många var nog riktigt oroliga inför matchen. Vi var 90 minuter ifrån vår andra semifinal i Champions League genom tiderna, men vi visste att vi inte skulle komma dit genom att spela en ultradefensiv, därför satte Wengers mannar fart direkt!

Hela den första halvleken speglades av Arsenals dominans och efter en farlig nick i inledningen av matchen av Van Persie så visste alla att detta skulle aldrig Arsenal aldrig släppa. Fabianski testades dock direkt efter ett inlägg från en frispark där han lugnt tog hand om bollen. Efter 10 minuter så springer Walcott fram på högerkanten. Eboue passade Fabrega som myckert läckert klackade med ryggen mot mål fram den till Walcott som hade sprungit sig fri då han hör och häpna chippar(!) bollen över målvakten. Bollen verkade turbulera i luften i flera år när den till slut hamnade i Villareals mål. 1-0 to the Arsenal!

Måljubel efter 1-0 målet.
Fabregas&Walcott firar 1-0!

Efter målet handlade allting om Arsenal. Villareal hade inte en enda riktigt farlig målchans i första halvlek och Walcott var nog den bästa spelaren på plan. Han totalsprang sönder Capdevilla på högerflanken och det kändes som vi såg en leopard jämfört med en snigel. Walcott skapade många fler farliga målchanser under första halvlek, men vi gick trots det till pausvila med endast 1-0 i bagaget.

Ut på plan efter pausvilan steg 11 hungriga arsenal-spelare. Trots det så hade Villareal ett litet övertag i början av andra halvlek, men Fabianski som var riktigt trygg i målet sopade undan allting som kom i hans väg. Istället kunde Arsenal lugnt och sakta komma in i matchen igen och dödade den genom att Fabregas passade in till Van Persie som passade den vidare ut till vänsterkanten av straffområdet där Adebayor stog som sedan bjöd på ett fint avslut som innebar 2-0 till Arsenal. Adebayor hade hela matchen antingen stått offside eller sumpat bort målchanser och jag var långt ifrån nöjd med hans spel. Men efter skadan som hållit honom undan från spel i nära 2 månader har han kommit tillbaka med fyra mål på tre matcher. För att vara ärlig så bryr jag mig inte hur dålig han är varje match så länge som han gör mål och det gjorde han även igår!

Villareal hade redan gett upp och det visade dem genom att ge oss en tämligen enkelt förtjänad straff. Walcott blev störd i hörnet av straffområdet och föll och den assisterande domaren var den som tog det slutgiltiga beslutet om straff. Van Persie som är vår straffläggare klev upp och lade upp bollen på pricken. Han tog sats .... och gjorde 3-0! Eguren som nu spelar för Villareal, men som spelade för Hammarby för två år sedan pratade i och med straffen till sig ett rött kort och klev av planen otroligt sakta.

Efter matchen var Fabregas riktigt glad och tyckte försvaret fungerade bra. Wenger var lyrisk, men visste att det är långt ifrån över. Wenger sade bl. följande:

"I believe that both teams produce always very exciting games. Both teams like to go forward so it will be a promising Semi-Final. We are up for the challenge and it will be very interesting. It is always difficult to play an English team because of their quality. Psychologically it is not difficult but at the moment I believe that if you want to go far you have to play an English team at some stage."

Nu står vi inför ett Manchester United i en mindre formsvacka och jag tror minst sagt att våra chanser är riktigt goda för vidare avancemang. Den främsta uppgiften blir att sätta stopp för Ronaldo och Rooney. Om vi inte gör det talar mycket för att vi kommer förlora. Visst har Ronaldo varit kall i år, men så fort han får bollen kan han göra saker som andra bara kan drömma om (det såg vi bl.a igår mot Porto). Nu väntar Chelsea på lördag i en annan semifinal, fast i FA-Cupen där vi har väldigt stora chanser att nå en titel.

Avslutningsvis vill jag passa på att nämna Robert Pires som minst sagt är en legend för Arsenal. Han sade bl.a detta efter matchen på El Madrigal :

"I can't wait to go back to North London. I never got a chance to say goodbye to the Arsenal fans. They always supported me and there was more proof of this last Tuesday when 2000 of them sang my song at the end of the game. It made me so happy to know I hadn't been forgotten."

Vad han tyckte om gårdagens match kan ni läsa noggrannare här. Han är minst sagt en fantastisk man och jag unnar honom ett bra avslut på sin karriär.

Wenger är ännu i en semifinal!
Arsene Wenger har lett oss till ännu en semifinal i Champions League!

Legend.
Robert Pires! En legend i Arsenal!

Peter Wennmans (Aftonbladets london/englandkorrespondent) synpunkter hittar ni här
(http://www.aftonbladet.se/sportbladet/kronikorer/wennman/article4916191.ab)

Inför Arsenal - Villareal & försvarskrisen

Fabregas, Adebayor, Walcott


Välkommen till ännu en ny Arsenalblogg
. Jag vet att de flesta här redan är trötta på ännu en ny blogg om ännu ett engelsk klubblag, men jag ska försöka göra allting för att göra denna bloggen attraktiv och intressant. Jag har höga mål och jag tror även att jag kommer nå upp till dessa mål. Jag hoppas ni får en intressant läsning!

Som en start till mitt skrivande kan jag börja med en liten prestation. Mitt namn är Kristoffer, är snart 19 år och studerar andra året på ett gymnasium någonstans här i vårat avlånga Sverige. Jag ska då börja skriva om Arsenal, det laget som jag håller närmast mitt hjärta och det laget jag alltid älskat, ända sedan jag var liten. Jag har följt dem ganska noga de senaste säsongerna, men ingenting jämfört med i år. I år (denna säsong) har jag tagit tid att se varenda match de spelat och följt allt som hänt med laget väldigt noggrannt både på och utanför planen. Så ni kan lita på mitt ord när jag skriver om Arsenal. Då är det väl bara att börja!

Just nu har vi framför oss två enormt viktiga cupmatcher. CL och FA-cupen är våra enda realistiska chanser till en titel i år och med den titeltorka vi har haft de senaste åren är en titel ett måste för att behålla vissa spelare. RvP (Robin Van Persie) har själv gått ut och sagt att han vill vinna en buckla för att stanna i Arsenal. Han har redan blivit erbjuden ett kontrakt och han är nöjd med det, men han vill kunna veta att han kan vinna någonting med Arsenal för att fortsätta sin karriär här. Ingen kritiserar honom och det gör inte jag heller. Han har varit våran absolut viktigaste spelare i år och skjutit hem en hel del viktiga matcher. Nu måste Wenger se till att vi kan vinna någonting och CL och FA-cupen är det enda som återstår.

På onsdag är det då dags att möta Villareal hemma efter 1-1 på El Madrigal i Villareal. Efter Adebayors konsstycke ser det mycket ljust ut men backkrisen har blivit något enormt oroande. På olika sorters Arsenal-bloggar och forum diskuteras det nu friskt hur vi ska sätta upp våran backlinje. Denna säsong har vi verkligen haft väldigt stora problem under hela säsongen, men när vi nu äntligen börjat närma oss en skadefri trupp och är på en arton/nitton lång unbeaten run som det så fint heter på engelska så drabbas vi av detta. Gallas kommer vara borta hela säsongen efter skadan i matchen mot Villareal och i lördags gick även Djorou sönder. Detta gör att vi endast har två fullt friska mittbackar i Touré och Silvestre. Vårat försvar i lördags var riktigt skakigt och trots Silvestres mål gjorde han inget bra intryck på mig eller andra med hans ständigt dåliga backspel. Nu är frågan om man kanske ska sätta in Song som mittback som förra året klarade sig bra där i slutet av säsongen. Men enligt mig är han viktigare på mittfältet. Han har nått sin formtopp och är oerhört bra just nu. Någonting som jag inte skulle trott för ett par månader sedan. Sedan finns möjligheten att flytta in Sagna och ha Eboue som högerback. Det är det alternativet jag skulle ta om jag var i Wengers skor.

Sedan har vi Gibbs som ersättare för Clichy som är borta i två veckor till. Han gjorde en minst sagt medioker insats mot Wigan. Hans agerande var stundtals dålig och när han fällde Valencia (tror jag det var) så skulle han fått ett rött kort, men hade tur när han endast fick gult. Jag är dock skeptisk till att Silvestre ska ta den platsen (då han spelat på den positionen förut), så hur dåligt Gibbs ändå skötte sig så har jag hellre kvar honom. Om ni frågar mig är jag otroligt orolig för de bägge matcherna som följer nu. Speciellt när vi är inne i ett skede där det handlar om vinst eller utgång ur turneringen. Jag får hoppas att backfyran klarar av det.

Chelsea verkar även dem kommit igång ordentligt efter deras 3-1 vinst på Anfield i CL-kvarten. De ledde även med 4-0 mot Bolton, men tappade till 4-3, men ser trots det enormt starka ut för tillfället. Det blir en mycket intressant match att följa på lördag. Jag är pessimist av mig och är rädd att vi kommer förlora. Däremot tror jag vi klarar av Villareal på onsdag och går till semifinal i CL där vi förhoppningsvis får möta Porto. Det som oroar mest nu är som sagt backfyran som är helt omkomponerad. Jag får hålla tummarna och se hur långt vi kan gå!

RSS 2.0